Igår kväll lämnade vi barnen i Lerbo för att de skulle kunna vara där och ta det lugnt medan Rickard och jag jobbade idag. När vi åkte därifrån stod allihop på trappen och blåste såpbubblor.
fredag 10 maj 2013
torsdag 9 maj 2013
Oppebylöpet 2013
Idag tog vi en utflykt till Nyköping för att springa Oppebylöpet. Vi hade packat regnkläder, men det första vi fick göra när vi kom fram var att köpa solkräm och kepsar till barnen för solen stekte på för fullt. Det var lite ovant att tävla i så varmt väder, det är det alltid tidigt på säsongen, men det gick ändå rätt bra. Jag sprang 10 km och det var mycket sega uppförsbackar och motvind, men idag är jag riktigt nöjd med hur jag använde huvudet. Lite slitigt, men belöningen blev en tid på 39,38 och seger i damklassen.
Barnen sprang knatteklassen på 600 meter och var jättenöjda med pokalerna de fick när de kom i mål. August sprang som aldrig förr och var jätteglad och stolt efteråt, det var så roligt! Irma sprang/gick hela loppet själv, annars brukar hon gärna vilja bli buren en bit.
Jag fick en enorm fruktkorg så nu kan vi kalasa på frukt (och choklad) hela helgen - härligt!
Barnen sprang knatteklassen på 600 meter och var jättenöjda med pokalerna de fick när de kom i mål. August sprang som aldrig förr och var jätteglad och stolt efteråt, det var så roligt! Irma sprang/gick hela loppet själv, annars brukar hon gärna vilja bli buren en bit.
Jag fick en enorm fruktkorg så nu kan vi kalasa på frukt (och choklad) hela helgen - härligt!
tisdag 7 maj 2013
måndag 6 maj 2013
söndag 5 maj 2013
Soliga söndag
Idag har det varit en alldeles jättehärlig dag faktiskt! Visserligen blåste det en hel del, men det gick utmärkt att ligga på en filt på gräsmattan i lite lä och sola. Doften av gräs, tvätt som torkar i solen och solkräm på varm hud kan lätt vara värt både tabletter, kortisonnässpray, ögondroppar och Bricanyl - det känns att både kropp och själ törstar efter sol och värme nu. Jag brukar inte ha så höga krav på sommarvädret, men jag har märkt att både förra sommarens dåliga väder och den långa vintern verkligen har lockat fram längtan efter fint väder.
Jag har fått lite färg, men inte alls bränt mig så jag har nog solat alldeles lagom - jag är rädd för att bränna mig eftersom jag tycker att det är rätt så oansvarigt. Vi fick med oss massor av god frukt från 30-årskalaset igår kväll och den har jag mumsat på som mellanmål, som vanligt dagen efter hård ansträngning har jag varit hungrig. Bra att "ätardagen" inträffar på en söndag så jag slipper gå bärsärkargång i köksskåpen på jobbet...
En joggingrunda på någon mil på eftermiddagen. Tog en provdos av min nya medicin innan jag stack iväg och shit vad härligt det var att kunna andas ordentligt. Kanske att jag har haft mer besvär än jag förstått tidigare, för det gjorde stor skillnad för andningen. Benen kändes också bra och det är ju skönt.
Nu laddar vi för tre dagar med jobb och förskola innan det är dags för ledig dag igen!
Jag har fått lite färg, men inte alls bränt mig så jag har nog solat alldeles lagom - jag är rädd för att bränna mig eftersom jag tycker att det är rätt så oansvarigt. Vi fick med oss massor av god frukt från 30-årskalaset igår kväll och den har jag mumsat på som mellanmål, som vanligt dagen efter hård ansträngning har jag varit hungrig. Bra att "ätardagen" inträffar på en söndag så jag slipper gå bärsärkargång i köksskåpen på jobbet...
En joggingrunda på någon mil på eftermiddagen. Tog en provdos av min nya medicin innan jag stack iväg och shit vad härligt det var att kunna andas ordentligt. Kanske att jag har haft mer besvär än jag förstått tidigare, för det gjorde stor skillnad för andningen. Benen kändes också bra och det är ju skönt.
Nu laddar vi för tre dagar med jobb och förskola innan det är dags för ledig dag igen!
lördag 4 maj 2013
Ceresloppet 2013
Nej, men vad säger ni - klart man måste ha lite dramatik i livet? Eller så skulle det vara himla skönt att slippa det i vissa situationer. Dagen idag var en sådan. Men det kan vi komma till, första ska jag skriva lite om själva loppet.
När jag cyklade ner till starten hade jag (typ...) bestämt mig för att köra korta loppet och satsa på tempot. När starten gick stod jag längst fram i startledet för den långa banan - hur gick det till? Jag fick nog lite hjälp när en kille som jag känner hade hand om efteranmälan och bestämde åt mig...
Soligt men blåsigt var dagens väder. Jag bestämde med två tjejer att vi skulle köra tilsammans och de första milen hamnade vi i en livsfarlig klunga som körde väldigt ryckigt och verkade ha dålig koll - proffsiga kläder till trots. Jag sa till Anna och Linn att om den klungan tar sig i mål utan krasch så är det ett under. Det gjorde de inte heller, men då körde inte vi med dem längre. Efter ett litet missöde tappade vi den klungan, men till en början var vi inte så ledsna för det. Vi trampade på och hjälptes åt att dra, men emellanåt kändes det som att jag hade kunnat köra lite snabbare. När vi var i Rejmyre kom en kille upp jämsides med mig och sa att tjejerna hade tappat mig, det var ju verkligen inte meningen! Jag hade haft lite koll bakåt och sett ett cykelhjul, men det visade sig tillhöra cykeln som den här killen satt på... Jag tänkte att det nog inte var så långt till depå så jag kunde vänta in dem då. Det var längre än jag trodde och när vi kom till depån och tjejerna kom i kapp så tyckte de att jag skulle hänga på en klunga som var på väg ut. Jag satsade på det, men fick typiskt nog strul med en pedal och tappade 100 meter och sedan var det kört. Så det slutade med attjag körde själv nästan 8 mil av loppet. Jobbigt att inte ha någon att få draghjälp av, men bra träning av det jag har innanför pannbenet. Fram tills att det var drygt 2 mil kvar höll jag nästan 30 km/h i snitt, vilket var målet, men de sista milen var det massor av uppför och dessutom motvind som inte var att leka med så då tappade jag lite. Gick dock i mål med ett snitt på 29 km/h vilket jag är nöjd med eftersom jag körde så mycket själv.
Jag hade känt att det var lite tungt att andas de sista milen, men tänkte väl att det bara berodde på att jag tog i. Men väl i mål kändes det inte så himla bra. Det väste när jag andades och det var svårt att få in luft. Till sist fick jag ju lite panik och då hämtade någon en läkare. Jag blev ännu mer rädd när ansikte, armar, händer och fötter domnade bort, men läkaren sa att jag hyperventilerade. Nu börjar jag bli galet trött på krånglande magar och annat som spelar mig spratt vid hemskt olämpliga situationer, jag är verkligen inte förtjust i den här typen av uppmärksamhet (och så vill jag inte att folk ska tro att jag har tagit ut mig mycket för att jag inte är tillräckligt tränad...). Läkaren fixade en tid på distriktsläkarjouren åt mig då hon trodde att jag behövde inhalera. Att jag sa att jag skulle på 30-årskalas och inte hade tid att åka till akuten tyckte hon inte var ett tillräckligt argument. Jag har ju inte astma och har aldrig haft de här typen av besvär förut, däremot är jag pollenallergisk och har besvär med torrhosta efter ansträngning - i synnerhet när det är kallt, vilket hon sa är ett typiskt symtom på känsliga luftrör. Så nu har jag fått Bricanyl utskrivet för att testa i samband med ansträngning. Det kan ju i och för sig vara skönt att ha, då behöver jag inte vara så orolig för att det ska bli så här jobbigt igen, men jag önskar mig inga fler magåkommor, andningsproblem eller annat nu på ett tag...
När jag cyklade ner till starten hade jag (typ...) bestämt mig för att köra korta loppet och satsa på tempot. När starten gick stod jag längst fram i startledet för den långa banan - hur gick det till? Jag fick nog lite hjälp när en kille som jag känner hade hand om efteranmälan och bestämde åt mig...
Soligt men blåsigt var dagens väder. Jag bestämde med två tjejer att vi skulle köra tilsammans och de första milen hamnade vi i en livsfarlig klunga som körde väldigt ryckigt och verkade ha dålig koll - proffsiga kläder till trots. Jag sa till Anna och Linn att om den klungan tar sig i mål utan krasch så är det ett under. Det gjorde de inte heller, men då körde inte vi med dem längre. Efter ett litet missöde tappade vi den klungan, men till en början var vi inte så ledsna för det. Vi trampade på och hjälptes åt att dra, men emellanåt kändes det som att jag hade kunnat köra lite snabbare. När vi var i Rejmyre kom en kille upp jämsides med mig och sa att tjejerna hade tappat mig, det var ju verkligen inte meningen! Jag hade haft lite koll bakåt och sett ett cykelhjul, men det visade sig tillhöra cykeln som den här killen satt på... Jag tänkte att det nog inte var så långt till depå så jag kunde vänta in dem då. Det var längre än jag trodde och när vi kom till depån och tjejerna kom i kapp så tyckte de att jag skulle hänga på en klunga som var på väg ut. Jag satsade på det, men fick typiskt nog strul med en pedal och tappade 100 meter och sedan var det kört. Så det slutade med attjag körde själv nästan 8 mil av loppet. Jobbigt att inte ha någon att få draghjälp av, men bra träning av det jag har innanför pannbenet. Fram tills att det var drygt 2 mil kvar höll jag nästan 30 km/h i snitt, vilket var målet, men de sista milen var det massor av uppför och dessutom motvind som inte var att leka med så då tappade jag lite. Gick dock i mål med ett snitt på 29 km/h vilket jag är nöjd med eftersom jag körde så mycket själv.
