Livet

Idag är det nio år sedan terrorattacken i USA, en dag då det känns som att hela världen förändrades och blev lite mer ond än tidigare. Jag minns fortfarande hur jag satt i fikarummet på Ica Kvantum och hörde på radion hur ett flygplan kört rakt in i World Trade Center och hur jag satt och stirrade på högtalaren som satt ovanför fikarummets dörr, som om jag trodde att jag skulle få se vad som hände. Det var overkligt! Det känns också lite overkligt att jag just idag läste om dåden i Louise Boije Af Gennäs senaste bok, Högre än alla himlar.

Men jorden fortsätter snurra även när det ofattbara händer och idag känns det hela en aning avlägset. Trots det är jag ganska glad över att jag bor i en sömnig småstad i ett ganska anonymt land, det känns trots allt som att risken för stora terrordåd här inte är så stor.

Här flyter vardagen på och hösten smyger sig in i vardagen. Ett tecken på det är när vi kan börja plocka av våra vindruvor i trädgården, i år har vi massor av dem. Vinrankan kommer jag att sakna den dagen vi säljer huset och flyttar. Det är mysigt att plocka egna vindruvor, de är goda också men smakar inte alls som de man köper.