Presenter

Idag på eftermiddagen åkte vi till Lerbo en sväng och kollade in hästar, kossor, kalvar, tjurar, traktorer och hundar. Och hälsade på Augusts farmor och farfar förstås. De hade köpt presenter till August. En potta och en pall som han kan ha för att nå upp till handfatet. De matchar varandra. Ja inte handfatet och pallen, utan pottan och pallen. Blått är det, och pallen är lite röd också. August blev jätteglad, Rickard och jag också - det är dyrt med barngrejor. Rickards mamma har förfasat sig lite över att Augusts föräldrar inte har köpt någon potta åt det stackars barnet än (nu överdriver jag lite) så hon fick ta tag i saken och ordna upp det. Klart att det är varje barns rättighet att ha en egen potta. Hon hade köpt blöjor och en haklapp också, så vi inte behöver packa så mycket saker när vi ska hälsa på. Då tyckte Rickards pappa att vi kunde lämna kvar August över natten där, det fanns ju saker... Det hade August säkert tyckt varit jättekul, men vi tyckte nog att han behöver vara lite hemma nu på helgerna när han har börjat på dagis.

August satt på pottan hela kvällen här hemma och sa att han skulle kissa. Det gjorde han nu inte, men det är ju bra att han har fattat vad man ska ha pottan till. Han ställde upp den i soffan innan han satte sig så det kanske var lika bra att det inte kom något kiss.

Ungen pratar så himla mycket nu, han upprepar nästan allt man säger. Och jag som råkar svära lite ibland, det måste jag sluta med. Inte så kul om han kommer till dagis och säger "fan!" eller något sådant. Men det är mysigt, nu kan han ju faktiskt berätta vad han har gjort eller be om saker. Jag har slutat räkna alla nya ord han lär sig, det går liksom inte längre.

Imorgon är det min sovmorgon, hurra! Igår kväll vaknade August vid elva, strax efter att jag gått och lagt mig. Sedan var han vaken till två! Han skrek om jag släckte lampan och han låg oavbrutet och snurrade runt och sparkade på mig. Sedan sov han oroligt hela natten och ropade efter nappen och var som en propeller i sängen. Kvart över sex tyckte han att det var morgon. Då var jag en dålig (?) mamma och använde TV:n som barnvakt. Jag satte August i ena änden av soffan och parkerade mig själv i den andra, satte igång Teletubbies, proppade i öronproppar (på mig alltså) och sov en timme till. Innan i natt hade August sovit 10 timmar i sträck i sin egen säng, två nätter i rad. Men det var visst en tillfällighet...

Årets första blomma!

De här små söta fick jag syn på idag när jag kom hem från löpningen. Nu är det ju inte ett vårtecken eftersom vintergäck brukar blomma just på vintern, men jag blir alltid glad av lite blommor. Jag tycker lite synd om de människor som typ i januari - februari säger saker som "Nu behöver det inte komma någon snö, nu kan våren få komma", eller "Nu känns det som vår i luften!". Vad besvikna de ska bli, det blir ju liksom inte vår mitt i vintern, även om det inte är snö. Dessutom kommer det alltid bakslag (kan man ju kalla det om man inte gillar vintern) så det är nog mer lagom att börja sikta mot våren i slutet av mars, början på april sådär.

Jag vänter ju fortfarande på att vintern ska komma, jag gillar snö! Fast om det inte är någon snö så är det bara onödigt med minusgrader, det blir bara hårt och knöligt ute då.

Och till sist, ett tips till er som ska testa mitt lilla fredagskämt: jag trodde ju att de allra flesta människor vet vad stol heter på engelska, men så var uppenbarligen inte fallet (märkte jag redan på fler än en person på jobbet). Prova att säga chair istället för"steuol" så blir det bättre...

TGIF!!!!!!

Rickard tyckte att det blev lite svårt att läsa, men jag tycker det går bra. Kör väl så här ett tag, men ni kan ju säga till om ni blir alltför trötta i ögonen.

Dagisveckan har gått över all förväntan, August stormtrivs. Jag fick ju magknip när han var ledsen i måndags morse, men det var bara en gång. Igår och idag har han till och med vinkat och sagt hejdå när jag har lämnat honom. I morse när jag sa att jag skulle till jobbet så fick jag en kram och en puss, sedan vinkade han och sa hejdå och så vände han och gick. Det var han som lämnade mig!

Jag har längtat hela dagarna efter att få hämta honom igen och han har sannerligen inte gjort mig besviken! Varje dag skrattar han lyckligt och kommer springande och kastar sig om halsen på mig. Sedan vill han snabbt ner igen för att fortsätta leka, men det är kul att han blir så glad när jag kommer. Fast han vill inte gå hem sedan, det finns så mycket viktiga saker han måste fixa med på dagis. Åka rutschkana till exempel och sedan låta alla leksakerna åka också. Igår sprang han och gav "sin fröken" en kram när vi skulle gå hem. Känns jätteskönt att han trivs så bra! Jag är också jättenöjd, jag tycker så mycket om personalen (än så länge i alla fall...). Det är en väldigt behaglig stämning på avdelningen och det känns bra. Personalen verkar inte heller bli störda av att jag ringde de två (OK, tre kanske...) första dagarna för att höra om allt var bra. Tvärtom så uppmuntrade de mig och sa att det är jättebra att ringa, jag får ringa så ofta jag vill... Vilket jag gärna skulle göra, men jag känner liksom på mig att de kanske skulle tröttna om jag verkligen gjorde det - typ fyra gånger om dagen eller så...

I förrgår tränade jag intervaller för första gången på typ tre månader. Om jag ska ställa upp i de tävlingar jag funderar på så måste jag nog träna lite... Det går ju både bättre och är betydligt roligare att tävla om man är tränad. Men det gick bra faktiskt, mycket bättre än jag förväntat mig. Skulle köra terrängintervaller, men det var glashalt i spåret. Det blev tusenmetersintervaller på gångbanan vid Nyköpingsvägen istället. Tre tanter höjde en aning på ögonbrynen när de mött mig två gånger och blivit omsprungna en gång.

August har fått påfyllning till sin pärlplattebondgård; en hund och två får. Tyvärr har jag inte tagit hem dem från jobbet än eftersom jag inte är helt säker på att de klarar en väsktransport till och från dagis på eftermiddagen.

Nu ligger jag och tjuter av skratt igen. Har just bett Rickard göra samma översättning som vi sprang runt med på jobbet idag. Hälften tjöt av skratt där också, resten höjde på ögonbrynen och droppade torrt kommentarer som "Hög nivå, verkligen!" Och det var det väl kanske inte, men vaddå - det är ju fredag!

Testa själva (roligast om man är lite övertrött...):

Säg följande ord högt på engelska: KÖPA SE STOL 10. Haha! Trevlig helg!

Har fixat lite med sidan

och mycket färger blev det! Får se om jag gillar det. Är det svårt att läsa med den här textfärgen? Strax kommer ett "riktigt inlägg", ska bara byta i tvättstugan först.

Jobba, jobba!

Full fart är det på hela familjen nu, alla jobbar på dagarna! August var inte så glad över att gå till sitt "jobb" igår, han var jätteledsen när jag lämnade honom. När jag ringde en liten stund senare var dock allt bra igen och idag gick det mycket bättre att lämna honom. Han blir strålande glad när jag kommer och hämtar honom, idag sprang han skrattande mot mig och kastade sig om halsen på mig - då smälte nästan mitt hjärta. Sedan ville han omedelbart ner igen och fortsätta leka, han har inte tid att gå hem på dagarna.

Jag får ingen student! Studenten hade fått en plats i Uppsala, där hon läser, så skolan tackade nej till vår plats. OK, rätt så skönt känns det, men lite snopet eftersom jag ställt in mig på det. Det blir fler gånger...

Nu ska jag betala räkningar och se på TV.

Ångest!

Har rensat lite i garderoben eftersom jag köpte två nya plagg idag när jag var i Nyköping och träffade min kompis Hanna. En mycket trevlig date förövrigt. Hur som helst, jag brukar köra med "en in - en ut" när det gäller mina kläder. Just nu är status "två in - tretton ut"! Men vi får väl se, jag har ju inte kastat sakerna än. Sådant här kan ge mig lite ångest, men vet ju aldrig om man kommer att sakna grejorna. Fast jag är tusen gånger bättre än Rickard på att rensa bort överblivna saker. Jag säger bara: ni skulle se vårt pannrum (Rickards privata prylsamlarrum) Vill ni ha en spik eller skruv, vilken storlek eller färg som helst - säg bara till. Eller en liten pinne av något slag, eller lite sågspån, en pensel, en trasig skruvmejsel, eller en som funkar, några cykeldelar - ja, säg bara till!

Helgen har varit rätt så lugn, i alla fall för Augusts del. Vi kände att han behöver det efter en hård dagisvecka. Jag var ute på långtur igår med en kille från klubben, riktig terränglöpning. Det var knappt så det fanns en stig att hålla sig till. Han hade karta med sig och det var ju tur, fast en karta har man mest användning för om man vet var på kartan man befinner sig... Nåja, 17 km fick vi ihop och inte kom vi vilse heller.

Idag var jag i Nyköping och Rickard och August skrotade runt ute i Lerbo och tittade på kossor och traktorer och åt korv. På eftermiddagen fick August följa med en liten sväng till Vingåker på 4-årskalas. Det var den första i raden Eliasson som fyller år, om en vecka är det dags för nästa. Sedan kommer det en ny familjemedlem i början på april och så fyller den sista år i slutet på april. Och nu är det bara barnen i familjen vi talar om. Trevligt var det och jag åt massor av kakor! Alltid goda kalas där!

August fick ta på sig pyjamas hemma hos mina föräldrar innan vi åkte hem, när vi kom hem somnade han genast.

Nu ska jag gå och lägga mig, imorgon börjar allvaret med två arbetande föräldrar och dagislämning varje morgon!

TGIF!!!!!!

Vad skönt det är att använda samma rubrik varje fredag, då slipper jag försöka vara påhittig.

Jag ska få en student! Herregud! Jag vet ju inte ens vad jag själv håller på med, kanske bäst att jag börjar fundera över det nu. Annars kan det bli svårt att handleda en student med massor av smarta frågor på lut. Jag ska "dela" studenten med min kollega så jag har inte ensamt ansvar, men ändå.

Igår var det kaos på jobbet, hur mycket som helst att göra! Jag har fått nästan tre extra flextimmar på två dagar. Fast så kan jag inte göra sedan, jag ska ju hämta på dagis varje dag. Då får avdelningen nöja sig med mina ordinarie tider, annars får de börja köpa mer tid av oss. "Min" arbetsterapeut vaktade på mig idag så jag gick ifrån avdelningen i tid för att hinna skriva journaler. Men idag hade jag bättre koll på läget så jag kunde prioritera stenhårt. Det är aldrig kul att prioritera bort patienter, jag skulle vilja hinna med allt - men det går inte! Avdelningen är knökfull med jättesjuka patienter, det är mycket att göra. Och så går det rykten om att de ska dra ner fler vårdplatser, samtidigt som kommunen ska lägga ner avdelningar på äldreboenden. Hur tänker de? Ska de börja praktisera ättestupan igen? Folk blir ju liksom inte friskare bara för att det finns färre platser, det kommer bara att bli överbeläggningar så personalen går på knäna.

August är en riktig dagiskille nu! Tre dagar i rad har Rickard fått lämna honom där på morgonen och hämtat honom på eftermiddagen, det har fungerat jättebra! Vad skönt, jag som var så orolig. Klart att det kan bli bakslag, men det är roligt med en bra start. August äter, sover och leker som han aldrig gjort annat. Det är ju heller ingen nackdel att det är mycket barn sjuka nu så det är väldigt lugnt på Augusts avdelning. Det är 20 barn inskrivna, men det har nog inte varit fler än 10 åt gången någon gång under de här två veckorna. Skönt!

Lite bilder på det dyraste vi har:

Det är tryggt med en egen "Umpa" att dela säng med!

Världens sötaste!

En nattvaken kille på nyårsafton

August pussar på sin "bebis" Lova

Tråkigt

Ibland, när jag har mycket omkring mig, så händer det att jag önskar att jag kunde få bli lite sjuk så jag kunde få ligga hemma på soffan och softa. Jag är inte sjuk så himla ofta och det är väl därför jag hinner glömma bort hur det är - annars skulle jag väl inte önska det.

Idag har jag mått änu sämre än igår. Jag kräks visserligen inte, men jag har varit helt däckad och jag har jätteont i magen. Min mage är ju inte ingen järnmage i vanliga fall och en magsjuka sätter den helt ur spel. Jag har knappt orkat läsa eller surfa och det var bara skitprogram på TV. Det är ju jättetråkigt att vara sjuk, jag ska aldrig mer önska det!

Förut ritade jag och August lite. Jag försökte mig på att rita en apa. Den blev kanske inte jättefin, det är inte så lätt att rita med avbrutna kritor och jag är ingen teckningstalang, men jag tyckte nog att man kunde se vad det var. Det tyckte August också, han utbrast glatt: Pappa! Hmm....

August brukar ju svara Per om man frågar om han kan säga Sofie (Per är Sofies kille). Nu har han kommit på att han kan svara det på allt som han tycker verkar svårt, eller inte vill försöka säga. Så idag när jag frågade om han kunde säga "Tomas Tåget" så tittade han på mig med busig min och svarade "Pär!".

Nästa sjukling...

...blev jag. Hur kunde jag tro att jag skulle klara mig? Den här sjukan var visst rätt smittsam... Rickard verkade ju inte så himla magsjuk, men tydligen var han det. Och troligtvis kommer alltihopa från den lille killen på dagis som förmodligen inte alls ätit något olämpligt...

Jag har kräkts hela natten och varit däckad hela dagen. Inte ens orkat surfa och då är det illa! August var lite bekymrad över det, inte att jag inte orkat använda datorn, utan att jag låg i sängen hela dagen. Han är inte så van vid att jag är stilla... Men han bad Rickard om att få åka bil och handla så det gjorde de på eftermiddagen. Imorgon går August och Rickard till dagis (jag vet att det heter förskola) och jag ska vila upp mig.

Jag kollade på Nicke Nyfiken förut, det var kul. Nicke gick till grannen för att låna en pump när han råkat fylla Mannen med den gula hattens vardagsrum med vatten. Då säger berättarrösten: "Och nu skulle egentligen vaktgrisarna göra det vaktgrisar ska, men eftersom de inte har någon grindöppnargris så går inte det". Jag säger då det, vad mycket bra saker man kan lära sig av att se barnprogram...