Nu har jag gjort mitt sista pass som simtränare och det är så skönt! Jag kommer att sakna simmarna jättemycket, men inte allt tjafs om linor som inte ligger i vattnet när de ska, allt pappersarbete och hur trött jag blir i huvudet efter varje måndagskväll i simhallen.
Irma har fått tid på barnmottagningen, hon ska dit om en vecka. Nu när hon äntligen är frisk (peppar, peppar...) från alla sina förkylningar så har hon dock både börjat äta lite bättre och röra lite på sig. Hon kryper inte, ålar inte eller hoppar fram på rumpan, men hon sträcker sig, småklättrar lite och verkar ändå som att hon har en idé om att hon så småningom kommer att ta lite initiativ. Det känns som att hon är lite piggare och gladare och jag är mindre orolig, men det är väl lika bra att kolla upp det nu när vi har fått en tid.
Just nu känner jag mig så otroligt trött, ända in i märgen (så kanske man inte kan säga, men så känns det i alla fall). Hoppas att det är något tillfälligt, för jag har sovit ganska bra ett tag nu. Tröttheten kanske beror på att jag har massor i huvudet och även emellanåt känner mig som en termometer för andras mående. Nu ligger jag i alla fall helt utslagen på soffan, men tänkte försöka mig på att skriva adresser på kuverten till julkorten. Rickard är och handlar i en stor affär här i stan och jag håller tummarna för att vi slipper komplettera på Ica Nära imorgon. Men vi hade fått rabattkuponger för en hel månad och det är ju kanonbra, är ju en del som ska handlas så här innan jul.
Imorgon är det julavslutning på syskongsången. Jag tyckte att August skulle ha snygga jeans, skjorta och tomteluva. Det tyckte inte han. Han ska ha hela sin tomtedräkt, den är jättefin men i fleece så han kommer inte att frysa i alla fall. Irma kunde ha vanliga kläder hade jag tänkt, men det var innan jag sprang på en mycket söt pepparkaksklänning på Lindex... Trevligt och mysigt ska det bli i alla fall, August ser fram emot att kusin Ludvig ska vara med (avslutningen är tillsammans med 1-2-årsgruppen) och att farfar ska komma och titta. Övriga far- och morföräldrar jobbar.
måndag 6 december 2010
söndag 5 december 2010
Rekord!
Irma sov nästan 14 timmar i natt, hon somnade klockan sju igår kväll och vaknade kvart i nio i morse. Ingen amning och bara en nappisättning.
Om träning
Igår var jag ute på ett distanspass, det blev inte så långt eftersom jag hade svårt att hitta på en bra runda som inte innebar stigar i skogen. Jag är så rädd att halka eftersom jag så ofta gör det på små stigar. Eller för att vara noga så är det nog ofta rötter och stenar jag halkar på, själva stigarna är inte huvudproblemet. För övrigt så var det smart på mer än ett vis att undvika stigar eftersom det var ganska mörkt ute. Det blev en runda runt halva stan och jag fick ihop16 km, helt OK. Idag körde jag årets (eller säsongens såklart, jag åkte ju skidor i mars) första skidpass ute på golfbanan. Jag måste verkligen förbättra min teknik, det tog mig 55 minuter att åka en mil - inte OK! Envisheten och styrkan är väl ganska bra, men tekniken lämnar nog en del i övrigt att önska. Jag skulle behöva ett par bättre skidor också, nu kör jag fortfarande på mina gamla vallningsfria som visserligen är hyfsade, men inte bra. Får väl höra mig för med jultomten, om jag har varit tillräckligt snäll... Det skulle vara intressant att få jämföra hur stor skillnade det kan göra med bättre grejor. Förmodligen beror det väl mest på den som står på skidorna, men kan eliten (som väl borde ha aningens bättre koll på tekniken än jag har) skylla på utrustningen så kan väl jag?
Tjejklassikern i all ära, den är säkert ett jättebra träningsmål, men för mig känns det inte som en tillräcklig utmaning - jag vill köra "riktiga" klassikern. Tjejklassikern skulle jag kunna (möjligtvis med undantag av cyklingen) köra utan särskilt mycket träning, jag vill ha mer att bita i. Visserligen kan man ju ha som mål att göra riktigt bra resultat och tider, men om man ändå ska betala anmälningsavgifter och åka land och rike runt så kan man lika gärna ta i rejält. Sedan kan det kanske också ha med saken att göra att jag är lite emot "tjejgrejor", visserligen är tjejer och killar lite olika rent fysiologiskt, men någon måtta får det väl vara. Som "tjejskidor" (finns både alpint och längd) som är mjukare och mer nybörjarskidor, gärna med lite blommor på...
Men En Svensk Klassiker är ju verkligen en utmaning, jag har till och med svårt att föreställa mig hur det känns att cykla 30 mil mitt i natten eller att kajka sig fram 9 mil i ett sträck på skidor. Simningen och löpningen känns lugnare, 3 respektive 30 km. Mitt mål var att köra klassikern 2014. Varför just då? Jo egentligen mest med tanke på barnen, mindre sovtider att passa och att de då är så pass stora att de känner igen mig när jag kommer hem även om jag tränar flera timmar i sträck...
Jag gillar att sätta upp mål. Mål som är tuffa, men möjliga att uppnå. Jag kan till exempel inte ha som mål att vinna Lidingö Tjejlopp (jodå, det händer att jag väljer tjejvarianter) eftersom jag varken har tillräcklig talang eller tillräcklig ork, vilja eller tid att träna så mycket som krävs. Men jag kan ha som mål att komma topp 30 och se till att uppnå det. Men det är svårt att hitta lagom mål som passar vardagen med två småbarn och vardagsliv. Det går inte att träna hur mycket som helst. Visserligen skulle jag kanske kunna träna mer än jag gör, men inte utan dåligt samvete och inte utan att det skulle gå ut över annat som behöver göras. Jag älskar att träna och tävla och jag behöver fysiska utmaningar för att må bra, men det gäller som sagt att ligga på lagom nivå.
Nu har mina planer på 2014 till viss del börjat ändras, jag har kanske hittat lite andra möjligheter - återkommer till detta.
Tjejklassikern i all ära, den är säkert ett jättebra träningsmål, men för mig känns det inte som en tillräcklig utmaning - jag vill köra "riktiga" klassikern. Tjejklassikern skulle jag kunna (möjligtvis med undantag av cyklingen) köra utan särskilt mycket träning, jag vill ha mer att bita i. Visserligen kan man ju ha som mål att göra riktigt bra resultat och tider, men om man ändå ska betala anmälningsavgifter och åka land och rike runt så kan man lika gärna ta i rejält. Sedan kan det kanske också ha med saken att göra att jag är lite emot "tjejgrejor", visserligen är tjejer och killar lite olika rent fysiologiskt, men någon måtta får det väl vara. Som "tjejskidor" (finns både alpint och längd) som är mjukare och mer nybörjarskidor, gärna med lite blommor på...
Men En Svensk Klassiker är ju verkligen en utmaning, jag har till och med svårt att föreställa mig hur det känns att cykla 30 mil mitt i natten eller att kajka sig fram 9 mil i ett sträck på skidor. Simningen och löpningen känns lugnare, 3 respektive 30 km. Mitt mål var att köra klassikern 2014. Varför just då? Jo egentligen mest med tanke på barnen, mindre sovtider att passa och att de då är så pass stora att de känner igen mig när jag kommer hem även om jag tränar flera timmar i sträck...
Jag gillar att sätta upp mål. Mål som är tuffa, men möjliga att uppnå. Jag kan till exempel inte ha som mål att vinna Lidingö Tjejlopp (jodå, det händer att jag väljer tjejvarianter) eftersom jag varken har tillräcklig talang eller tillräcklig ork, vilja eller tid att träna så mycket som krävs. Men jag kan ha som mål att komma topp 30 och se till att uppnå det. Men det är svårt att hitta lagom mål som passar vardagen med två småbarn och vardagsliv. Det går inte att träna hur mycket som helst. Visserligen skulle jag kanske kunna träna mer än jag gör, men inte utan dåligt samvete och inte utan att det skulle gå ut över annat som behöver göras. Jag älskar att träna och tävla och jag behöver fysiska utmaningar för att må bra, men det gäller som sagt att ligga på lagom nivå.
Nu har mina planer på 2014 till viss del börjat ändras, jag har kanske hittat lite andra möjligheter - återkommer till detta.
lördag 4 december 2010
Reklam?
Jag får alltid besökstoppar när jag skrivit om ämnen som irriterar folk, antar att folk berättar om hur arga de blir och så kollar fler in bloggen. Tack för reklamen!
fredag 3 december 2010
Bilder
Har egentligen lust att skriva ettt långt inlägg, men jag orkar bara inte ikväll så det får bli lite bilder istället:
Ebbe 12 dagar
Lycklig kille med nya längdskidor. Han hade längtat men först var han lite skeptisk eftersom de var så mycket smalare än hans slalomskidor. Det gick dock alldeles lysande att åka med dem så han var nöjd. Innan vi åkte för att köpa dem frågade han flera gånger om skidorna skulle vara riktigt långa eftersom det heter längdskidor, gullet!
Postlådan från tomten blev en succé!
Teknisk tomte?
August funderar:
"Jag har klippt och gjort massa önskelistor på dagis men jag tänker inte skicka dem till tomten, han vet ändå vad jag önskar mig. Han har en walkie talkie som han pratar i."
"Jag har klippt och gjort massa önskelistor på dagis men jag tänker inte skicka dem till tomten, han vet ändå vad jag önskar mig. Han har en walkie talkie som han pratar i."
torsdag 2 december 2010
Lite av varje
Om någon saknar ett par inlägg så kan jag meddela att jag valt att radera två inlägg som jag skrivit de senaste dagarna, ni som läst dem vet vilka det är. Jag står fortfarande helt och hållet för det jag skrev, men har av andra anledningar valt att ta bort dem.
Idag har Irma och jag varit i Stockholm och hälsat på en alldeles ny liten bebis, så himla gullig! Hans mamma har lovat att han får vara med på bloggen, så imorgon kommer det nog en bild. Jag hälsade från dig Hanna.
Om någon skulle lägga märke till att det fattas ett n lite här och var så kan jag meddela att n-tangenten på min dator är helt kajko, kan man byta ut tangenter eller borde jag se till att byta till mig vår nya dator av Rickard?
Till Sandra: jag svarar på din fråga om Öppna Förskolan (ÖF) här ifall det är någon mer som undrar. Här i Katrineholm är det kyrkan som har hand om ÖF, öppettider finns här. Jag har varit väldigt få gånger på ÖF, när August var liten var jag bara en gång tror jag - det krockade alltid med sovtider och så. Nu med båda barnen har jag varit kanske tre gånger. Det är bara att gå dit, man går när man tycker att man har tid. Det krävs ingen anmälan och man behöver inte vara där hela den tiden de har öppet utan man kan stanna en timme eller så om man vill. Det kostar ingenting heller, men i alla fall på Sandbäcksgården där vi går kan man köpa fika (kostar 10 kr per person eller 25 kr per familj). Det finns massor av leksaker, böcker och en gympasal med Bobby Cars. En del går dit med små bebisar och sitter och pratar med andra föräldrar, andra går med lite större barn och är kanske där mest för att barnen ska få leka. Så det är med andra ord ganska fritt.
Idag har Irma och jag varit i Stockholm och hälsat på en alldeles ny liten bebis, så himla gullig! Hans mamma har lovat att han får vara med på bloggen, så imorgon kommer det nog en bild. Jag hälsade från dig Hanna.
Om någon skulle lägga märke till att det fattas ett n lite här och var så kan jag meddela att n-tangenten på min dator är helt kajko, kan man byta ut tangenter eller borde jag se till att byta till mig vår nya dator av Rickard?
Till Sandra: jag svarar på din fråga om Öppna Förskolan (ÖF) här ifall det är någon mer som undrar. Här i Katrineholm är det kyrkan som har hand om ÖF, öppettider finns här. Jag har varit väldigt få gånger på ÖF, när August var liten var jag bara en gång tror jag - det krockade alltid med sovtider och så. Nu med båda barnen har jag varit kanske tre gånger. Det är bara att gå dit, man går när man tycker att man har tid. Det krävs ingen anmälan och man behöver inte vara där hela den tiden de har öppet utan man kan stanna en timme eller så om man vill. Det kostar ingenting heller, men i alla fall på Sandbäcksgården där vi går kan man köpa fika (kostar 10 kr per person eller 25 kr per familj). Det finns massor av leksaker, böcker och en gympasal med Bobby Cars. En del går dit med små bebisar och sitter och pratar med andra föräldrar, andra går med lite större barn och är kanske där mest för att barnen ska få leka. Så det är med andra ord ganska fritt.
Sörjd och saknad
Igår somnade min älskade gammelmormor, av alla kallad mormor Iris, in - lugnt och stilla. Det känns konstigt att hon inte finns mer och naturligtvis väldigt ledsamt. Men hon skulle fylla 102 år till sommaren så hon har haft ett långt liv och fått vara pigg nästan ända till slutet, så för första gången när jag fått ett dödsbud så känns det inte chockartat och förtvivlat utan förväntat och fridfullt.
Sov gott mormor Iris!
onsdag 1 december 2010
Kortis
Orkar inte med något långt inlägg eller ge mig in i några diskussioner nu ikväll, men jag återkommer. Tack i alla fall till Isa för en klockren kommentar!
Idag har varit en bra dag med besök på öppna förskolan på förmiddagen och brevlådeleverans från tomten på eftermiddagen.
Imorgon åker jag och Irma till Stockholm efter babysången, vi ska snusa på nyfödd liten Ebbe. Eller jag ska, Irma ska vi hålla långt ifrån honom. Hon är visserligen frisk (för tillfället) men hela hon är som en enda stor bacill - vi har aldrig varit så sjuka i vår familj som vi varit sedan hon föddes - så det är lika bra att hon inte petar på lille Ebbe.
Idag har varit en bra dag med besök på öppna förskolan på förmiddagen och brevlådeleverans från tomten på eftermiddagen.
Imorgon åker jag och Irma till Stockholm efter babysången, vi ska snusa på nyfödd liten Ebbe. Eller jag ska, Irma ska vi hålla långt ifrån honom. Hon är visserligen frisk (för tillfället) men hela hon är som en enda stor bacill - vi har aldrig varit så sjuka i vår familj som vi varit sedan hon föddes - så det är lika bra att hon inte petar på lille Ebbe.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
