Två dagar innan julafton fick granen äntligen komma in. Kombinationen treåring-som-hänger-det-mesta-av pyntet-längst-ner/snart-ettåring-som-hasar-sig-fram-ganska-fort-och tycker-att-pyntet-är-superfint är väl inte helt klockren, men det har funkat ganska bra och om inte annat så har Irma tränat stenhårt på att ta sig framåt de senaste dagarna...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar