Taggade innan start!
Så fick jag då äntligen cykla i soluppgång! Förmodligen gjorde jag det förra året också, men då gjorde de mörkgrå molnen som släppte ifrån sig ymniga mängder regn att jag inte såg skymten av någon sol. Men idag så. Runt 3-tiden började solen titta fram och trots att vi cyklade i något som nästan kan kallas storm så njöt jag av utsikten.
Nu var det ju några timmars slit innan jag fick se solen, bland annat 11 mils cykling i rejäl motvind ner till Jönköping. Väl i Jönköping var jag trött! Inte i kroppen, det gick bra att cykla, men jag var sovtrött och hade gärna gått och lagt mig. Jag led mer av mörkret än förra året och jag fick åka och äta lite lakrits för att hålla mig pigg. Att sen mitt nya framlyse visserligen lyste jättebra, men endast 12 sekunder åt gången innan det slocknade gjorde faktiskt inte saken bättre. Till slut fick vi (läs: Niklas skakade och blåste lite på lyset...) ordning på det och jag kunde se var jag körde.
Vi hade förväntat oss medvind när vi vände över på den västra sidan, men den fick vi se oss snuvade på - jag tror just inte vi hade så mycket medvind någon gång faktiskt.
Men det var en rätt rolig runda med inslag av både det ena och det andra. Ilskna cyklister, överlyckliga belgare som nästan körde över mig, draghjälp av en kille som jag pratade så mycket med att jag till slut visste både var han bodde, vad han och hans fru jobbade med och att han väntade sitt andra barn om två veckor. Jättetrevligt hade vi och han var verkligen mån om att hjälpa mig och mina cykelkompisar. I vanlig ordning blev vi välsignade i backen vid Tiveden och det kunde gott behövas för uppförsbackarna de sista 10 milen är inte roliga!
Endast en olycka såg vi - tyvärr har jag läst på nätet att den tjejen är allvarligt skadad, hoppas att hon repar sig!
Jag var orolig att jag skulle vara sämst cykeltränad av oss tre, men jag var rätt pigg i benen och drog en hel del. Att glida in i mål i Motala var härligt!
Efter ett lätt svimningsanfall, lite vila på en solig gräsmatta, ratande av maten som bjöds och istället få vår coach Hasse att traska iväg och köpa yoghurt, mjölk och juice åt mig, en dusch och lite bastu så var det dags för hemfärd.
Så fick jag då äntligen cykla i soluppgång! Förmodligen gjorde jag det förra året också, men då gjorde de mörkgrå molnen som släppte ifrån sig ymniga mängder regn att jag inte såg skymten av någon sol. Men idag så. Runt 3-tiden började solen titta fram och trots att vi cyklade i något som nästan kan kallas storm så njöt jag av utsikten.
Nu var det ju några timmars slit innan jag fick se solen, bland annat 11 mils cykling i rejäl motvind ner till Jönköping. Väl i Jönköping var jag trött! Inte i kroppen, det gick bra att cykla, men jag var sovtrött och hade gärna gått och lagt mig. Jag led mer av mörkret än förra året och jag fick åka och äta lite lakrits för att hålla mig pigg. Att sen mitt nya framlyse visserligen lyste jättebra, men endast 12 sekunder åt gången innan det slocknade gjorde faktiskt inte saken bättre. Till slut fick vi (läs: Niklas skakade och blåste lite på lyset...) ordning på det och jag kunde se var jag körde.
Vi hade förväntat oss medvind när vi vände över på den västra sidan, men den fick vi se oss snuvade på - jag tror just inte vi hade så mycket medvind någon gång faktiskt.
Men det var en rätt rolig runda med inslag av både det ena och det andra. Ilskna cyklister, överlyckliga belgare som nästan körde över mig, draghjälp av en kille som jag pratade så mycket med att jag till slut visste både var han bodde, vad han och hans fru jobbade med och att han väntade sitt andra barn om två veckor. Jättetrevligt hade vi och han var verkligen mån om att hjälpa mig och mina cykelkompisar. I vanlig ordning blev vi välsignade i backen vid Tiveden och det kunde gott behövas för uppförsbackarna de sista 10 milen är inte roliga!
Endast en olycka såg vi - tyvärr har jag läst på nätet att den tjejen är allvarligt skadad, hoppas att hon repar sig!
Jag var orolig att jag skulle vara sämst cykeltränad av oss tre, men jag var rätt pigg i benen och drog en hel del. Att glida in i mål i Motala var härligt!
Efter ett lätt svimningsanfall, lite vila på en solig gräsmatta, ratande av maten som bjöds och istället få vår coach Hasse att traska iväg och köpa yoghurt, mjölk och juice åt mig, en dusch och lite bastu så var det dags för hemfärd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar