söndag 23 juni 2013
fredag 21 juni 2013
Trevlig midsommar!
Bilen är trasig IGEN, barnen skriker och gnäller hela tiden och vi får skäll av personalen på campingen eftersom bilen står i vägen, men - vi har trots allt haft en bra dag på Astrid Lindgrens Värld med massor av teater, dans kring midsommarstången, nylagade polkagrisar och lagom väder. Nu efterrätt. Och så ramlade visst ett av barnen på cykeln...
torsdag 20 juni 2013
söndag 16 juni 2013
Säljes:
Klädpaket: brun ziptröja från Villervalla (stl. 92), limegrön ziptröja från Meandi (stl. 86/92), turkos ribbad baströja från PO.P (stl. 92), turkosa frottébyxor från Meandi (stl. 86/92). Alla kläderna är i fint skick. 200 kronor för hela paketet ( annars 75 kr för Meandi-tröjan, 50 kr styck för Villervallatröjan och byxorna samt 40 kr för PO.P-tröjan)
Meanditröja röd med turkosa vespor stl. 110/116. Jättefint skick! 75 kr
PO.P-tunika stl. 92. Fint använt skick. 35 kr.
Samtliga kläder finns för avhämtning i Laggarhult (eller eventuellt på sjukhuset dagtid den här veckan) Kan skickas mot portokostnad. Vi har inga djur och vi röker inte.
Bilder från kusin Emanuels dop
Presenter från oss med tema Putte i blåbärsskogen: bok, docka, tallrikar, mugg och bestick.
Mats Askeljung, samma präst som döpte Irma
Fler glimtar från Vätternrundan:
- Typ det första som händer när vi kommer fram till Motala och ska gå ner till centrum är att det kommer en cyklist som jag känner igen och stannar i en korsning. Jag tittar till och funderar på om jag känner honom, är det kanske någon från Ceres eller varför är han så bekant? Tittar till en gång till, tyvärr lite för länge så han ser att jag tittar. Tänker precis heja, men gör inte det. Då säger en av mina kompisar: "Det där var ju Bernt Johansson". Jaha, det var visst ingen jag kände...
- Jag har sittben som är på väg ut genom skinnet, det ni! Det både känns och ser ut så, jag står helst idag...
Jag vann!
På Petra Månströms härliga Maratonbloggen kunde man i veckan vinna ett par Asics Gel-Lyte33 och det var precis vad jag gjorde - vad glad jag blev! Väntar med spänning på skorna, det ska bli så kul att testa något nytt. Tack Petra och Asics!
lördag 15 juni 2013
Vätternrundan 2013
Taggade innan start!
Så fick jag då äntligen cykla i soluppgång! Förmodligen gjorde jag det förra året också, men då gjorde de mörkgrå molnen som släppte ifrån sig ymniga mängder regn att jag inte såg skymten av någon sol. Men idag så. Runt 3-tiden började solen titta fram och trots att vi cyklade i något som nästan kan kallas storm så njöt jag av utsikten.
Nu var det ju några timmars slit innan jag fick se solen, bland annat 11 mils cykling i rejäl motvind ner till Jönköping. Väl i Jönköping var jag trött! Inte i kroppen, det gick bra att cykla, men jag var sovtrött och hade gärna gått och lagt mig. Jag led mer av mörkret än förra året och jag fick åka och äta lite lakrits för att hålla mig pigg. Att sen mitt nya framlyse visserligen lyste jättebra, men endast 12 sekunder åt gången innan det slocknade gjorde faktiskt inte saken bättre. Till slut fick vi (läs: Niklas skakade och blåste lite på lyset...) ordning på det och jag kunde se var jag körde.
Vi hade förväntat oss medvind när vi vände över på den västra sidan, men den fick vi se oss snuvade på - jag tror just inte vi hade så mycket medvind någon gång faktiskt.
Men det var en rätt rolig runda med inslag av både det ena och det andra. Ilskna cyklister, överlyckliga belgare som nästan körde över mig, draghjälp av en kille som jag pratade så mycket med att jag till slut visste både var han bodde, vad han och hans fru jobbade med och att han väntade sitt andra barn om två veckor. Jättetrevligt hade vi och han var verkligen mån om att hjälpa mig och mina cykelkompisar. I vanlig ordning blev vi välsignade i backen vid Tiveden och det kunde gott behövas för uppförsbackarna de sista 10 milen är inte roliga!
Endast en olycka såg vi - tyvärr har jag läst på nätet att den tjejen är allvarligt skadad, hoppas att hon repar sig!
Jag var orolig att jag skulle vara sämst cykeltränad av oss tre, men jag var rätt pigg i benen och drog en hel del. Att glida in i mål i Motala var härligt!
Efter ett lätt svimningsanfall, lite vila på en solig gräsmatta, ratande av maten som bjöds och istället få vår coach Hasse att traska iväg och köpa yoghurt, mjölk och juice åt mig, en dusch och lite bastu så var det dags för hemfärd.
Så fick jag då äntligen cykla i soluppgång! Förmodligen gjorde jag det förra året också, men då gjorde de mörkgrå molnen som släppte ifrån sig ymniga mängder regn att jag inte såg skymten av någon sol. Men idag så. Runt 3-tiden började solen titta fram och trots att vi cyklade i något som nästan kan kallas storm så njöt jag av utsikten.
Nu var det ju några timmars slit innan jag fick se solen, bland annat 11 mils cykling i rejäl motvind ner till Jönköping. Väl i Jönköping var jag trött! Inte i kroppen, det gick bra att cykla, men jag var sovtrött och hade gärna gått och lagt mig. Jag led mer av mörkret än förra året och jag fick åka och äta lite lakrits för att hålla mig pigg. Att sen mitt nya framlyse visserligen lyste jättebra, men endast 12 sekunder åt gången innan det slocknade gjorde faktiskt inte saken bättre. Till slut fick vi (läs: Niklas skakade och blåste lite på lyset...) ordning på det och jag kunde se var jag körde.
Vi hade förväntat oss medvind när vi vände över på den västra sidan, men den fick vi se oss snuvade på - jag tror just inte vi hade så mycket medvind någon gång faktiskt.
Men det var en rätt rolig runda med inslag av både det ena och det andra. Ilskna cyklister, överlyckliga belgare som nästan körde över mig, draghjälp av en kille som jag pratade så mycket med att jag till slut visste både var han bodde, vad han och hans fru jobbade med och att han väntade sitt andra barn om två veckor. Jättetrevligt hade vi och han var verkligen mån om att hjälpa mig och mina cykelkompisar. I vanlig ordning blev vi välsignade i backen vid Tiveden och det kunde gott behövas för uppförsbackarna de sista 10 milen är inte roliga!
Endast en olycka såg vi - tyvärr har jag läst på nätet att den tjejen är allvarligt skadad, hoppas att hon repar sig!
Jag var orolig att jag skulle vara sämst cykeltränad av oss tre, men jag var rätt pigg i benen och drog en hel del. Att glida in i mål i Motala var härligt!
Efter ett lätt svimningsanfall, lite vila på en solig gräsmatta, ratande av maten som bjöds och istället få vår coach Hasse att traska iväg och köpa yoghurt, mjölk och juice åt mig, en dusch och lite bastu så var det dags för hemfärd.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
