TGIF (Thank God It´s Friday)

Coola killar i sina förkläden från Fabriksbutiken

Lycka är att få hjälpa till med vardagssysslor (Kanske är dags för mamma och pappa att plocka undan knivarna på bänken...)

Ikväll är Rickard på fest hos en jobbarkompis så jag och August får rå om oss själva. August somnade tidigt så jag ligger och slappar i soffan i lugn och ro. Hade tänkt mig massor av TV och ett låångt blogginlägg, men nu känns sängen mer lockande – jag är supertrött! Har varit en hård vecka på jobbet, mycket patienter och mycket att hålla reda på. Mobiliseringar, trappträningar, hjälpmedelsförskrivningar, överrapporteringar och journalskrivningar har gått i ett. Igår och idag har jag varit lite ofokuserad, funderade nästan på om höstdimman hade tagit sig in i min hjärna. Det har varit mycket ”Det man inte har i huvudet...”. Visserligen bra för min stegräknare, men lite tröttsamt.

Chillar lite med fötterna på bordet på fredagskvällen...

August är som en liten hund här hemma, han älskar att få små uppdrag. Vi ber honom att hämta olika saker, eller så ger någon av oss en sak och ber honom att gå och lägga den på ett ställe eller ge den till pappa/mamma. Han springer direkt iväg och blir mycket stolt när uppdraget är utfört, han är så himla gullig.


Varje morgon står han i fönstret och vinkar när jag går till jobbet. När jag börjar ta på mig skorna säger han ”Ehdå” (hej då) och vinkar, sedan springer han fram till fönstret och säger ”mamma dä” och pekar. Sedan ställer han sig på en stol och väntar på att jag ska komma ut.
Nu ska jag nog borsta tänderna och lägga mig och läsa. Har dessutom ätit mer än tillräckligt med godis, så det är nog en bra idé.

Vi hade väntat länge på att vår Gerbera skulle blomma igen. När den till slut slog ut hann vi njuta av den i ungefär en halv dag. August upplever med alla sinnen, inte bara synen, och då blir det så här: