Teckenspråk

Irma, som är mer intresserad av kroppsspråk än att börja prata, har lärt sig två nya ord:

• äpple (med uttalet plapple - tänk er också att tungan är utanför munnen när l:en uttalas)
• häxa (bra att kunna?)

Nu har hon ändå samlat på sig lite ord, men vilken skillnad det är på barn - när August var i hennes ålder hade han börjat med små meningar.

Följande ord kan Irma nu (med reservation för mitt dåliga minne):

• mamma
• pappa
• napp (appapp)
• äpple
• häxa
• jacka
• mössa (össa)
• Heja heja! (ett av hennes mest använda faktiskt)
• anka (acka)
• Kvack (ack)
• Tack (ack ack)
• Hon härmar häst, hund, lejon och tiger (August härmade inte heller så många djur)
• gunga (unga)
• Freja (eja - Rickards föräldrars hund)
• upp (app)
• där
• Ebba (en flicka på förskolan, däremot har hon inget ord för sig själv, August eller mor- och farföräldrar)

Det är rätt kul att se vilka ord de väljer att lära sig, för jag tror faktiskt att det är så hon gör. De orden hon kan består av så pass många olika ljud så jag tror att hon skulle kunna mycket mer om hon ville. Hon förstår dock allt man säger och kan ta långa flerstegsinstruktioner och så är hon jätteduktig på kroppsspårk, hon kör riktiga charader. På förskolan säger de att hon gillar när de jobbar med tecken (de har en funktionshindrad flicka där som inte har något tal) och om de frågar henne vad pappa eller mamma gör så gör hon tecknet för jobba.