Icke önskvärd med stor mage?

Idag har vi tillbringat hela dagen på förlossningen, men det är verkligen inte så dramatiskt som det låter. Det är nämligen så smidigt att när man är gravid så vill ingen ta ansvar för en. Vårdcentraler och andra vårdgivare törs helst inte ta emot en gravid kvinna och mödravården är inte så väldigt förtjust i att behandla gravida för alla tänkbara sjukdomar som inte alls har med graviditeten att göra. Det som hände idag var att jag var väldigt trött på mitt halsonda och min fruktansvärda hosta som håller mig vaken hela nätterna. Det gör ont och är besvärligt och det gör även ont i magen när jag hostar, men några värkar har jag inte och bebisen rör på sig så det var jag inte orolig för. Jag vaknade även halvt döv i morse med ont i ett öra och väldigt mycket lock för öronen.

Jag ringde till 1177 och tänkte att jag kanske kunde få en tid på jourmottagningen som håller till på akuten på helgerna. Lite hostmedicin hade ju varit bra så jag kunde sova mer än en kvart i taget tänkte jag. Men icke. Där var jag inte välkommen när de hörde hur långt gången jag var i graviditeten, jag skulle ringa förlossningen! Jag var så trött och slut (och hostig) så Rickard fick ringa istället och dit var vi i alla fall välkomna. Jo, det var ju vänligt men det kändes ju lite fel att åka till förlossningen för hosta! Dessutom har vi 250 meter till sjukhuset här i stan, men 6 mil till förlossningen... Det var bara att ställa in badhusbesöket som var planerat för grabbarna, Rickard fick skjutsa August till mina föräldrar istället.

På förlossningen blev vi väl mottagna, det var inte så många som tänkte föda barn idag så de var ganska glada över att få något att göra. Det var bara det att när jag ända var där så skulle det göras kontroller, många kontroller. Så innan en läkare kunde lyssna på lungorna och skriva ut lite medicin så togs det en ctg-kurva, blodtryck, temp och diverse prover. Och mellan allt var det väntan. När vi till slut blev hemskickade med hosmedicin, slemlösande brustabletter och slemhinneavsvällande tabletter hade det gått över tre timmar så med restiden blev det en heldagsutflykt. Hoppas bara att det var värt det!

Jag har försökt intala mig att jag är frisk sedan i fredags, men nu gick det inte längre. Hoppas bara att jag blir det snart, tror att det hjälper bara jag får sova lite mer.

I fredags jobbade jag min sista dag och det kändes lite konstigt. Men jag är ju ändå anställd fram till årsskiftet så lite mer aktiviteter ska jag vara med på, bland annat Lucia och julmyskväll. Jag blev inte avtackad heller, utan skulle få en inbjudan till julfika och firande så det blir lite mjuk avslutning - skönt! Sedan hade jag ju tänkt att bjuda på fika själv också, men det blev ju inget bakande i förra veckan när vi var sjuka allihopa.

Jag var faktiskt ganska pigg i fredags kväll och det var bra för då var mamma och jag på julkonsert i Norrköping. Först var vi ute och åt och det var så lugnt och skönt, sedan åkte vi till De Geer-hallen och minglade lite. Vi hade platser väldigt långt bak och väldigt högt upp, men det gick ganska bra ändå. Det var visst en populär konsert, för jag köpte biljetter i september och då var det de bästa lediga platserna. Jag hade kanske sett bättre om inte paret framför mig hade pussats precis hela konserten så jag inte kunde se mellan deras huvuden, men jag tyckte att det kändes lite småaktigt att be dem sluta hångla och jag var ju mest där för att lyssna på musiken så... Och nu i juletid får man vara lite generös...

Konserten var bra, lagom blandning av låtar och prat och musikvalet var helt OK. Alla bjöd på sig själva och var ganska roliga, särskilt Shirley Clamp, och det var lite uppfriskande med Måns Zelmerlöv bland tjejerna.