Igår somnade min älskade gammelmormor, av alla kallad mormor Iris, in - lugnt och stilla. Det känns konstigt att hon inte finns mer och naturligtvis väldigt ledsamt. Men hon skulle fylla 102 år till sommaren så hon har haft ett långt liv och fått vara pigg nästan ända till slutet, så för första gången när jag fått ett dödsbud så känns det inte chockartat och förtvivlat utan förväntat och fridfullt.
Sov gott mormor Iris!
1 kommentar:
Åh så sorgligt. Beklagar verkligen. Åldern spelar ingen roll, har man varit pigg så blir det iaf lite av en chock.
Kram
Skicka en kommentar