Som måndag

Idag drog vardagen igång med buller och bång. Och arg snart femåring som vägrade samarbeta. Jag vet inte hur många gånger jag har hört eller läst olika barnpsykologer hävda att barn alltid vill vara till lags, det är bara vi föräldrar som inte riktigt förstår dem. Förstår barnen alltså. Jag förstår inte psykologerna. Jag känner mig rätt så övertygad om att barn inte alls alltid vill vara till lags. Men det är väl bara det att jag inte förstår. Barnet alltså.

Hur som helst, iväg kom vi efter rätt mycket bråk. Vi kom till förskolan där tre av fyra personal på Augusts avdelning var borta. En föräldraledig, en utbränd, en som har sagt upp sig. Hej och hå. Några nya vikarier blir det och en från en annan avdelning. De nya vikarierna, som i alla fall ska vara kvar ett par månader, blir nummer 9 och 10 i raden av ordinarie personal på Augusts avdelning sedan han började för knappt två år sedan. Märk väl att jag menar på Augusts avdelning, inte på hela förskolan. Sedan är det ju personalen på den andra avdelningen som barnen också träffar en hel del. Och ett par ganska stadiga vikarier till. Och lite strövikarier. Kanske inte konstigt att barnen blir stimmiga, det skulle jag bli om jag bytte så mycket kollegor. Verkar som att kommunen tar bra hand om sin personal...

Barnen var i alla fall glada åt att komma dit och personalen gör säkert sitt allra bästa för att allt ska funka. Det är ju bra att de har mycket samarbete mellan avdelningarna för då känner barnen igen all personal även om det blir många vuxna att knyta an till. Men det är ju bra på så sätt att de kan flytta lite personal mellan avdelningarna så att inte barnen på den ena avdelningen får nästan bara nya "fröknar". En av vikarierna är en "fröken" som egentligen gått i pension, men hon jobbar för det mesta ändå. Hon är hur bra som helst! Hon går på promenader och utflykter med barnen, "rastar" dem på fotbollsplanen och ger sig in i lekar med liv och lust. Tänk att ha sådan lust till sitt jobb efter så många år, hoppas jag har det om 35 år...

Jag hade lite ont i magen i morse innan lämning, men lämnade förskolan med en bra magkänsla som satt i även efter hämtning idag. Det känns som att barnen har det bra, trots att det har känts turbulent under hösten. Barnen vinkade glatt i morse och det märktes inte alls att de varit borta i tre veckor, inte hade de särskilt bråttom hem heller. Det var en välkänd "fröken" som mötte upp i morse och på eftermiddagen fick jag träffa en ny vikarie som verkar bra! Våren kommer att bli bra, det måste den!