Sådär ja...

Det gick ju inte så bra det här. Nu är klockan 21.00 och jag skulle ligga i sängen för att få mig lite väldigt välbehövlig sömn. Enligt planen alltså. Nu gör jag ju inte det, kvällsbestyren tog alldeles för lång tid (note to my self: sluta servera två små barn ris till middag, pasta är mer lättstädat) och den där lugna kvällen med datortid tog liksom slut innan den började.

Jag skulle skriva ett inlägg med massor av fina bilder och jag skulle berätta om i lördags när jag, August och Rickard hade en toppendag i Säfsen. Jag skulle berätta om hur bra det gick med bilresan dit och hem, hur bra det gick för August att åka slalom trots att han har fått 20 cm längre skidor och inte har åkt på nästan ett år. Jag skulle berätta att han enkelt gled upp själv med liften ända från första åket, att han efter fyra åk klarade hela slalombanan i barnbacken och att han efter ett par timmar åkte långsvängen ner från toppen alldeles själv (eller ja, vi åkte ju också såklart). Jag skulle berätta om hur roligt det var att lämna Irma hos mina föräldrar för att hon har blivit så stor att hon kan längta efter saker och hade gått omkring hela fredagen och pratat om "ommo" och "buffa" (jag hade till och med fått hindra henne från att ta på sig skorna och gå ut till bilen flera gånger) och jag skulle berätta om hennes nöjda och stolta min när hon äntligen fick vinka hej då till resten av familjen och rå om sina morföräldrar helt själv. Jag skulle berätta om att hon vilade bort de sista sviterna efter febern genom att sova 14 timmar i sträck (varför händer alltid sådant när de sover borta) och sedan var som en liten solstråle när hon fick all uppmärksamhet av mina föräldrar.

Nu har jag berättat det, men några andra tankar och funderingar blir det inte ikväll, inga bilder heller.

Här är jag!

Hej på er! Jag har haft lite mycket nu och prioriterat annat än datorn och nätet. Jag har massor av mail att svara på, jag har bara skickat enstaka kommentarer på Facebook via mobilen och jag har inte bloggat (och inte läst så mycket bloggar heller). Men vet ni - jag är jätteglad över det! Jag är så himla bra på att hitta på måsten åt mig själv och att hålla sig uppdaterad och svara på alla kommentarer på Facebook är verkligen inte något jag måste. Inte blogga heller. Men förut blev jag stressad över sådant och det blir jag inte längre. Nu längtar jag lite efter att blogga och berätta om små mysiga saker som händer i vardagen och jag längtar efter att skriva ett långt svar på ett väldigt angeläget mail. Men jag gör det imorgon.

Och för er som undrar, Irma är frisk nu. Efter mycket om och men fick vi till ett urinprov och det var helt blankt. Hon hade hög feber (>39 grader) onsdag och torsdag, vaknade med runt 38 grader på fredagen (och var mest gnällig och rastlös - varför lyckas alltid Rickard få de där "hon har sovit i mitt knä i soffan framför tv:n i flera timmar-dagarna"?) och var feberfri vid lunchtid. Igår var hon på förskolan som vanligt, hon var så lycklig över att gå dit.

Idag har jag haft min "valla- och serviceman" här igen. Arbetsfördelning: jag satt på en stol i garaget och tittade på när Anders vallade mina skidor. Smidigt!

Nu: sovdags!

Liten skrutta

Idag ringde förskolan till jobbet vid lunchtid. Det hör verkligen inte till vanligheterna. Eller för att vara noga, det var första gången trots att jag har haft barn på förskola i nästan tre år. Jag vet inte om det beror på att vi har ovanligt friska barn, att förskolan har hög toleransnivå för halvkrassliga barn eller på att vi helt enkelt inte har för vana att skicka gränsfallsjuka barn till förskolan och hoppas på att de inte ringer.

Hur som helst, idag hade Irma feber, hög feber. Så jag fick vara hemma med henne på eftermiddagen, hon var inte alls pigg. Senare på eftermiddagen blev det ett halvakut besök på VC eftersom Irma låg på golvet och skrek av smärta när hon skulle kissa, då tyckte damen på 1177 att det behövde kollas upp alldeles omedelbart. Men det är ju sällan man kissar omedelbart efter att man har kissat och det gjorde inte Irma heller. Påsen de tejpade fast för att vi skulle kunna fixa urinprov här hemma istället läckte så mycket att det inte hamnade en enda droppe i den när hon väl kissade så något urinprov kan vi inte visa upp imorgon bitti. Läkarbesöket gav alltså inte så himla mycket mer än att läkaren inte trodde att det var så allvarligt eftersom allmäntillståndet var gott även om Irma var hängig. Nu får vi väl ringa imorgon bitti och höra vad de tycker då. Rickard vabbar imorgon och jag på fredag om det behövs.

