Hur vuxen är du???

http://www.vuxenpoang.com/

Det här resultatet fick jag...

Din ålder borde vara 39.2 enligt Sveriges Vuxenpoängsstyrelse

Hmm, jag är 27... Någon som vill ta med mig ut på krogen eller nåt?

Fredag på paramedicin

På mitt jobb håller vi alltid en oerhört hög nivå på diskussioner och dylikt...NOT! Vi avhandlar allt som oftast mycket djupa ämnen som till exempel vad som hänger eller inte hänger ut från shortsen hos medlemmarna i Mora Träsk, hur många olika man kan dejta med under en vecka och om namnet Fredrik mest är likt Håkan eller Mikael. Vi undrar också ofta varför ingen på Tv3 kommer på att de skulle kunna göra en såpa om oss, material finns det gott om. Det är roligt, jag trivs.

Idag hade vi pysselverkstad på morgonen. Vår kollega, som hade fredagsfikat idag, gifte sig i Augusti och hade nu beställt en likadan tårta som sin bröllopstårta. Den skulle vi alltså få smaka på. En av mina kollegor kom på att det måste ju firas. Hur då? Jo, alla skulle vara lite utklädda, lämpligast skulle vara om vi var brudar och brudgummar. Den kreativa ådran kröp fram hos oss alla och vi skulle försöka komma på hur man smidigast knåpar ihop en slöja på 10 minuter. Någon meterbred gasväv, som ett av förslagen var, fanns inte. Vi försökte med Torky-papper, men det kändes lite... oäkta. Till slut kom Sylvia på att vi hade en stor rulle fellevererat britspapper, tunt som tyll. Det blev perfekt! Hur skulle det gå att fästa i håret? Med lite gem, Fixomull och påsklämmor löste det sig. De som inte gjorde slöjor fick ha på sig hemgjorda flugor i papper. Snyggt! En av mina kollegor fick hjälp av arbetsterapeuterna på sitt rum och kom inskramlandes med ett gäng tomma läskburkar i snören efter sig. Gissa om Anna (den ganska nyblivna bruden) blev överraskad.

Idag har jag nog varit mer sötsugen än vanligt tror jag. Eller vad sägs om det här:
Jag (till en kollega, på lunchen): Åh vad gott, ska du äta glass och sylt?
Hon (med en lite konstig min): Eh, nej. Det är getost och rödbetor.
Jag fick köpa lite choklad på hemvägen...

Vår dietistkollega som dejtar lite då och då kom med dagens snilleblixt: Kan man ha en hemmapojkvän och en sjukhuspojkvän?

Nog om jobbet, nu är det helg! TGIF!!!!!!!!!

Rickard och jag firar tvåårig förlovningsdag idag. Jag köpte med mig blommor på väg hem från jobbet och jag har fått massor av Trisslotter av Rickard. Vi har haft myskväll alla tre med räkor, ost och bröd. Nu sover August och jag och Rickard ska ha en lugn TV-kväll, det är det som är vardagslyx nu för tiden.

Och förresten, det gick ju såklart jättebra för grabbarna att sova i Lerbo. August hade inte ens haft vett att sakna sin mamma (fast han blev ju ganska glad när vi sågs när jag kom hem från Nyköping igår kväll) utan var helt nöjd med sin farmor.

Jag var en sväng till Nyköping igår efter jobbet och naturligtvis var jag tvungen att smita in på PO.P. Det finns ju så himla mycket fint där, jag skulle kunna köpa hela affären. Det är ju dyrt där, men det är faktiskt himla mycket bättre kvalitet där. Nu när August inte växer ur kläderna lika snabbt så kostar jag på mig lite sådana kläder då och då (eller ganska ofta kanske...). Den här gången blev det en jättesnygg turkos collegetröja och en mysig grön t-shirt med en luftballong på magen.

Nu är det Idolkväll!

Ensam hemma

Saknade killar <3

I natt ska Rickard och August sova hos Rickards föräldrar, Rickard tyckte att det kunde vara mysigt. Jag sitter alltså alldeles allena här hemma och trummar med fingrarna... Jag har faktiskt länge sett fram emot en stund för mig själv här hemma, men nu känner jag mig mest lite rastlös. August längtar jag massor efter, det är beroendeframkallande med barn. Jag ska nog gå och lägga mig och läsa strax, hoppas jag kan sova i natt. Jag har inte sovit ensam på över 1,5 år så det ska bli lite spännande. Det bästa vore ju om jag passade på att sova hela natten nu när tillfälle ges, men känner jag mig själv rätt så kan det bli svårt. Jag får väl försöka i alla fall.

Här kommer lite bilder från gårdagens eftermiddagspromenad:

Kanintänder?

August har ju som bekant aldrig ätit barnmat och han är fortfarande inte så förtjust i mosade och/eller kladdiga saker på matbordet. Han har ätit mat i bitar redan från början, fast han började ju inte vid fyra månader utan det tog lite tid. Nu har han avancerat lite till och föredrar knäckebröd till frukost. Han är jättegullig när han sitter och knaprar i sig mackan, nöjd är han också. Annat hårt han gillar att sätta tänderna i är en hel morot och gärna grillat kött.

Allt han äter är dock inte svårtuggat. Fortfarande är tomater och bananer populärt och allra godast är broccoli. De flesta grönsaker går ner med god aptit och andra favoriter är äggnudlar, omelett, räkor och kyckling. Sötsaker får han inte än. Alla väljer själva hur de vill göra med sådant till sina barn, men ett argument jag inte köper är att barnen ska "få ett naturligt förhållande till godis så att de inte vräker i sig när de blir större". Det är ett argument som jag har hört överraskande många använda sig av. Kanske bra tänkt, men jag tror inte att man måste ha ett "naturligt förhållande" till söstsaker när man inte ens är två år, man hinner vänjas in ändå. Kakor, saft, läsk, fikabröd, godis, glass, sylt, fruktyoghurt, nyponsoppa, Oboy och liknande ger vi inte till August. Vi undviker också sådant när han är med, då är det ju inga problem. Någon enstaka gång har han fått en tesked glass när han sett någon annan äta det och blivit riktigt sugen, men han gillade det inte. han har fått ett litet hörn på en kanelbulle också, men han var bara nyfiken - inte sugen. Jag dömer ingen annan som väljer annat till sitt barn (eller OK, när jag ser folk på stan ge en hel flaska cola till ett barn i Augusts ålder mitt i veckan så reagerar jag lite), men jag är lite trött på att vi ska behöva försvara vårt val.

En dietist på jobbet berättade en intressant sak. Studier har gjorts där barn, även mycket små barn, fått äta buffé under en tid. Det visade sig att om buffén innehåller mat med "rena" råvaror, till exempel kötträtter, frukt och grönsaker, så kompletteringsäter barnen. Om de bara äter köttbullar en dag så kommer de att välja grönsaker en annan dag så att de på sikt får i sig allt de behöver. Om de däremot får raffinerade råvaror, till exempel vitt socker, så sätts den här förmågan ur spel. Intressant va?

Nog om mat. Idag har jag haft en skitdag på jobbet! Eller i alla fall förmiddagen. Sura sköterskor och arga anhöriga gav mig ett akut psykbryt. Efter en liten "debriefing" med mina kollegor Åsa och Karina var jag redo för jobb igen och betade av "prio ett-patienterna" innan lunch. Efter lunch hade jag S-HLR och det var kul! Vi fick rädda alla möjliga dockor; Rolf, Charlie och allt vad de hette. Vi fick även rädda vår kollega och instruktör Gudrun som skulle hävas ner från en stol ner på golvet. Det var tungt trots att hon är späd, man måste nog ta i en del om det skulle vara en stor karl som får hjärtstopp.

Nu är det "Toppform", sedan sovdags. Jag ska förebygga lite, så att det inte blir en skitdag imorgon också...

Regn och rusk

Idag har det spöregnat. Och blåst. Massor! Riktigt höstväder har det varit. Det är väl bara att göra det bästa av det, så August och jag tog oss till badhuset. Vi gick dit och det var blött. Eller tja, August var ju torr och varm i vagnen men tro inte att han var tacksam för det. Han hade långtråkigt eftersom utsikten begränsas en aning av regnskyddet. Hela vägen satt han och gnolade uttråkat, men han blev glad när vi kom fram.



Vi hade bestämt träff med Zandra och Clara och vi fyra hade en jättemysig förmiddag. Det var betydligt skönare att vara i det blöta inomhus än utomhus kan jag säga. Tur att vi är morgonpigga också - det var lugnt i simhallen när vi kom, men när vi gick upp var det smockfullt i bassängen.

Nu blir det här inlägget mycket kortare än jag tänkt mig, bara så att ni vet. Jag har typ sju gånger kommit år någon knapp som markerar halva inlägget och sedan raderas det. Någon som vet vad kortkomandot är för det? Så kan jag försöka undvika det menar jag...

Jag är oftast motiverad när jag ska träna, det var jag inte idag. Lite småregnigt är ganska skönt, men spöregn och storm är inte lika mysigt. Jag gick och drog på det hur länge som helst och det visade sig vara ett bra drag. När jag äntligen masade mig iväg hade det nämligen slutat att regna och efter en stund kom solen fram också. Dagens visdom: Gör inte på förmiddagen vad du kan skjuta upp till eftermiddagen...

Det var fler som anammade det, det var massor av söndagspromenerare (heter det så?) ute och tog lite luft. Men det är klart, det är ju jättejobbigt att vara inne en hel dag -skönt med lite luft.

Nu ikväll har jag pluggat lite HLR, ska gå S-HLR i morgon. Det är hjärt- och lungräddning för sjukvårdspersonal där det även ingår att lära sig en halvautomatisk defibrilator. Det är ju meningen att man ska hinna träningen och provet som ska göras innan på arbetstid, men det gjorde jag inte förra veckan - vi hade massor av patienter - så det blev att göra det hemma på söndag kväll. Är det sådant som är inkörsporten till utbrändhet??

Nu är det godnatt, imorgon börjar en ny vecka!

TGIF (Thank God It´s Friday)

Coola killar i sina förkläden från Fabriksbutiken

Lycka är att få hjälpa till med vardagssysslor (Kanske är dags för mamma och pappa att plocka undan knivarna på bänken...)

Ikväll är Rickard på fest hos en jobbarkompis så jag och August får rå om oss själva. August somnade tidigt så jag ligger och slappar i soffan i lugn och ro. Hade tänkt mig massor av TV och ett låångt blogginlägg, men nu känns sängen mer lockande – jag är supertrött! Har varit en hård vecka på jobbet, mycket patienter och mycket att hålla reda på. Mobiliseringar, trappträningar, hjälpmedelsförskrivningar, överrapporteringar och journalskrivningar har gått i ett. Igår och idag har jag varit lite ofokuserad, funderade nästan på om höstdimman hade tagit sig in i min hjärna. Det har varit mycket ”Det man inte har i huvudet...”. Visserligen bra för min stegräknare, men lite tröttsamt.

Chillar lite med fötterna på bordet på fredagskvällen...

August är som en liten hund här hemma, han älskar att få små uppdrag. Vi ber honom att hämta olika saker, eller så ger någon av oss en sak och ber honom att gå och lägga den på ett ställe eller ge den till pappa/mamma. Han springer direkt iväg och blir mycket stolt när uppdraget är utfört, han är så himla gullig.


Varje morgon står han i fönstret och vinkar när jag går till jobbet. När jag börjar ta på mig skorna säger han ”Ehdå” (hej då) och vinkar, sedan springer han fram till fönstret och säger ”mamma dä” och pekar. Sedan ställer han sig på en stol och väntar på att jag ska komma ut.
Nu ska jag nog borsta tänderna och lägga mig och läsa. Har dessutom ätit mer än tillräckligt med godis, så det är nog en bra idé.

Vi hade väntat länge på att vår Gerbera skulle blomma igen. När den till slut slog ut hann vi njuta av den i ungefär en halv dag. August upplever med alla sinnen, inte bara synen, och då blir det så här:

Tjejer!

Nyss frågade Peter Jidhe vilka av tjejerna som var nöjda med sitt framträdande i Idol ikväll. Den enda som räckte upp en hand var Loulou, hon är COOL!!

Också nyss: Whitney vann Top Model. Det speciella: hon är en storlek 42:a. Bra va? Att inte ett benrangel vann liksom, det här ger ju sunda signaler.

Tragiskt: på Sjukhuset ikväll visades en tjej som var tvångsintagen för anorexi, 26 kg vägde hon och hade varit sjuk i 19 år. Jag är glad att det inte är jag.

Bråttom?

Jag försöker alltid att ha gott om tid för mina patienter när jag träffar dem. Eller rättare sagt - jag försöker att låta det ta den tid det tar även om jag har mycket att göra. Mycket av det jag gör handlar ju om att få patienterna att lita på mig och framförallt på sin egen förmåga, då är det en dålig taktik att stressa. Det gör lite ont i hjärtat när man gång på gång märker att patienterna tror att de är till besvär och att de försöker skynda sig. De drar sig för att be avdelningspersonalen om saker och de ber mig om ursäkt för att de inte är så snabba när vi ska träna. Jag tror att de allra flesta på vår avdelning är ganska tålmodiga med patienterna och gärna hjälper dem med det de önskar så det är synd att patienterna ska känna som de gör. Det kniper också lite i magen när en patient säger: "Jag förstår inte att ni bryr er så mycket om mig, ni är så snälla mot en gammal skrutt som jag". De flesta borde våga be om lite mer och inte vara så försiktiga. Jag tycker att det är en väldigt liten sak att låta en patient få kamma sig innan vi går ut i korridoren, jag skulle inte vilja gå runt med håret på ända så det känns som en självklarhet.

Jag är trött idag. Lidingö i söndags, 4000 meter simning igår. Vila idag. Har varit på bio med en kollega. Patrik 1,5. (Filmen alltså, inte min kollega). Filmen var mysig, rolig. Sevärd!

