Syskonmys

Visserligen är det det en hel del skrik och bråk, men ibland så. I natt till exempel sov August över hos Irma.

Liv och lust?

Katrineholms slogan är "Läge för liv och lust". När man kör in i stan sitter det elektroniska informationstavlor vid infarterna och där rullar information om vad som händer i staden. Idag växlade tavlorna mellan budskapen "Katrineholm - läge för liv och lust" och "Vasabron avstängd för trafik".

Finn ett fel

Kalas!



Vi har en mycket nöjd och lycklig liten kille som nog kommer att sova gott i natt. Han är så nöjd med sin dag, sina kalas och alla underbara presenter. Böcker, lego, dinosaurier, en dag på Vasamuséet, en dag på Kolmården, en armbandsklocka och så massor av pengar så att vi fick åka iväg och hämta en cykel till honom eftersom han sparat till det. Att han valde grön marsipantårta med rosor på istället för lyftkranstårta tackar mamman för...

 

 Barnkalaset blev jättelyckat, barnen hade så roligt. Här är de i slajmsjön.

 

 Blindstyre

 

 Kloakbanan

Final!

 

Agent August! Diskret förklädnad, väcker säkert ingen uppmärksamhet alls...

Lycka!

Lycka kan vara när man äntligen har fått och sparat ihop tillräckligt med pengar till en ny cykel!

 

Kusin Emanuel

Irma-busan

Grattis hjärtat på 6-årsdagen!

Gullhöna!

Dagens träning - med lite dramatik

Har kört ett så himla roligt cykelpass idag! Jag var inte alltför taggad igår och försökte få min granne att följa med en runda idag så jag kunde få lite draghjälp. I morse skickade han ett sms att han inte skulle cykla idag, men att jag kunde åka ner till klubblokalen klockan 10 för det var en tjej som skulle köra därifrån då. Sagt och gjort, jag rullade ner dit och vi blev till slut tre tjejer och en kille som gav oss ut på en runda. Solen sken och vi körde himla bra ihop tycker jag, jämnt tempo och inga ryck så det var jättekul! Det blåste en hel del, men det gjorde inte så mycket. Tempot var nästan 31 km/h i snitt och ändå kändes det nästan som en söndagspromenad (eller kanske inte riktigt, men...).

Vi tog ett kort telefonstopp efter halva banan ungefär och därefter körde vi en kort bit två och två för att kunna åka och prata lite. Jag tror att jag och tjejen som körde bredvid mig ungefär samtidigt fick syn på ormen som var på väg över vägen och som inte de två framför oss såg. Tydligen var vi ungefär lika förtjusta i ormar båda två för vi gallskrek så att de två framför oss höll på att köra omkull, samtidigt som en av dem körde över den slingrande ormen och jag höll på att kräkas. Kul att ha en orm som fastnar i ekrarna och slingrar in sig i hjulet - usch! Nu gjorde ju inte den här ormen det, men ändå - det kunde ju ha blivit så.

I övrigt gick rundan utan missöden och vi fick ihop 73 km vilket jag är nöjd med för dagen. Några kilometer löpning fick avsluta passet och efter det har dagen ägnats åt kalasföreberedelser.

Sådant som jag gör...

Kalasförberedelser

Imorgon är det äntligen dags - den efterlängtade 6-årsdagen är här! Den blivande 6-åringen har väntat på den här dagen i ganska så exakt ett år (minus någon dag kanske...) och många idéer har passerat (tack och lov ändrade han sig angående lyftkranstårtan) och till slut föll valet på att kalas med Labyrint-tema (för er som inte sett programmet kan ni uppdatera er här.

 

Följaktligen hittade jag mig själv målandes ett stort memoryspel klockan halv nio i morse ute på altanen.

 

 August hävdar att man får sticka ner fingret och smaka på kakan innan den gräddas eftersom alla baciller ändå dör i ugnen...

 

Paketen är färdiginslagna (och nej, det är inte paketen som är pyttesmå - det är klubban som är stor)

 

 Livspuckar som ska samlas in imorgon

 

Frågan är om lagen kommer att kamma hem skatten?

Snopet

Poppade popcorn, gick och duschade och sen var det så här mycket kvar... Kvällens stora fråga: äter min familj popcorn i världsrekordfart eller borde jag dra ner på duschtiden?

Överbefolkat?

Idag fick jag en broschyr av Jehovas vittnen som ringde på här. De skulle komma tillbaka en annan dag och prata mer påstod de - blir det läxförhör då? Men jag har för mig att vi läste i skolan att Jehovas vittnen tror att det bara är de som kommer till himlen den dagen jorden går under (eller något sådant...). Är det då så himla smart att försöka värva folk hela tiden? Jag menar, borde det inte vara skönare för dem om det inte är så mycket folk i himlen? Någon som är insatt får gärna förklara.

Fredagsmyspåse

Gick på stan förut för att fixa lite grejor till Augusts kalas, massor av folk överallt eftersom det tydligen var marknad. Fick en "fredagsmyspåse" av en tjej som gick och delade ut - hade väntat mig mest reklam men det här var ju en helt ok gratispåse ;-)

Helg!

Japp, ledig fredag betyder helg redan på torsdagen. Trött dag på jobbet, men inte så stressigt. Lite filmmys med barnen innan ett simpass för mig. Körde en hel del medley idag, det hör inte till vanligheterna. Skönt och avstressande att köra något annat, lite mindre prestationskrav då. Jag tränar definitivt en hel del pass (i alla mina idrotter) som inte är jätteroliga, men det är kul ändå för att jag vet att slitet tar mig närmare mina mål. Men det jag kan känna kommer lite i skymundan ibland är själva rörelseglädjen när allt ska räknas i meter, kilometer, minuter, sekunder och placeringar. Jag är en tävlingsmänniska, men det ska ju vara kul! Skönt därför att köra något som avviker en del från det strikta och planerade.

Filmkväll nu innan sovdags, "Kings speech" stod på programmet och den kan jag rekomendera.

Förresten, angående gårdagens cykelpass så märktes det ju rätt väl att just själva mekandet och pysslandet med cykeln inte är mitt största intresse. Just innan vi skulle sticka iväg från klubblokalen frågade min granne mig om jag hade ordentligt tryck i däcken. Jag svarade att jag visste inte, men att Niclas kollat det inför Ceresloppet. "Gubbarna" höll på att få en hjärtattack och skrek nästan i munnen på varandra: "HAR DU INTE KOLLAT DÄCKEN SEN CERESLOPPET?!"

Eh, nej...

På två sekunder var en pump framtagen och däcken pumpade - tack för det!

Cykelträning!

Har ikväll varit ute på mitt andra pass med Ceres och ja, det är ju en bra bit kvar tills jag är en cyklist...

Idag fanns det typ inga tjejer så det var ingen tjejgrupp utan hela gänget delades in i tre grupper; "långsam", "mellan" och "snabb". Jag tänkte att jag kanske borde köra i långsamma men min granne (som är en riktig "cykelgubbe" och som också var där) beordrade in mig i mellangruppen och så bar det iväg. Och som jag cyklade! Vi cyklade 60 km med ett snitt på 31,6 km/h, så fort har jag aldrig cyklat! Jag fick kämpa rejält för att hänga med i klungan, men det var ett riktigt bra pass! Lite fördel kan man kanske ha av att vara ensam tjej i gänget, några gånger när det gick tungt i uppförsbackarna kände jag en hand i ryggen och så fick jag lite påputt upp. Bara sådär liksom, man hjälper varandra för det var verkligen inte så att jag klagade - jag bet ihop och körde lite hårdare.

Jag kände doften av liljekonvaljer hela tiden, men jag kände att det nog inte riktigt var läge att föreslå ett blomplockarstopp...

En hel del nya saker fick jag lära mig också, bland annat att inte alla hade vita strumpor trots att jag har hört att etikettsreglerna säger att man absolut inte får ha svarta strumpor när man cyklar landsväg. Det finns en massa stilregler när det gäller cykling, rätt konstigt för det är ju hur som en rätt ful sport i alla fall...

Tydligen så tar jag loss fel fot också när jag stannar så nu måste jag träna på att lossa vänster fot istället. Bra var i alla fall att jag, som gillar regler, upptäckte att alla faktiskt stannar ordentligt vid stopptecken. Jag fick också massor av bra tips på cykling i uppförsbacke, där är jag svag.

Nu gäller det att hänga i med cyklingen trots att det sannerligen inte är min favoritsport, men det är sjukt mycket roligare att cykla i grupp än ensam i alla fall.

När jag kom tillbaka joggade jag några kilometer, det gör jag efter varje cykelpass eftersom jag behöver vänja kroppen vid det. När jag kom tillbaka kom jag på att jag skulle ha en löpfri vecka, men det var ju så dags då... Det kändes i alla fall ingenting i knä och höft och det var ju huvudsaken.

Nu sovdags och ladda för veckans sista arbetsdag, sov gott!

Full rulle!

Fick lite fler ungar på middag idag

Göteborgsvarvet 2013

Två år sedan jag sprang tävlingen senast, nästan 1,5 år med krånglande knä och sedan höft - men nu var jag taggad. Med ett sub 40-lopp på milen (Oppebylöpet 39,38) kände jag mig i hyfsad form trots minimalt med löpning. Prognosen lovade (eller hotade?) med varmt väder, men jag var inte så orolig, med någon mugg vatten över huvudet brukar jag klara värmen rätt ok. Vi anlände till Göteborg på onsdagskvällen och på torsdagen hängde vi lite på mässan vid Frölundaborg och så var det förstås dags för barnens höjdpunkt - Liseberg. Det var varmt redan då, men rätt så behagligt. Fredagen tillbringade vi på Universeum och nu började hettan krypa in, termometern visade närmare 27 grader.

Jag hade försökt förbereda kroppen väl med vätska, extra salt och mat som är snäll mot magen. Att lördagen skulle bli en varm dag märktes redan när vi vaknade och klev ut i förtältet, så jag fortsatte att vätskeladda. Vi tog spårvagnen till startområdet och var där strax före elva. Barnen klättrade klättervägg och pysslade och var fullt sysselsatta, när jag värmde upp tog Rickard med dem till Minivarvet som de sprang. Jag började värma tidigt, dels för att magen skulle komma igång om det behövdes och dels för att hinna pusta en stund i skuggan innan det var dags att ta sig in i startfållan.

Klockan 13.00 gick första start och tre minuter senare var det min tur. Det var inte alls trångt och det gick jättebra att komma iväg. Det gick lite för fort så jag försökte hålla ner tempot lite, hade tänkt försöka ligga på runt 4,05-4,08-tempo och se hur långt det kändes bra. Redan vid säldammsbacken kände jag att det här var inte bra, jag var tung och varm. Normalt brukar jag springa rätt bra uppför och jag brukar definitivt inte ha problem så här tidigt i loppet, jag brukar tycka att det känns helt ok över båda broarna. Vid första vätskekontrollen hällde jag över mig lite vatten och så bröjade stigningen mot Älvsborgsbron, inget jag lidit av under tidigare lopp. När jag passerade 5 km-markeringen och kom upp på bron svartnade det för ögonen och benen kändes blytunga. Det här går aldrig! Jag fick, för första gången någonsin tror jag, stanna av och gå en bit. Jag ställde in mig på att bryta, jag gillar inte att svimma. Tänkte också att jag hellre bryter än får en dålig tid - men då ryckte jag upp mig lite och blev arg på mig själv - vad är det för inställning? Bestämde mig för att försöka genomföra halva loppet och om det fortfarande var lika illa då så skulle jag kliva av. Efter Älvsborgsbron kommer en lätt kilometer, då passade jag på att dricka, hälla över mig vatten och hälla vatten i skorna (!). Illamåendet och yrseln lättade något så jag fortsatte. Över Älvsborgsbron var det motvind och det fortsatte på Hisingen, tungt! Kilometer efter kilometer avverkades, jag fick stanna vid varje vätskekontroll och både dricka och hälla över mig massor av vatten. Fick även ta lite sportdryck. Efter en mil kändes det inte längre som att jag höll på att bli dålig så då började jag tro att jag nog skulle ta mig i mål. Jag, som är mer van att hålla koll på tempot än att känna efter hur kroppen känns, fick nu lov att strunta i klockan och försöka ta vätskekontroll för vätskekontroll och se hur det kändes. Vid det här laget vägde nog både kläder och skor en hel del av allt vatten jag dränkte mig med.

