Ingen botten?

Gissar att Irma har en del att ta igen, med nästan en vecka med minimalt näringsintag. Nu ikväll har hon ätit fyra portioner mat och nu ber hon om välling.

Sprint-DM 2013

 

 

 

 

Premiär!

Idag har jag åkt skate för första gången i mitt liv. Det var kul, men lite i elfte timmen eller vad man nu brukar säga. Jag råkade gå med på att ställa upp i DM i sprint som är - imorgon... Jag som gillar att åka långt och klassiskt...

Torsdag

Jag kom ju inte i säng, men när samma program som jag sett tidigare under kvällen bärjade sändas i repris insåg jag att jag hade varit uppe för länge. Det var dessutom så länge sedan vi åt middag att jag hade hunnit bli hungrig igen. Drack lite kall Oboy, på stående fot den här gången eftersom datorn fortfarande krånglar lite efter att jag spillde lite i den i förra veckan.

Om jag hade "komma tillbaka till vardagen igen-ångest" förra veckan så har jag "längta tillbaka till jobbet-känslor nu". En hel vab-vecka tär på tålamodet ska jag säga. Idag hade jag dessutom båda barnen (tror faktiskt inte Irma smittar längre och ibland har man inget val) med mig och storhandlade innan lunch för att den däckade småbarnspappan skulle få sova en stund. Jag har planerat maten för hela helgen samt lagat lunch och middag idag. Jag gör massor av saker här hemma, hela tiden, men inköp och matlagning är i vanliga fall Rickards områden så jag känner mig riktigt huslig.

Förut satt jag och slötittade på ett program med filmklipp som folk hade skickat in, ni vet sådant där med folk som halkar, ramlar och slår sig eller djur som gör konstiga saker. Då kom jag och tänka på ett akrobatiskt konststycke som jag stod för strax innan jul. Det var väldigt halt ute och jag skulle lämna barnen på morgonen. På väg till Irmas förskola var det inga problem för då hade jag ju vagnen som rollator, men när hon var lämnad och vi skulle vidare mot Pandan så blev det värre. Rätt som det var tappade jag balansen helt och hade jag inte gått hand i hand med August så hade jag farit omkull raklång på rygg. August tittade på mig, full av beundran och utbrast:

"Åh vad coolt mamma! Det såg precis ut som att du skulle sparka dig själv i ansiktet!"

Hej på er!

Det är visst dåligt med uppdatering här märker jag. Vi startade nya året med att vabba hela veckan, Irma har någon form av magåkomma som inte ger med sig. Det innebär ju att hon har en ganska rastlös storebror här hemma, han har dock varit en hel del hos sin farmor och farfar och "rastat" av sig, han har själv ringt och bett om att få komma dit ett par dagar.

Just nu är han dock hemma och alla sover utom jag. Rickard verkar dessutom ha drabbats av influensa eller åtminstone en rejäl förkylning med hög feber så han blir troligtvis hemma imorgon. Själv borde jag sova, snart övergår onsdag i torsdag, jag har dock sovit middag tillsammans med Irma och är klarpigg! Sitter uppkrupen i soffan, iklädd svarta kläder, skriver på viktigheter och känner mig lite så där djup och filosofisk. Förmodligen skulle jag sitta på golvet också och gärna ha en stor kopp te, modell badbalja, bredvid mig, men det får bli en annan gång.

Nu är det ju inte bloggen som är viktigheterna, det är mycket ni inte får läsa om (med vissa undantag). Det går långa perioder utan att jag skriver så det är ingen direkt dagbok jag lättar mitt hjärta för, men rätt som det är så kommer det en fas igen och orden rinner rakt ner i fingrarna. Ibland läser jag igenom det jag skrivit, ibland inte. Mycket sällan får andra läsa.

Nej, nu har jag tre minuter på mig att komma i säng innan midnatt.

Gissar att det är någon som kommer att sitta uppe med mamma och pappa ikväll...

Fast när man är sjuk måste man ju få sova

Premiär på bloggen

Låt mig få presentera Emanuel. Han är min brorsson och föddes igår och hans pappa har sagt att Emanuel får vara med på bloggen. Visst är han underbar! Stort grattis Mattias och Louise.

Uppdate

Komplettering till föregående inlägg: självscanning är ännu värre! Dels för att alla hårda, tunga varor alltid kommer sist i butiken fast de borde ligga i botten av kassen, dels för att då tar det tre gånger så lång tid att köpa frukt när allt ska märkas. Dessutom kan man ju få packa upp allt i kassan igen.
Fast ätfrukt lät ju bra, de hade "barnbananer" på Ica Nära förut - kanonbra!

Fredagsnöje?

Idag har jag varit och storhandlat. Det är verkligen det värsta jag vet, nästan i alla fall. Affärerna städar om hela tiden så precis när jag har lärt mig var allt finns så flyttas det. Varför gör de så? Tror de att folk handlar mer då? Jag handlar nog mindre, för jag blir så trött att jag struntar i det jag skulle ha. Det finns nästan aldrig någon att fråga, fast då är det bättre på Ica Nära för det är litet och där är det lätt att hitta personalen. Dessutom är det extra tråkigt att handla i slutet på veckan, för hyllorna gapar rätt tomma, i alla fal väldigt glesa, och det ser så trist ut.

Det gäller att försöka ha någon slags struktur men det är omöjligt eftersom alla affärer motverkar alla sådan försök genom att ha frukt och bröd först och att ha en helt ologisk uppdelning av varor. På vilket sätt är det till exempel logiskt att ha torkade tranbär i ena änden av butiken och torkade vindruvor (russin) i den andra? Sedan gäller det att försöka hålla sig i rörelse framåt hela tiden så att man inte råkar fastna i vinkelvolten och bara kör runt och runt någonstans i trakten av frukten för att allt man ska ha verkar befinna sig där i närheten, dock oklart exakt var någonstans.Extra utmaning blir det förstås om man handlar utan mellanmål i magen och vid samma tid som man egentligen borde äta middag...

När man väl tagit sig igenom kassan så kommer nästa prövning - att packa! Man ska försöka beräkna hur många påsar som går åt och sedan i snabb takt på ner varorna. Man ser hur kassörskan får bygga upp ett berg av varor på bandet, som köar för att få åka ner på samma sida som mina varor - bara jag kunde packa klart någon gång...

Väl ute ur butiken är det bra att komma ihåg var man har ställt bilen och eftersom parkeringen lutar så ska man inte vara alltför säker på att vagnen ens går att köra åt det hållet och man bara ber en bön om att inte det där stora åbäket till vagn (vem fasen kom på att de skulle ha pyttesmå hjul) ska rulla på den allra dyraste bilen på parkeringen.

När man väl kommer hem igen ska man helst packa upp kassarna också, men då är det tur att det finns en sambo...

Ligan på Jaktstigen

Precis intill lekparken uppe vid oss har några föräldrar ordnat en isbana och kommunen står för lyse. Våra barn har aldrig åkt skridskor, tur att det finns bandyfrälsta på gatan som ser till att våra stackars barn också får glida omkring på skridskor. Igår blev det gemensam åkning med Augusts kompisar Emil och Nellie och deras familjer, jättemysigt!

 

August tyckte att det var hur kul som helst och bra gick det också!

 

Så här arg kan man bli när man måste gå hem igen.