Lidingö

Visst är vi fina?

I morse packade vi in hela vårt Taikon-lass i bilen och styrde kosan mot Lidingö. August och jag somnade ganska omgående och vaknade när vi var vid Norrtull, behagligt! Rickard var vaken hela vägen, det är vi tacksamma för!

Vädret var toppen, fast lite blåsigt. Vi hade åkt tidigt för att vi skulle hinna se ungarna från klubben springa, deras klasser var på förmiddagen. De skötte sig alldeles utmärkt, vi behövde inte skämmas... ;-)

Efter lunch var det min tur att springa, Lidingö Tjejlopp är den officiella damklassen och är de sista 10 km av Lidingöloppet 30 km (som jag hade tänkt att springa, men fick stryka ur planeringen). Jag var faktiskt lite nervös eftersom jag varit lite småskadad och knappt tränat något. Det var mycket riktigt ganska jobbigt, kombinationen tävling utan träning kändes sådär. Faktum var att det kändes som att jag skulle göra historiens sämsta lopp. Men jag bet ihop och körde vidare på envishet och nådde målet som 33:e dam (av ca 4000). Min tid blev 43,17 och det är faktiskt pers på den banan. Man brukar kunna räkna med att få lägga på ett par minuter mot "vanliga" millopp eftersom banan är så tuff så jag får väl lov att tycka att det var OK. Men jag var rätt slut hela loppet, kände mig trött redan vid 3 km. Inte förrän vid 8,5 km släppte det och gick bättre men då var det ju så dags - sista km kan man ju ändå köra på bara vilja om det behövs.

Det har gått alldeles strålande med August idag, han har varit en liten solstråle. Han hade inte tid att sova så mycket så det gjorde han på vägen hem. Mindre bra - det tog 45 minuter att få honom att somna ikväll. August är en rutinerad besökare på Lidingöloppet, tre gånger har han varit där. Inte illa för att vara 16 månader va? Första gången låg han i min mage när jag sprang, då var jag gravid i vecka 6 eller 7 och vid nerjoggen efter loppet var Hanna en av de första att få veta att jag hade ett litet gryn i magen. Förra året var vi uppe på Lidingö och tittade, men då sprang inte jag. Och så belv det ett besök i år också för honom. Han börjar förresten bli en ganska rutinerad tävlingsbesökare över huvud taget. Och han gillar det, både han och Rickard.

Nu har jag svårt att bestämma mig. Om det gick bra idag så hade jag två tävlingar kvar på schemat: Hässelbyloppet 12/10 och Höstmilen i Åby 18/10. Om jag däremot fick ont i min höft så skulle säsongen avslutas nu med detsamma. Nu fick jag ju inte ont, men jag var ju inte i världens form så hur ska jag göra? Funderar på att skippa Hässelby men köra Åby, men är lite sugen på båda. Bestämmer efter den här veckans träningspass tror jag.

Han är lite lik Toker (från Snövit) tycker jag. Eller inbrottstjuven i "Ensam hemma"...

Söta småkillar!

Igår eftermiddag och kväll var vi på besök hos Rickards kusin Carro, hennes sambor Putte och deras som Mandus som är 8 månader. Mandus fick ärva lite kläder av August, men det kan han nog inte göra så länge till. Han väger nämligen ungefär lika mycket som August som är 16 månader. En riktigt knose, man ville nästan ta en tugga av hans fluffiga hull.

August är mycket förtjust i andra barn och vill gärna pussas och kramas, igår var inget undantag. Mandus tog tålmodigt emot utan att protestera alltför mycket. Jag skulle ta kort på killarna, det gick tyvärr inte. Ett kort hann jag med, sedan tog batteriet slut i kameran. Typiskt!
Vi hade i alla fall en supertrevlig kväll med tacos, sällskapsspel och så bugg förstås! Carro och Putte tävlingsdansar lite och håller även i danskurser så de är jätteduktiga på att dansa. Putte och jag dansade lite och det är så himla kul! De bor dessutom i ett jättestort hus som har varit affär så det finns gott om plats att dansa på.


Idag har jag och August varit på besök hos en till liten bebis. Han heter Bobo och är tre månader och helt ljuvlig! Hans pappa är från Senegal så Bobo är mulatt och hur söt som helst!

Jag gör ett undantag från min princip att inte lägga ut bilder på andras barn, Bobos mamma har gett sin tillåtelse för att jag ska få visa hur go´Bobo är:

Det var nära att det inte blev något besök, jag höll på att dö i trappen upp... Tur att inte vi bor på tredje våningen och måste släpa upp vagnen varje dag, jag var genomsvettig när jag kom upp. August tjöt av skratt för varje ”trappbump”. Det blev ju några ”bump” eftersom det var sju halvtrappor...