Tuffa tjejen!

Skrev just på Facebook att jag betalar räkningar, men det är ju lite ljug eftersom jag bloggar. Men jag har plockat fram räkningarna och bankdosan och det är i alla fall meningen att jag ska sätta igång snart. Men det stör mig väldigt att jag verkar ha slarvat bort barnomsorgsräkningen, jag som är så ordentlig och har koll på det mesta. Men det är kanske tur, annars hade jag kanske inte ens märkt att den fattades. Rickard får lön varannan vecka och ibland betalar han lite räkningar i mitten av månaden, men vi har kollat och tror inte att han har betalat den. Jag får ringa fakturaenheten på måndag och kolla upp det hela.

Annars hade jag tänkt skriva ett litet inlägg om vår lilla Kajsa Kavat, lillasystern med skinn på näsan och som vet vad hon vill (och inte vill). Kanske blir man så som lillasyster till en vild treåring, hon är i alla fall av en annan sort än storebror - både på gott och ont. Där hans underläpp börjar darra när dammsugaren eller hårtorken åker fram tjuter lillasyster av glädje. Hon tar det mesta med ro när August härjar omkring även om hon såklart inte tål vad som helst. August var en mysbebis som ammade ofta och gärna; när han var hungrig, trött, ledsen eller bara sugen på att gosa. Irma äter när hon är hungrig. Punkt. Praktiskt ibland, men ganska tråkigt för en amningstokig mamma. August ammades flera gånger om dagen ända upp till han var runt året, han var ju inte så förtjust i att börja äta mat. Irma älskar mat, det mesta går ner än så länge. Hon äter gröt till frukost och på kvällen, mitt på dagen äter hon mat. Jag ger henne barnmatsburkar och är så nöjd med att hon äter, tänker inte börja krångla med hemlagat. Det får hon ju ändå om bara några månader för då behöver hon ingen speciell mat längre. Hon verkar gilla när det är lite smak på maten, igår fick hon en ny smak som verkar ha blivit en favorit: Couscous med kyckling och tomatsalsa. Oftast ammas hon förmiddag och eftermiddag, innan hon lägger sig och någon gång på natten. Men till min stora förskräckelse så vill hon inte alltid ha längre, jag har verkligen inte tänkt att sluta amma redan! Så kommer det väl inte att bli heller, på natten har hon alltid mycket god aptit...

Nu är hon ju sju månader och ingen pyttebebis längre, även om jag har lite svårt att medge det. Så igår fick hon byta till sittdelen i vagnen och det var ju kul, även August tycker att det är spännande. I morse var det kyligt så hon fick på sig jacka och ett par mjukisskor och helt plötsligt såg min lilla bebisplutt ut som en stor liten tjej. August var dock mycket besviken över att hon inte kunde gå nu när hon hade skor på sig.

Gå ja, vi får väl se när hon gör det - än så länge känns det som att hon är ganska sen. Eller det kanske hon inte är, men betydligt senare än August var. Han var väl rätt medel, kröp när han var drygt åtta månader och gick när han var drygt elva månader. Än så länge ligger Irma efter, men man ska ju inte jämföra. Nu har hon dock slutat rulla runt igen och jag (som har läst lite för mycket om barns utveckling, muskelsjukdomar och sådant i min utbildning) blir ju lite orolig. Men hon verkar ju ite direkt muskelsjuk i övrigt, hon hoppar i sin hoppgunga, kör med gåstolen (helt utan kontroll och körkort) och är pigg och glad. Hon tjoar, pladdrar, "pruttar" och fräser med munnen hela tiden - en riktig liten pratkvarn.

Tuff brud i Tummenjacka och Adidasskor (bra med Factory Outlet):


Irma gapar inte när hon vill ha mat, hon sträcker ut tungan:


Mätt och nöjd!