Som måndag

Idag drog vardagen igång med buller och bång. Och arg snart femåring som vägrade samarbeta. Jag vet inte hur många gånger jag har hört eller läst olika barnpsykologer hävda att barn alltid vill vara till lags, det är bara vi föräldrar som inte riktigt förstår dem. Förstår barnen alltså. Jag förstår inte psykologerna. Jag känner mig rätt så övertygad om att barn inte alls alltid vill vara till lags. Men det är väl bara det att jag inte förstår. Barnet alltså.

Hur som helst, iväg kom vi efter rätt mycket bråk. Vi kom till förskolan där tre av fyra personal på Augusts avdelning var borta. En föräldraledig, en utbränd, en som har sagt upp sig. Hej och hå. Några nya vikarier blir det och en från en annan avdelning. De nya vikarierna, som i alla fall ska vara kvar ett par månader, blir nummer 9 och 10 i raden av ordinarie personal på Augusts avdelning sedan han började för knappt två år sedan. Märk väl att jag menar på Augusts avdelning, inte på hela förskolan. Sedan är det ju personalen på den andra avdelningen som barnen också träffar en hel del. Och ett par ganska stadiga vikarier till. Och lite strövikarier. Kanske inte konstigt att barnen blir stimmiga, det skulle jag bli om jag bytte så mycket kollegor. Verkar som att kommunen tar bra hand om sin personal...

Barnen var i alla fall glada åt att komma dit och personalen gör säkert sitt allra bästa för att allt ska funka. Det är ju bra att de har mycket samarbete mellan avdelningarna för då känner barnen igen all personal även om det blir många vuxna att knyta an till. Men det är ju bra på så sätt att de kan flytta lite personal mellan avdelningarna så att inte barnen på den ena avdelningen får nästan bara nya "fröknar". En av vikarierna är en "fröken" som egentligen gått i pension, men hon jobbar för det mesta ändå. Hon är hur bra som helst! Hon går på promenader och utflykter med barnen, "rastar" dem på fotbollsplanen och ger sig in i lekar med liv och lust. Tänk att ha sådan lust till sitt jobb efter så många år, hoppas jag har det om 35 år...

Jag hade lite ont i magen i morse innan lämning, men lämnade förskolan med en bra magkänsla som satt i även efter hämtning idag. Det känns som att barnen har det bra, trots att det har känts turbulent under hösten. Barnen vinkade glatt i morse och det märktes inte alls att de varit borta i tre veckor, inte hade de särskilt bråttom hem heller. Det var en välkänd "fröken" som mötte upp i morse och på eftermiddagen fick jag träffa en ny vikarie som verkar bra! Våren kommer att bli bra, det måste den!

Ett yrväder

Den här bilden är inte nytagen, men jag gillar den. Den är liksom väldigt mycket mer Irma än en bild på en tyst och stillsam liten tjej intill julgranen. Hon är helvild, vår lilla dotter. Mitt i sitt värsta tvåårstrots, men (som någon annan skrev i en annan blogg) när det inte är första barnet är det lättare att le åt det. Det är ju också lite skillnad, med första barnet är det lugnt i familjen om barnet är lugnt och på bra humör. Med mer än ett barn är det ändå aldrig lugnt så då stör det mindre med ett raseriutbrott lite då och då...  

Den här lilla damen (som av vissa kallas för näpen, det ordet använder sällan vi..) är helt underbar. Och helt hemsk. Hon skriker och vrålar, kastar sig på mage på golvet och bryter ihop, hon biter sin storebror, river sönder saker, kastar mat, slår sina föräldrar och hon gråter stora krokodiltårar och ser så olycklig ut att man inte kan annat än att le och ta henne i famnen och krama henne. Hon har ont också, på olika ställen på kroppen men oftast i ett finger. Om man har ont kan man få ett plåster och det vill Irma. Ofta kommer hon på att hon har ont, sedan går hon till skåpet där vi har plåster och pekar menande på dörren. Och ojar sig lite till så att vi inte ska missa vinken... Hon får också ofta ont om hon gör något hon inte får. Om hon till exempel står på vardagsrumsbordet och jag säger till henne att hon inte får vara där, då får hon helt plötsligt jätteont på benet så att man måste tycka synd om henne. Dum är hon inte...

När vi var i badhuset häromdagen och jag var blöt i håret så klappade hon mig på huvudet och sa "häxa". Tack så mycket! Men hon är ju inte så bra på att prata. Det kan eventuellt ha varit mössa hon sa också. Jo. Det var nog mössa hon sa, jag vill gärna tro det. 

Snöhelg

Jag är för set mesta väldigt fokuserad när jag tränar och tar mig sällan tid att stanna och titta på utsikten eller så där. Men igår råkade jag få se en liten sak som faktiskt gjorde att jag stannade till en stund. Jag såg något som rörde sig intill spåret, det var ett vitt litet djur som vid första anblicken såg ut som en ganska stor och lång vit mus. Men den rörde sig inte som en mus och den var mer långsmal. Jag tittade en stund på den och nu när jag kom hem fick jag googla runt lite och tror nu att jag kan konstatera att det var en liten vessla i vinterdräkt som jag såg. Lite häftigt faktiskt!



Jag är nöjd med vår träningshelg. Snö och sol och mycket prat. Och träning förstås! Jag har kört 76,4 km och det har känts riktigt bra. Nu vill jag åka mer!

Träningsläger

Nu är jag rätt trött efter att ha spenderat två förmiddagar i rad i simhallen tillsammans med barnen. Igår skulle vi gå till lekparken, men spöregn blandat med snö och stormvindar fick till och med den här ganska utomhusförespråkande mamman att vilja göra något annat. Ganska mycket för att vår mini-Lilla My är rätt gnällig även vid betydligt svagare vindar som blåser henne i ansiktet. Alltså blev det badhuset, mysigt! igår gick vi dit själva men idag fick vi sällskap av Rickards syster Johanna och barnens kusiner Ludvig och Elsa. Inte för att Elsa i ärlighetens namn var så mycket till sällskap eftersom hon sov hela tiden, men hon var ju med i alla fall. August älskar att leka med Ludvig och vi badade nästan hela förmiddagen och innan vi tog bussen hem hann vi med en hamburgare i bowlinghallen. Det var inte på något sätt en lugn lunch - Irma ramlade av stolen och gallskrek, August välte ut ett glas vatten och blev blöt, Irma skrek för att hamburgaren var för varm och August blev arg för att vi inte köpte glass (vi hann inte för då hade vi missat nästa buss också, vi hade redan missat en, men han fick faktiskt en kaka till efterrätt istället), men det är ändå roligt att frångå vardagsrutiner ibland. Att jag slapp röja hemma efter en lunch bidrog gott till att uppväga kaoset på bortalunchen.

På eftermiddagen idag kom min pappa och hämtade August, mina föräldrar ville gärna låna honom över natten och mysa lite med bara ett barn. August tycker om det och jag tror att det är bra för honom. Det känns lite tomt dock, imorgon åker ju jag bort och blir borta två nätter. Men på måndag är förskolan stängd så vi hinner få en mysdag tillsammans innan vardagen kör igång igen på tisdag.

Nu är jag laddad för massor av träning i helgen! Känns som att jag behöver lite pepp just nu så det passar bra. Det har kommit mer snö däruppe också så de har fått igång lite mer spår och det är ju bra. Skidorna är vallade men jag borde ta tag i den sista packningen och sedan se till att få lite sömn.

Datorn lämnar jag hemma och det funkar dåligt att blogga från mobilen så nu blir det nog lugnt här ett par dagar.

Ha det bra!

Midsommarbild på lillskrutta

Sitter och kikar på bilder i telefonen, den här har min kusin Elsa tagit och sen har jag lekt lite med den

Nyvallat!

August sov till halv elva igår, jättebra! Fast han var ju såklart trött i alla fall, men vi hade en lugn dag så det funkade rätt bra.

Idag hade vi besök av Hanna och Ludwig, det var mysigt. Irma och Ludde ägnade sig åt att ta saker från varandra och August var inte sämre han, men lite lugn och lek blev det också ;-)

Nu är jag helt slut efter en kväll i träningens tecken. Mest är jag trött i huvudet av alla mina nya vallakunskaper, för så himla hårt har jag inte tränat. Min träningskompis Anders kom hit på eftermiddagen och så var vi ute på en runda (löpning alltså, några skidor går det ju inte att köra...), efter halva rundan fick vi sällskap av en annan träningskompis vi träffade på. Efter mat och dusch drog han igång en vallakurs där preparering av mina skidor ingick. Det tog fler timmar (och barnen var vakna alldeles för länge för de ville också vara med och eftersom Rickard också var intresserad så var det ingen som körde dem i säng heller...)och sedan avrundade vi med att kolla tävlingskalendern på nätet och diskutera tävlingar, anmälningar och annat.

Jag har köpt (eller, jag har provat ut och Rickard har betalat...) ett par nya löparskor. Lite trailskor med grövre sula och Goretex. Kändes ovant att vara varm och torr om fötterna trots att det var blött och kallt ute, varför har jag inte skaffat sådana tidigare? Visserligen gillar jag att plåga mig själv lite när jag tränar, men det känns ändå lite som ett uppsving att slippa blöta, isiga strumpor.

Imorgon blir det biblioteket för mig och småttisarna, på kvällen kommer mina föräldrar hit och nattar barnen så Rickard och jag kan åka en sväng till Ikea. Jag tillhör inte den skara människor som ser Ikeabesök som ett nöje, men nu behöver vi ordna till lite med förvaring i lekrummet och Irmas rum och hittar inte det vi behöver här i stan. Jag tar helst inte en helgdag till sådana saker, då kan man ha roligare (träna eller bada till exempel) så en vardagskväll passar perfekt.

Uppdate: Anders är ju även han som ringer en vanlig kväll för att kolla lite mått när han har fått för sig att fixa rullskidstavar till mig. En himla bra träningskompis!

Årets första inlägg

God morgon! Vad bra det gick igår kväll! Vi kom till festen vid femtiden och åkte hem halv ett. Det innebär sju och en halv timme och under alla de timmarna lekte August och de andra barnen non stop utan minsta bråk eller tårar - helt otroligt! Det var sex stycken "stora" barn (mellan nio och 14 år) och de gjorde ju inte så mycket väsen av sig, men de hjälpte till att leka med de mindre barnen lite till och från. Sedan var det fyra småkillar mellan fyra och sju år och tre småtjejer; Irma och Maja som är jämngamla och så en tjej som är lite äldre. En familj var sjuka så vi var några färre än planerat. Jag trodde inte August skulle orka vara vaken för vi hade inte fått honom att sova något på dagen men det var inga problem. Han var dock lite blek om nosen sista timmen men han ville så gärna vara uppe länge. När vi åkte hem utbrast han lyckligt: "Nu har jag varit vaken längre än någonsin!".

Irma bäddade vi ner med fårskinn och filtar i vagnen vid åttatiden och sedan fick hon stå och sova i familjens inglasade uterum, där var det lite varmare än ute - bara ett par minusgrader tror jag. Vi satt i vardagsrummet precis innanför och hade koll på vagnen och så hade vi babyvakten. Hon sov jätteskönt där ute, faktiskt så lugnt att jag gick ut ett par gånger och kollade så hon andades... Hon vaknade inte av raketer eller någonting, inte förrän vi lyfte in henne i bilen vaknade hon. När vi kom hem fick hon lite mer välling och somnade sedan genast om, så smidigt hade jag inte kunnat drömma om att det skulle gå. Hon sov sedan till åtta i morse, helt OK. Nu sitter vi i sovrummet och försöker hindra lillasyster från att gå och banka på Augusts dörr och väcka sin älskade "A-a". Det vore skönt om han fick sova till tio åtminstone, han somnade ju inte förrän klockan ett.

Vi stod för förrätten igår och det blev bra. Det blev bacconinlindad sparris på ruccolabädd med parmesan, körsbärstomater, krutonger och en balsamicokräm med citron. Alla verkade gilla det, till och med de flesta stora barnen. De små barnen som ville fick rostade brödhjärtan istället för sparris. Inte för att jag är så mycket för att skilja på barn- och vuxenmat, men vid sådana här tillfällen tycker jag nog att det är viktigare att alla är nöjda än att barnen ska smaka på allt.

Idag blir en riktigt lugn dag. Vi ska städa och fixa lite här hemma och jag tänkte försöka få till en långpromenad. I övrigt får dagsformen styra. Barnens dagsform tänker jag då mest på, att jag har sovit dåligt och bara fått till tre-fyra timmars sömn tar nog inte de så mycket hänsyn till...