Våren har tagit en liten paus och det är både skönt och tråkigt. Det är klart att det är helt underbart med varmt och soligt väder, men det behöver faktiskt inte gå så fort och dessutom är det skönt att inte allt pollen exploderar samtidigt. Klarar mig hyfsat bra på tabletter och nässpray än så länge, ögondroppar har nästan bara behövts om jag varit mycket utomhus och i simhallen på samma dag.
Har kommit igång lite med cyklingen nu och med utsikt över mattor av blåsippor och tussilago, vitsippor på frammarsch och spegelblanka sjöar (ja, det har faktiskt blivit ett par pass utan halv storm) så är det nästan lite kul att cykla. Laddar ner poddar och ljudböcker och har i höger öra (vill höra trafiken med vänster...), tränar på koncentrationsförmågan och njuter av att vara själv. Jag ligger ju sjukt långt efter med cyklingen jämfört med andra triathleter, men jag får försöka att bara jämföra med mig själv...
Förra helgen när jag var ute och cyklade blev det spännande, faktiskt lite för spännande för jag vill ju helst inte dö. Helt plötsligt for det upp ett gäng hjortar ungefär tre meter framför mig på vägen, samtidigt som det kom en mötande bil. Både bilen och jag bromsade såklart, varpå bilen fick sladd och jag hann tänka en massa tänkbara scenarion: att bilen for över på min sida av vägen och klippte mig, att den skulle köra på någon av hjortarna så den skulle flyga på mig osv. Det gick ju bra för alla inblandade som tur var, men som naturupplevelse så tror jag att jag kan nöja mig med blommor...
Hela vintern har jag visserligen hållit igång löpningen, men ganska fritt och ostrukturerat så nu är det hög tid att komma igång ordentligt - mindre än två månader till Stockholm Marathon. Smyger upp distanserna på långpassen och har hunnit med lite intervaller som faktiskt gått ganska hyfsat, men det tar ju död på vaderna! Jag har ju blivit i stort sett besvärsfri (peppar, peppar...) i min höft sedan jag började springa med lättare skor med lägre drop, men det belastar ju onekligen vaderna en hel del. Nu har jag sprungit ett Lidingölopp, en halvmara och en mara med tunna skor och det har gått bra, men jag får fortfarande mycket träningsvärk i den djupa vadmuskulaturen. Idag har jag dessutom sjuk träningsvärk i magen, dock mycket oklart varför. Simtränade igår, men det gör jag ju alltid två gånger i veckan och brukar inte få ont av det. Funderar på om det kan vara att vi körde massor från pall, tror att jag spänner magen när jag hoppar upp ur vattnet och det blev väl en 30-40 gånger. Annars vet jag inte, men Rickard har väldigt roligt åt att jag knappt kan sätta mig upp i soffan...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar