Om träning

Igår var jag ute på ett distanspass, det blev inte så långt eftersom jag hade svårt att hitta på en bra runda som inte innebar stigar i skogen. Jag är så rädd att halka eftersom jag så ofta gör det på små stigar. Eller för att vara noga så är det nog ofta rötter och stenar jag halkar på, själva stigarna är inte huvudproblemet. För övrigt så var det smart på mer än ett vis att undvika stigar eftersom det var ganska mörkt ute. Det blev en runda runt halva stan och jag fick ihop16 km, helt OK. Idag körde jag årets (eller säsongens såklart, jag åkte ju skidor i mars) första skidpass ute på golfbanan. Jag måste verkligen förbättra min teknik, det tog mig 55 minuter att åka en mil - inte OK! Envisheten och styrkan är väl ganska bra, men tekniken lämnar nog en del i övrigt att önska. Jag skulle behöva ett par bättre skidor också, nu kör jag fortfarande på mina gamla vallningsfria som visserligen är hyfsade, men inte bra. Får väl höra mig för med jultomten, om jag har varit tillräckligt snäll... Det skulle vara intressant att få jämföra hur stor skillnade det kan göra med bättre grejor. Förmodligen beror det väl mest på den som står på skidorna, men kan eliten (som väl borde ha aningens bättre koll på tekniken än jag har) skylla på utrustningen så kan väl jag?

Tjejklassikern i all ära, den är säkert ett jättebra träningsmål, men för mig känns det inte som en tillräcklig utmaning - jag vill köra "riktiga" klassikern. Tjejklassikern skulle jag kunna (möjligtvis med undantag av cyklingen) köra utan särskilt mycket träning, jag vill ha mer att bita i. Visserligen kan man ju ha som mål att göra riktigt bra resultat och tider, men om man ändå ska betala anmälningsavgifter och åka land och rike runt så kan man lika gärna ta i rejält. Sedan kan det kanske också ha med saken att göra att jag är lite emot "tjejgrejor", visserligen är tjejer och killar lite olika rent fysiologiskt, men någon måtta får det väl vara. Som "tjejskidor" (finns både alpint och längd) som är mjukare och mer nybörjarskidor, gärna med lite blommor på...

Men En Svensk Klassiker är ju verkligen en utmaning, jag har till och med svårt att föreställa mig hur det känns att cykla 30 mil mitt i natten eller att kajka sig fram 9 mil i ett sträck på skidor. Simningen och löpningen känns lugnare, 3 respektive 30 km. Mitt mål var att köra klassikern 2014. Varför just då? Jo egentligen mest med tanke på barnen, mindre sovtider att passa och att de då är så pass stora att de känner igen mig när jag kommer hem även om jag tränar flera timmar i sträck...

Jag gillar att sätta upp mål. Mål som är tuffa, men möjliga att uppnå. Jag kan till exempel inte ha som mål att vinna Lidingö Tjejlopp (jodå, det händer att jag väljer tjejvarianter) eftersom jag varken har tillräcklig talang eller tillräcklig ork, vilja eller tid att träna så mycket som krävs. Men jag kan ha som mål att komma topp 30 och se till att uppnå det. Men det är svårt att hitta lagom mål som passar vardagen med två småbarn och vardagsliv. Det går inte att träna hur mycket som helst. Visserligen skulle jag kanske kunna träna mer än jag gör, men inte utan dåligt samvete och inte utan att det skulle gå ut över annat som behöver göras. Jag älskar att träna och tävla och jag behöver fysiska utmaningar för att må bra, men det gäller som sagt att ligga på lagom nivå.

Nu har mina planer på 2014 till viss del börjat ändras, jag har kanske hittat lite andra möjligheter - återkommer till detta.