Jag hade känt att det var lite tungt att andas de sista milen, men tänkte väl att det bara berodde på att jag tog i. Men väl i mål kändes det inte så himla bra. Det väste när jag andades och det var svårt att få in luft. Till sist fick jag ju lite panik och då hämtade någon en läkare. Jag blev ännu mer rädd när ansikte, armar, händer och fötter domnade bort, men läkaren sa att jag hyperventilerade. Nu börjar jag bli galet trött på krånglande magar och annat som spelar mig spratt vid hemskt olämpliga situationer, jag är verkligen inte förtjust i den här typen av uppmärksamhet (och så vill jag inte att folk ska tro att jag har tagit ut mig mycket för att jag inte är tillräckligt tränad...). Läkaren fixade en tid på distriktsläkarjouren åt mig då hon trodde att jag behövde inhalera. Att jag sa att jag skulle på 30-årskalas och inte hade tid att åka till akuten tyckte hon inte var ett tillräckligt argument. Jag har ju inte astma och har aldrig haft de här typen av besvär förut, däremot är jag pollenallergisk och har besvär med torrhosta efter ansträngning - i synnerhet när det är kallt, vilket hon sa är ett typiskt symtom på känsliga luftrör. Så nu har jag fått Bricanyl utskrivet för att testa i samband med ansträngning. Det kan ju i och för sig vara skönt att ha, då behöver jag inte vara så orolig för att det ska bli så här jobbigt igen, men jag önskar mig inga fler magåkommor, andningsproblem eller annat nu på ett tag...
fredag 3 maj 2013
Fredagstankar
Exempel på saker som kan kännas oerhört viktiga en fredagskväll när man skolkar från en släktmiddag:
- Att noggrant läsa igenom 2012 års PM inför Vansbro Triathlon
- Att kolla hur kallt det är i vattnet i Vansbro just nu
- Att surfa runt på olika sidor för att kolla upp olika typer av vätskehållare till cykeln
- Att fundera på om jag ska köpa ett par tävlingsskidor till 70% rabatt, trots att jag har flera par
- Fundera över varför jag skulle köpa skidor när jag väldigt gärna skulle vilja ha en bättre GPS-klocka
- Överväga om jag orkar fota upp lite barnkläder och lägga ut på Tradera. Ingen som är intresserad av lite klänningar och tunikor i stl. 92?
- Äta kvällsmat (mycket smart eftersom jag ska cykla ett lopp imorgon, skärpning - mjukglass räknas inte!)
- Hänga tvätten trots att tvättmaskinen piper ilsket
- Att faktiskt fota upp de där kläderna
Träning
Idag är jag lite, lite stel i höften, annars känns det bra! Och det är skönt för jag har testat den en hel del nu. I lördags var det ju Kumla Stadslopp och i söndags behövde jag cykla lite. För att vara lite snäll mot magen och resten av kroppen fick det bli en kort runda, 45 km. I måndags var jag ju som sagt trött av sömnbrist, men höften kändes helt OK. Det blev vila måndag enligt planering och tisdag på grund av tidsbrist, men i onsdags körde jag dubbla pass. Ett pass löpning på förmiddagen, nästan 20 km i 4,40-tempo och det kändes kanonbra! Skönt att veta inför Varvet, då det faktiskt är det längsta jag sprungit på 1,5 år. Trädgårdsarbete och familjemys på dagen och så körde jag min första träning med cykelklubben på kvällen. Som vanligt när jag ska göra något nytt blir jag nervös och blyg, men det var ju såklart inget att oroa sig för. Det blev ett snällt pass på bara strax över 40 km och det var inga problem att köra i grupp, snarare jättekul! Malin, som ledde passet, gjorde ett kanonbra jobb och alla var jättetrevliga!
Vi var 12 tjejer och 11 killar och till en början delade vi upp oss så också. Ganska snart delades vi tjejer upp i två lika stora grupper för att det skulle flyta på bättre, men vid nästa paus fick min grupp med sig tre till som tyckte att det gick för sakta i andra gruppen. Det är ju världens flyt att köra i klunga, synd bara att man inte får göra det på triathlontävlingar (med enstaka undantag). Men bara grejen att få träna så kan nog öka min cykelmotivation en hel del. Jag ska verkligen försöka vara med på de där onsdagsträningarna, nu när Plask och Lek är slut kan jag simträna med a-gruppen på måndagar. På onsdag är det dessutom avslutning för Augusts simskola, men då tänker jag inte stressa iväg till cyklingen efteråt.
Imorgon ska jag köra Ceresloppet här i stan, men har fortfarande inte bestämt vilken distans det blir - 115 km eller 68 km. Var från början inställd på att köra långa för att få mil i benen inför Vättern, men egentligen är ju målet att kunna cykla hyfsat fort på 90 km cykel på sommarens triathlon och då är frågan om det inte är bättre att köra kortare och orka hålla bättre tempo. Kan ju fundera över natten... Lutar just nu åt korta.
Vi var 12 tjejer och 11 killar och till en början delade vi upp oss så också. Ganska snart delades vi tjejer upp i två lika stora grupper för att det skulle flyta på bättre, men vid nästa paus fick min grupp med sig tre till som tyckte att det gick för sakta i andra gruppen. Det är ju världens flyt att köra i klunga, synd bara att man inte får göra det på triathlontävlingar (med enstaka undantag). Men bara grejen att få träna så kan nog öka min cykelmotivation en hel del. Jag ska verkligen försöka vara med på de där onsdagsträningarna, nu när Plask och Lek är slut kan jag simträna med a-gruppen på måndagar. På onsdag är det dessutom avslutning för Augusts simskola, men då tänker jag inte stressa iväg till cyklingen efteråt.
Imorgon ska jag köra Ceresloppet här i stan, men har fortfarande inte bestämt vilken distans det blir - 115 km eller 68 km. Var från början inställd på att köra långa för att få mil i benen inför Vättern, men egentligen är ju målet att kunna cykla hyfsat fort på 90 km cykel på sommarens triathlon och då är frågan om det inte är bättre att köra kortare och orka hålla bättre tempo. Kan ju fundera över natten... Lutar just nu åt korta.
Kumla Stadslopp 27/4 2013
Trots diverse magåkommor som gjort att jag både ätit och druckit i underkant dagarna innan bestämde jag mig för att genomföra Kumla Stadslopp som planerat i lördags. Jag har nästan inte sprungit alls på hela vintern och behövde kolla av formen och höften inför Göteborgsvarvet, ett 10 km-lopp är också en lite lagom genomkörare.
Mitt huvudsakliga mål var att inte kräkas eller svimma, vilket gjorde att jag sprang lite avvaktande hela loppet eftersom jag inte var riktigt säker på hur jag mådde. Jag hade bestämt mig för att köra mitt eget lopp och strunta i placeringar och tider. Eller ja, jag hade ju såklart koll på klockan, men jag brydde mig inte lika mycket om den som jag brukar göra.
Första varvet kändes bra, jag var piggare än jag trodde och det kändes rätt stabilt. Andra varvet blev jag trött och tappade ca 30 sekunder vilket är lite för mycket men ändå godkänt. Jag gick i mål på 40,27 och hade jag haft lite bättre mental form hade jag säkert kunnat göra ett sub 40-lopp, men jag måste slipa en del på mitt "jäklar anamma!" känner jag.
Tiden räckte till en 4:e-plats och jag är hyfsat nöjd, skönt också att höften kändes helt OK.
Mitt huvudsakliga mål var att inte kräkas eller svimma, vilket gjorde att jag sprang lite avvaktande hela loppet eftersom jag inte var riktigt säker på hur jag mådde. Jag hade bestämt mig för att köra mitt eget lopp och strunta i placeringar och tider. Eller ja, jag hade ju såklart koll på klockan, men jag brydde mig inte lika mycket om den som jag brukar göra.
Första varvet kändes bra, jag var piggare än jag trodde och det kändes rätt stabilt. Andra varvet blev jag trött och tappade ca 30 sekunder vilket är lite för mycket men ändå godkänt. Jag gick i mål på 40,27 och hade jag haft lite bättre mental form hade jag säkert kunnat göra ett sub 40-lopp, men jag måste slipa en del på mitt "jäklar anamma!" känner jag.
Tiden räckte till en 4:e-plats och jag är hyfsat nöjd, skönt också att höften kändes helt OK.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
