Jag antar att många som har barn känner ungefär som jag: man älskar dem så mycket att det känns som att hjärtat ska sprängas, man är alltid stolt över sitt barn - bara för att barnet finns till och är den person det är. Det krävs liksom inga prestationer för att man ska älska sitt barn och vara stolt.
Men, om man har ett barn som dessutom helt plötsligt slår till och simmar hem ett VM-guld, hur i hela fridens namn klarar ett mamma- eller pappahjärta av det?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag skulle nog bli lika stolt som jag antar att jag kommer att bli den dagen som dom lär sig att simma! :o)
http://www.tasteline.com/Recept/Mammas_himmelska_rabarberpaj
:o)
Skicka en kommentar