Göta Älv-bron kändes också mycket tuffare än vanligt och HUR kunde det vara motvind även här? Nedförsbacke och så upp på Avenyn. Där springer jag om en j...a GETING! Man kan ju få komplex för mindre, dräkten var väl ungefär lika tjock som en Lisebergskanins dräkt och klagar jag på värmen? Hoppas att han bara sprang lite upp och ner längs Avenyn...

Nu började jag få ont i benen och ryggen också, inget jag brukar få. Strax innan Götaplatsen fick jag gå några steg igen och det kändes INTE bra! Att stanna och gå bland allt folk på Avenyn, det är liksom mot alla mina principet, men jag var tvungen.

Joggade mig igenom de sista kilometrarna och vid 20 km-passeringen såg jag den första löparen som blivit dålig och fått tas av banan. Han var dock inte den sista, många kollapsade strax innan mål. Sista kilometern kunde jag uppbåda lite kraft och i alla fall öka tempot, om än mycket marginellt. Gick i mål på tiden 1,32,14, cirka 2 minuter långsammare än pers på den här banan och ungefär 5 minuter långsammare än planerat. Lite besviken var jag över att inte känslan och tiden blev bättre, men när jag pratat med ett gäng löparkompisar och fått höra lite tider så insåg jag att det kanske inte var så himla värdelöst som det kändes. Till slut hamnade jag på 44:e plats i damklassen (av knappt 15 000 fullföljande damer) och eftersom målet var topp 50 så får jag väl försöka ta in att jag gjorde en ok insats i alla fall.

Har en aning känning i höften nu efteråt, men med tanke på hur mycket jag tappade i hållning och löpsteg när jag blev så trött så tycker jag nog att det är rätt ok. Blir en veckas löpvila nu, med fokus på simning och cykel och så får jag se hur det känns den. Snart ska ju Vätternrundan genomföras, men den stora satsningen som ligger närmast i tid är ju Vansbro Triathlon - ska bli så kul!

Hon gör mig galen!

I morse vaknade jag knappt, jag var så himla trött! Ont i huvudet hade jag också, det har jag nästan aldrig. Sen när jag väckte August hade han också huvudvärk (eller så var han mest trött) och tyckte att han behövde vara hemma. Då fick genast Irma ont i fötterna (?) och näsan (...) och kröp ner i Augusts säng. Jag brukar inte låta barnen vara hemma lite hur som helst men idag gav jag efter och vabbade för August och då fick ju Irma också vara hemma.

Men sanna mina ord - hon gör mig galen! Hon kan ju se näpen och charmig ut, men skenet bedrar! Jösses vad den ungen kan gnälla, skrika, tjata, ramla, tappa, slå sönder och bryta ihop. Uthållig, envis och tjurskallig är hon också (var hon nu har fått det ifrån...). Selektiv hörsel lider hon också av, rejält. Hon hör till exempel inte alls ordet nej - fast hon använder själv det flitigt. Rätt som det är sitter hon
och dricker smoothie (som hon tydligen hade gömt i kylskåpet) och det tog ju inte två minuter innan hon hade slagit sönder glaset och skrek i högan sky. Hon kan tjata sig blå om en bulle eller frukt - som hon sedan vägrar äta.

