Smått och gott

Idag kunde jag inkassera 970 kr från barnklädesförsäljningen i Nävertorpskyrkan, det är jag nöjd med. Och då är ändå 30 % avdraget, det går till välgörande ändamål och det gör även kvarvarande kläder.

Det gick så himla bra för August att börja förskolan igen efter sommaren, i typ två dagar för sedan kom det en kille och skulle börja fixa i dockrummet där det varit vattenskada. August är (trots att han är son till en snickare) superrädd för maskiner som låter, han gråter till och med när vi dammsuger här hemma, och sågen som snickarkillen på dagis använde var inget undantag. Så nu i några dagar har han varit väldigt tveksam till dagis och vill helst ha snuttefilten och hålla någon i personalen i handen hela dagarna. Jag blir ju såklart orolig och dessutom velig, vad är bäst för honom - ska han få vara hemma? Är han ledsen för att han blir lämnad eller är det "bara" grejen med dockrummet som han har låst fast sig vid? Idag när jag kom och hämtade så sa en i personalen (en redig och helmysig dam som egentligen är pensionär men som jobbar jämt ändå för att de alltid behöver folk):

"Vi gick till skogen på förmiddagen så han skulle få komma ifrån lite. Han var busig och helt omöjlig, lyssnade inte alls, han var precis som de andra barnen! Du behöver inte vara ett dugg orolig för honom!"

Och det härliga var att hon menade det som positivt, hon tyckte det var jättebra att han hade sprungit åt andra hållet när de ropade på honom, att han var trygg och vågade busa. Skönt!

Min "guru" heter ju som bekant Malin Alfvén och är en psykolog som svarar på frågor i Vi Föräldrar och bland annat har skrivit Trotsboken och Oron som gör oss till bättre föräldrar, men jag gillar även en annan psykolog-Malin, nämligen Malin Bergström. Hon har skrivit en bok som heter Att bli mamma och i den finns ett kapitel som heter Att leva med barn, där kan man läsa många bra saker som kan mildra föräldraångesten en aning (om man har någon, men vem har inte det?). Några exempel (visserligen lösryckta ur sitt sammanhang, men ändå):

"Det finns psykologer som ser stora faror i föräldrars ambitioner att vara experter istället för människor. ... Att ha perfekta föräldrar vore bland det värsta som kunde drabba ett barn. Då skulle barnen inte lära sig någonting om hur det är att vara människa bland andra människor."

I kapitlet om konsekvens: Min erfarenhet är dock att det är helt omöjligt att vara konsekvent som förälder och att föreställningen om detta går på tvärs mot hur barn faktiskt fungerar. Eftersom små barn är specialister på att tolka och avläsa människors känslor och sinnesstämningar är det istället självklart för dem att människor förändrar sig hela tiden. Så fungerar barnen själva och så räknar de med att andra ska bete sig. ... Att det varit på ett sätt ena gången betyder inte nödvändigtvis att det ska vara likadant nästa gång. Att tro att barn skulle må bäst av att uppfatta människor som statiska och oföränderliga är att underskatta deras förmåga att förstå och delta i mänskligt samspel".

Om rutiner: "Men det är oftast både svårt och jobbigt att införa rutiner. Man arbetar i motvind eftersom barnet istället utgår ifrån sin egen rytm som varierar från dag till dag. Strikta rutiner och pressade dagsscheman passar barns natur dåligt.

Om mat: "Åsikterna tar varken hänsyn till att barn är olika eller att de har en medfödd lust till mat. Man varnas för att ge barnet något som kan verka sött och gott och ska istället vänja det vid neutrala smaker. Att maten är något av det mest lustfyllda livet har att erbjuda känns mycket avlägset i de här rekomendationerna."

Man får ju såklart välja vad man vill ta till sig av och man kan ju inte lyssna till alla olika råd och "skolor" som finns, jag väljer i alla fall det jag tycker att jag mår bra av.