Ligger på magen i soffan och skriver och kan inte fatta att det redan är tre månader sedan jag hade dunderstor mage och drömde om att kunna röra mig obehindrat och kunna ligga på mage när jag kände för det.
I tre månader har vi haft vår lilla tjej och vilken liten solstråle hon är! Hon är en helt annan typ än storebror, redan nu känns hon så kavat och tuff men det kan ju förstås också bero på att jag känner mig lugnare som andragångsmamma. Så fort man tittar på henne så ler hon, men hon ropar direkt om hon känner sig uttråkad för hon vet vad hon vill och är väldigt social. Hon är oerhört aktiv när hon är vaken, skrattar och "pratar" oavbrutet och är inte stilla en sekund, så efter en knapp timme vill hon sova igen. I vagnen sover hon gärna, men inne vill hon bara sova i famnen vilket gör det lite bökigt ibland. Det är dock bara att lyda, hon vet vad hon vill vår lilla böna. Någon gång emellanåt kan hon sträcka sig till en tupplur på en kvart eller så i babysittern, men sedan är det full fart igen en stund. Hon gör verkligen allt helhjärtat och effektivt, till och med när hon äter. Hon äter för kung och fosterland i typ fyra minuter, sedan är hon mätt och vill "prata" (alternativt sova om hon är trött) - inget myssnuttande här inte! Hon ligger dock gärna kvar i famnen, men tutten är bara mat!
Hon skrattar högt om man kittlar henne och hon har en massa pratljud för sig hela tiden. När hon får syn på sina händer blir hon oerhört fascinerad varje gång och hon är mycket stolt över att kunna stoppa pekfingret i munnen (fast hon blir mäkta irriterad om hon siktar fel och petar sig i ögat istället). Bebisar brukar ju kunna vara lite tunnhåriga på bakhuvudet men hon sover så vilt så hon är verkligen helt kal, men istället har hon kvar sitt fosterhår på ryggen. Hoppas att det försvinner innan tonåren... Hon är lite mindre och nättare än August var, men hon är ju tjej också. På tremånaderskollen vägde hon ca 5300 gram och hon ligger en kurva under standardkurvan på både längd och vikt men hon är ju proportionelig. Jag tyckte att det var så jobbigt när hon skulle få vaccinationssprutorna och det tyckte hon också, hon grät en lång stund. Det kändes ovant för hon gråter nästan aldrig annars. Hon säger ju såklart till om hon är hungrig eller uttråkad och ibland kan hon bli lite ledsen en kort stund när hon behöver hjälp att somna, men annars är hon för det mesta nöjd. Lite gnäll blev det på kvällen och natten men sedan har hon mått bra.