Visst, hon kan gosa, mysa och vara glad också - men idag var det just inte de sakerna som övervägde. Kan ju säga att det är mer än en gång idag som jag har tappat humöret och kanske att även en och annan svordom halkat ur mig - jag som annars bara använder fina ord som hallonpannacotta, myys, bästaste och fiiina!

Fast ärligt, det är ju rätt aptråkigt att bara läsa om mys med den underbara familjen, blomplantering, vitmålade bord och shopping (och nej, jag pekar inte ut någon speciell alls så om någon tar åt sig personligen måste jag göra er besvikna - ni är inte ensamma om att skriva om sådant...) - sådana bloggar och facebookstatusar blir rätt ointressanta. Visst, klart att man måste få dela med sig av även fina stunder - men försök inte lura i mig att det är en varierad vardagsbild som förmedlas så. Jag själv gillar att läsa om folks riktiga vardag, såväl dråpligheter som lycka, vardagslunk och i-landsproblem. När jag skriver statusar om hur jag går skogspromenader nästan utan kläder för att jag försöker undvika att kasta ut ett eller annat barn genom fönstret (för man får inte göra det, inte ens om man har ett enplanshus), så är det då folk skriver varma kommentarer och tycker att det är skönt det är att läsa om hur det kan vara - på riktig!

Varvbilder!

Nej ni, en hemsk trötthet gör sig påmind så det blir ingen Varvsberättelse idag. Har i alla fall varit och kört ett simpass idag och simmat ur benen lite, men ni som läser här får nöja er med lite bilder.

Laddade ungar! (Tur att de gillar grejen med att kuska runt på tävlingar)


Nöjda ungar efter "Minivarvet". Medalj, t-shirt, banan, kexchoklad och vattenflaska för endast 60 kr - som hittat! Och så sprang de ju också...



Samling vid vattenhålet ;-)


Barnen behövde inte vara sysslolösa på tävlingsområdet

Måndag

Hem kom vi igår och hemresan gick bra. Innan barnen gick och lade sig hade vi packat ur och sorterat allt, kört ett antal maskiner tvätt, klippt gräset, vattnat blommor, lagat middag och fixat med lite annat. Sådant ger ro i mammasjälen och så himla skönt det är att barnen kan leka lite själva en stund medan vi packar upp - en av oss behöver inte längre vara parkerad med liten tjej hela tiden och det gör en väldig skillnad att Rickard och jag kan fixa båda två.

Efter Mästarnas mästare och Barnmorskan i East End (kanske min favoritserie) tänkte jag att jag kunde ju kolla in sista minuterna på hockeyfinalen trots att jag verkligen är sjukt ointresserad av hockey. Lite kan man väl offra sig om nu Sverige masat sig ändå vill VM-final (hur nu det gick till - jag trodde de förlorade typ alla matcher i gruppspelet?).

Vi kom in lagom till halva sista perioden, men det tog en sabla tid! Jättekonstiga regler i hockey. I basket också för den delen. Hela tiden stängs tiden av så matchen kan bli exakt hur lång som helst. Vad är det för tjafs?

Fast det är klart, det vore rätt smidigt med effektiv tid i mina sporter också. Oj, skosnöret gick upp! Jag pausar och fixar. Fick punka på cykeln, ramlade med skidorna och bröt en stav - inga problem, vi tar bara den effektiva åktiden. Och blir jag lite sur på någon som kör lite för nära så är det bara att skalla vederbörande eller trycka upp dem mot väggen. Hockey är en sjuk sport...

Ska försöka få ihop en liten racerapport från Varvet sen om jag orkar, annars blir det imorgon.

En för varje tillfälle?

Jag tror att nässpray är Guds (eller i alla fall läkemedelsföretagens) gåva till mänskligheten! Och nej, jag använder inte alla (i alla fall inte samtidigt), tyckte bara att det var lite kul när jag letade efter en av dem och jag hittade hur många andra sorter som helst.

Om du bara ska läsa en enda bok till i ditt liv - välj den här!

Jag grät lite då och då och jag skrattade nästan hela tiden. Att läsa boken var som att linda bomull runt hjärtat - den är underbar!

Universeum