Idag, efter jobb, förskola, utvecklingssamtal och några sammanbrott, åkte vi ner till Djulö. Badkläder och kvällsmat till barnen packade vi in i bilen redan i morse. Nere vid Djulö var det härlig stämning, en salig blandning av studenter, småbarnsfamiljer och halvstora skolbarn, musik, grilldoft, skratt och ett och annat gallskrik. Jag älskar att jag har blivit så mycket mer flexibel än jag varit tidigare och mycket mer kapabel till att ta vara på ögonblick (även om jag fortfarande är lättstressad) och idag var det himla härligt att hinna med både jobb, utvecklingssamtal, badkväll, duschning av barn, matlagning, tvätt, nattning och soffhäng utan att vara stressad.
Jag hade med mig våtdräkten och simmade en runda, det kändes riktigt bra.
Men vad jag inte fattar är varför man (läs: Irma) gång på gång måste rulla sig i sanden när man varje gång sedan skriker för att det är så kallt när man ska skölja bort sanden?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar