Sitter och nattar dottern, vi lyssnar på "Utan dina andetag". Vi har lekt idag, njutit i solen, haft en vanlig dag, fast det är semester. Samma dag, idag, begravdes en människa som var så sprudlande full av liv när hon levde. Lika gammal som jag. Rickards kusin fick begrava sin stora kärlek och ett par föräldrar fick begrava sin dotter. Många människor var på en begravning som inte borde ha behövt äga rum. Jag hade velat vara där. Men nu är vi på semester och jag kramade extra på barnen idag. Hon begravdes. Vi åt glass. Vem vet vad som händer imorgon?
Samtidigt i världen. Människor lever som att deras familj är döda, på grund av missförstånd och ilska. Hur kan det vara så? Hur kan man radera barn i sin närhet ur sitt liv? En del glömmer till och med bort sina egna barn. Sina föräldrar. Syskon. Gamla vänner. Finns det saker som är så hemska att de inte går att förlåta? När andra tvingas begrava sin familj?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar