Vad ska man skriva?

En sak som slår mig när jag läser bloggar och statusuppdaeringar på Facebook är hur sanslöst lite integritet viss människor verkar ha. Det är ju himla lätt att skriva och publicera saker på nätet och kanske just därför tycker man att folk borde tänka både en och två gånger innan de trycker på skicka-knappen. Men den tanken verkar ganska sälla dyka upp i folks huvuden. Det skirvs skit om jobbet helt öppet på Facebook, man säger ett saninningens ord om sitt ex (som kanske även är ens barns pappa), det läggs ut bilder på både det ena och det andra (och andra människor och deras barn) och man berättar för hela världen hur dåligt man mår - men gärna lite kryptiskt så folk ska bli nyfikna och fråga lite mer. Dessutom bloggas det hej vilt på arbetstid. Hur tänker folk? Eller är det det de inte gör? Jag tycker att det är helt OK att inte alltid skriva gullegull och roliga saker i sina statusuppdateringar på Facebook, men för mig skiljer det ganska många steg på "Är supertrött idag, har en magsjuk hund som höll mig vaken i natt" och "Orkar snart inte mer, varför blir jag behandlad som skit av alla?" eller något liknande. Men det kanske bara är jag som tycker så?


Jag skriver ganska ofta och mycket i min blogg och ibland vädrar jag lite åsikter också, men jag försöker hålla mig till min policy: att min mamma och min chef ska kunna läsa bloggen utan att det känns konstigt vare sig för dem eller mig. Visserligen föredrar jag väl kanske ändå att min chef inte läser min blogg, men jag är medveten om att hon kan göra det om hon vill. Det finns även simmartjejer som läser min blogg och de är ju tonåringar.


Jag skriver ibland om att jag känner mig trött och att barnen har varit gnälliga och jag skriver som sagt ibland om mina åsikter kring saker och ting, men jag försöker hålla det på en sådan nivå att jag skulle kunna säga samma saker i lunchrummet på jobbet. Jag skriver om min familj och jag har själv valt att skriva om mina barn och lägga ut bilder på dem, men jag skriver till exempel inte om hur Rickard och jag har det i vårt förhållande, om barnens bajsvanor, lägger inte ut nakenbilder på barnen och om jag har svackor så nämner jag dem i ganska neutrala ordalag och jag är väldigt försiktig med vad jag skriver om mitt jobb. Det finns säkert de som ändå skulle ha åsikter om att jag lämnar ut mina barn, jag har noga övervägt mitt bloggande och tycker inte att jag gör det. Internet är en sådan stor del av allas vardag nu för tiden och jag känner att jag står för min blogg. Men jag är medveten om att den kan läsas av vem som helst och skriver därefter.

Men som sagt, många verkar förlora sin integritet på nätet och dessutom inte alls tänka på vem som kan läsa. Är man barn eller tonåring är det sorgligt, är man vuxen har man ett visst ansvar för vad man lägger ut (och det har ju såklart även de som är yngre, men man har kanske inte samma konsekvenstänkande då) tycker jag. Ett exempel som jag tycker är lite skrämmande är en blogg som jag läser då och då, den skrivs av en tjej som är 30+ och som har ett yrke där hon dagligen träffar tonåringar. Hon har dessa tonåringar som vänner på Facebook och länkar till sin blogg på just Facebook. På sin blogg skriver hon om hur dåligt hon mår på jobbet, om hur hon känner sig baktalad av kollegor och om hur hon mår så dåligt att hon skadar sig själv. Förebild?

Ja, alla gör ju ett val, men jag undrar hur det är med att tänka ett steg till innan man trycker på "publicera" eller "skicka".