Måndagsfunderingar

• Hur kommer det sig att choklad som kostar 325 kr asken är äcklig?
• Undrar om Scan hade räknat med att deras reklam skulle få mig att vilja bli vegetarian?
• Hur i hela fridens namn kan man frivilligt skaffa 10 barn?
• Hur kan det vara jobbigare att åka slalom med en treåring än att åka 90 km längdskidor?

Kläppen dag 1

Irmas skidskolegrupp

Det gäller att gardera sig

Skidsäsongen 2012-2013 - en sammanfattning

Var börjar man? Med det som är lättast att sammanfatta kanske - antal kilometer. Där är summan 50 mil rullskidor och 70 mil på snö, det är jag nöjd med. Jag har provat lite nya saker den här säsongen, bland annat så har jag skaffat skateutrustning och så har jag åkt en sprint. Två DM-medaljer, lite kläder och ganska mycket husgeråd har jag fått med mig hem från tävlingarna men framförallt har jag fått många härliga, jobbiga och oväntade upplevelser med mig. Pannlampor som slocknar tvärt utan minsta förvarning, draghundar som vilt rusar förbi i klunga, folk (läs karlar) som står och kissar på alla möjliga och opassande ställen, iskalla duschar, vinglande testkörning av skaren utanför tävlingsspåren, stumma armar och ben, rädsla, glädje, trötthet, stolthet, iskalla fingrar, isigt ansikte, svett, nyponsoppa, långa bilfärder, sol, blåst, lera, fantastiska människor, otrevliga människor, brännsår av vallajärnet, gasmasker, tårar, pirr i magen och massor av skratt!

 

 

Vintern började rätt tidigt vilket gjorde att det gick att skrapa ihop lite åkning här hemma redan i början av december, sedan bar det av på några dagars träningsläger till Funäsdalen. Kort därefter började tävlingarna:

 

 

29/12-12: Kretsmästerskap på 5 km i Forssjö, jag tjatade till mig att få sträckan omgjord till 10 km istället och det fick jag. Jag avverkade den kuperade banan på drygt 41 minuter vilket jag var rätt nöjd med. En guldmedalj och en kasse med diverse grejor fick jag med mig hem.

 

Två veckor senare var det sprint-DM i Forssa, premiärtävling för mig både på skate och sprint. Det var sjukt jobbigt men väldigt roligt och jag åkte därifrån med ett DM-brons.

 

19/1-13 var det dags för Intersportloppet i Mora, en 44 km långtävling som är identisk med Halvvasan förutom den sista kilometern. Det kändes riktigt bra och jag gick i mål som 13:e dam på tiden 2,49 - nästan en halvtimme snabbare än förra året då jag gjorde min första tävling.

 

Helgen därpå var det kretsstafett i Forssa, tremannalag med de två första sträckorna klassiskt och den sista fristil. Jag körde första sträckan för vårt lag, 5 km på 17,59, vårt lag vann sedan tävlingen.

 

2/3-13 gick Wadköpingsloppet av stapeln i Ånnaboda utanför Örebro. Strålande sol, isig bana. Jag åkte dåligt nedför men var jättestark uppför. Hamnade på 7:e plats och fick fina priser från Rönnish. Loppet mätte 41 km och jag hade tiden 2,34.

 

9/2-13 åkte jag mitt första damlopp och det var ju rätt skönt att slippa alla brutala karlar i starten. Dåliga förhållanden med igenblåsta och igensnöade spår gav en ganska dålig tid, men jag var nöjd med en 11:e-plats. Tiden blev 2,04 på 30 km.

 

Sista loppet innan Öppet Spår var Tintomaraloppet i Ålberga, ett lopp som också var Sörmlands DM på långdistans. 42 km avverkades i bedrövliga spår, isigt, knöligt och allmänt kämpigt, men jag blev totalt 3:a vilket också räckte till ett DM-silver. Tiden blev högst medelmåttiga 2,58.

 

Och så i måndags avslutade jag alltså säsongen med att åka 90 km Öppet Spår mellan Sälen och Mora på 5,49 - det är jag nöjd med och stolt över.

 



 

 

Mål för säsongen 2013-2014:

 

- Öka antal träningsmil på rullskidor med ca 30 %, vilket ger ca 65 mil.

- Öka träningsdosen på snö med ca 15-20 %, vilket ger mellan 80 och 85 mil ungefär.

- Öka bålstabiliteten.

- Förbättra min teknik när det gäller stakning, nedförskörning, vänsterkurvor högerkurvor och spårbyten.

- Stå i startled 4, helst 3 på Vasaloppet 2014.

 

 

 



Skidsäsongen i bilder

Förresten

Idag har jag handlat skiddress till mig själv - till 83 % rabatt - lagom att ge 400 kr för grejor som kostat 2300. Har köpt på mig lite vinterkläder och fodrade regnställ till barnen också inför kommande vintrar. Brukar inte shoppa så mycket på rea, men nu handlade jag välplanerat och behöver man inte ge mer än ungefär 20 % av ordinarie pris så är det väl helt ok...

Om mat och annat ätbart

Idag diskuterade vi mat på lunchrasten på jobbet. Det blir ju såklart lätt så när man sitter och äter... Idag svävade vi iväg och hann med många olika vinklingar på ämnet, allt från att det går att köpa färdigskalad potatis till att diskutera olika dieter. Olika dieter, livsstilar och företag, det finns hur mycket som helst att förhålla sig till till och anhängare av till exempel LCHF och Herbalife kan te sig hjärntvättade som medlemmar i en sekt. Folk får ju gärna stoppa i sig vad de vill, det jag stör mig på är när de försöker pracka på sin omgivning sina åsikter genom att hävda att det är det enda rätta. Jag är också fascinerad över att folk i vissa sammanhand helt verkar tappa förmågan till kritiskt tänkade, senast igår såg jag ett Facebookinlägg om ett te som påstods förbränna 80 kalorier per kopp - ja eller hur va?

Jag själv mår bäst av att äta ganska lagom av det mesta och inte utesluta något. Min mage tycker om ganska mycket kolhydrater (och mina smaklökar också...) och är mindre förtjust i fet och stekt mat. Diverse energiprodukter som till exempel koncentrerad energi i flytande form och saker i den stilen tar jag bara till vid ganska extrema tillfällen som till exempel vid långa lopp där jag inte klarar av att tugga eller på annat sätt har problem med att få i mig det jag behöver fylla på med. Annars håller jag mig till saker som banan och mjölk efter träningen istället för protein- eller sportdryck, jag väljer varm nyponsoppa istället för kolhydratdrycker i termobältet när jag kör långa träningspass på skidor, jag laddar med vanlig mat och kanske lite extra kex, chips och mackor inför tidskrävande lopp och jag äter gärna pizza. Varför? Jo, jag tror på att det räcker bra med "vanlig" mat och vanliga energikällor, jag tror att kroppen väldigt sällan behöver alla dessa konstgjorda före/under/efter träningspreparat, jag vill välja saker som smakar gott och jag tycker att det är onödigt att lägga alla pengar på dessa produkter. I nyponsoppa finns det vitaminer, det är en ganska naturlig produkt och dessutom innehåller den mer energi än sportdryck. En pizza av till exempel Capriciosatyp innehåller ungefär samma saker som en Pasta Carbonara (mjöl, skinka, ost mm) och kroppen känner förmodligen ingen större skillnad. Däremot äter jag inte pizza innan jag ska springa ett lopp för det klarar inte magen, men det är en annan sak.

Jag tror inte att min prestationsförmåga försämras om jag äter lite godis då och då, det enda jag är noga med är att jag inte hoppar över något mål med mer näringsrikt innehåll för att jag äter godis eller fikar - jag kompletterar till exempel helst en fika med en frukt eller grönsak också.

På sommaren då det är varmt kan jag däremot se vitsen med att dricka sportdryck om jag tränar långa pass, för att inte rubba vätskebalansen alltför mycket, jag vet också att kroppen tar upp glukos (druvsocker) snabbare än vanligt socker, varför det kan vara en vits att ha detta till hands om man behöver väldigt snabb energi. Men i övrigt, då tror jag att det räcker rätt långt med sunt förnuft och att äta det man vill - fast med lite planering och ibland äta ett mellanmål man inte är hungrig och sugen på - bara för att man vet att näringen och energin kommer att behövas.

Öppet Spår

Ja, uppladdningen var väl inte den bästa, men det gick ju bra ändå. Jag var väldigt nöjd dagen innan avfärd - ingen förkylning och inga skador - så skulle jag aldrig ha tänkt. Energiintaget dagen innan loppet fick anpassas till magens status och saker som jag inte mådde illa vid tanken på, vilket till stor del blev muffins och digestivekex.

På söndagen tog vi en promenad till nummerlappsutdelningen, strosade runt i mässtältet (där jag köpte en mössa och bara det kunde vara värt ett blogginlägg i sig...), slappade hemma i huset och fixade det sista med vallningen. Väderprognosen fick oss väl inte att jubla - sol är ju trevligt i och för sig, men ur vallasynpunkt är det ingen dröm. Efter mycket om och men blev skidorna klara och jag kunde ägna mig åt livets stora frågor som till exempel om jag skulle kunna tänkas vilja ha en macka innan start, vilka kläder jag skulle ha i duschväskan och vilken färg jag skulle ha på glasen i glasögonen. Jag somnade faktiskt helt ok på kvällen och fick ihop mer sömn än förväntat under natten.

Klockan 04.00 satte mobilen igång att spela Vasaloppsjingeln, äntligen var det dags! Frukost, påklädning, packning och så avfärd mot start. Snabbt in i fållan och hitta en bra plats till skidorna, sedan ta det lugnt någon timme, besöka lite olika bajamajor, kolla tidtagningschipet ett gäng gånger, försöka äta macka och en kolhydratgel, misslyckas med föregående och nöja sig med ljummet vatten. Värma upp, köa en extra gång till bajamajan, inse att det är åtta minuter kvar till start och att jag fortfarande inte står först i toakön, att jag har alla överdragskläder på mig och måste ta mig förbi några tusen åkare för att komma fram till mina skidor, hinna precis lagom i tid, få av mig alla överdragskläder och få ner i påsen, snurra ihop påsen och inse att glasögonfodralet ligger kvar utanför, få lite hjälp att ordna upp mig själv, få på skidorna och så - äntligen! Iväg!

Stakade iväg riktigt bra och tog sedan rygg på min träningskompis uppför de första 3 km uppförsbacke. När vi nått banans högsta punkt kom belöningen - rakt ut på myrarna där det var vindstilla och solen började gå upp mellan träden - obeskrivligt vackert och underbart, kan man få bättre tävlingsarena? Jag var nöjd med tempot de första milen och kände mig stark, jag hade stenkoll på klockan och hur fort jag behövde åka på de olika partierna för att kunna nå mitt tidsmässiga mål. Jag hade helt ok fäste, sämre glid. Vid Risberg, efter ca 3 mil, hade jag en svacka en stund. Då kände jag mig rätt sliten och blev lite orolig att kroppen tagit mer stryk än jag trott av lördagens äventyr med magen, men det blev bättre efter en liten stund. Jag hade svårare än vanligt att få i mig energi längs vägen, men försökte ändå få i mig energiprodukterna från Enervits langningsservice som jag fått i present, kompletterade med lite vatten och blåbärssoppa vid några av vätskestationerna.

Ungefär halvvägs började spåren vara lite isiga och fästet blev dåligt. Jag bedömde ändå att jag kunde klara mig på det jag hade, det gick bra att staka. Planen var att stå på ordentligt i alla nedförsbackar, men bitvis gick inte det på grund av spåren. När jag hade klarat av Lundbäcksbackarna upp mot Oxberg och fortfarande låg bra till tidsmässigt så insåg jag att mitt mål fanns inom räckhåll; 90 km skidor i Fäders spår på mindre än sex timmar.

Jag krigade fram i spåret och det gick bra, den sista milen blev också fästet lite bättre igen tack vare konstsnön. När det var 7 km kvar kände jag hur lite energi jag hade kvar i kroppen, jag hade definitivt behövt något i magen då, men det fick gå ändå. När jag gled över mållinjen och speakern berättade att jag var bland de tio snabbaste tjejerna och att min måltid blev 5 timmar och 49 minuter så kände jag bara lättnad, lycka och en enorm trötthet! På bussen mot duschen satt jag och tittade fascinerat på mina skakande muskler och väl framme vid simhallen blev det en väldigt lång dusch innan jag började återvända till livet. När jag, efter dusch och lite spaning på andra som gick i mål, skulle hämta ut mina skidor så var det kille som tittade på mig, lämnade in sina skidor och utbrast: "Oj, har du varit i mål så länge - grattis!" och det var ju kul.

Nu i veckan har jag känt mig oförskämt pigg, jag simmade både i onsdags och igår och förutom lite stelhet och träningsvärk så har kroppen känts bra.

Nu laddar vi om för andra sporter, men snart är det dags att anmäla sig till nästa års Vasalopp och så blir det Tjejvasan som uppladdning.

Coolaste barnvakten

Uppdatering av ett inlägg som från i lördags, upptäckte nu att telefonen hade levt sitt eget liv och gjort inlägget nästan oläsligt.

Jag är på väg till Sälen för att åka Öppet Spår på måndag och då behöver barnen barnvakt så att Rickard kan jobba. Då kommer barnens älskade mormor Sonja - min mormor. Hon är 80 år men hon tar tåget från Örebro för att ta hand om våra trollungar. Många andra hade säkert gärna haft biljett klar i god tid, men inte mormor - hon beställer dagen innan som Sista minuten-biljett. Självklart tar hon den som sms. Hon kommer på söndag kväll och sen frågade jag om hon ville stanna en natt till. Men nej, på tisdag ska hon fixa naglarna så det gick inte. Min coola mormor!