Premiär på bloggen

Låt mig få presentera Emanuel. Han är min brorsson och föddes igår och hans pappa har sagt att Emanuel får vara med på bloggen. Visst är han underbar! Stort grattis Mattias och Louise.

Uppdate

Komplettering till föregående inlägg: självscanning är ännu värre! Dels för att alla hårda, tunga varor alltid kommer sist i butiken fast de borde ligga i botten av kassen, dels för att då tar det tre gånger så lång tid att köpa frukt när allt ska märkas. Dessutom kan man ju få packa upp allt i kassan igen.
Fast ätfrukt lät ju bra, de hade "barnbananer" på Ica Nära förut - kanonbra!

Fredagsnöje?

Idag har jag varit och storhandlat. Det är verkligen det värsta jag vet, nästan i alla fall. Affärerna städar om hela tiden så precis när jag har lärt mig var allt finns så flyttas det. Varför gör de så? Tror de att folk handlar mer då? Jag handlar nog mindre, för jag blir så trött att jag struntar i det jag skulle ha. Det finns nästan aldrig någon att fråga, fast då är det bättre på Ica Nära för det är litet och där är det lätt att hitta personalen. Dessutom är det extra tråkigt att handla i slutet på veckan, för hyllorna gapar rätt tomma, i alla fal väldigt glesa, och det ser så trist ut.

Det gäller att försöka ha någon slags struktur men det är omöjligt eftersom alla affärer motverkar alla sådan försök genom att ha frukt och bröd först och att ha en helt ologisk uppdelning av varor. På vilket sätt är det till exempel logiskt att ha torkade tranbär i ena änden av butiken och torkade vindruvor (russin) i den andra? Sedan gäller det att försöka hålla sig i rörelse framåt hela tiden så att man inte råkar fastna i vinkelvolten och bara kör runt och runt någonstans i trakten av frukten för att allt man ska ha verkar befinna sig där i närheten, dock oklart exakt var någonstans.Extra utmaning blir det förstås om man handlar utan mellanmål i magen och vid samma tid som man egentligen borde äta middag...

När man väl tagit sig igenom kassan så kommer nästa prövning - att packa! Man ska försöka beräkna hur många påsar som går åt och sedan i snabb takt på ner varorna. Man ser hur kassörskan får bygga upp ett berg av varor på bandet, som köar för att få åka ner på samma sida som mina varor - bara jag kunde packa klart någon gång...

Väl ute ur butiken är det bra att komma ihåg var man har ställt bilen och eftersom parkeringen lutar så ska man inte vara alltför säker på att vagnen ens går att köra åt det hållet och man bara ber en bön om att inte det där stora åbäket till vagn (vem fasen kom på att de skulle ha pyttesmå hjul) ska rulla på den allra dyraste bilen på parkeringen.

När man väl kommer hem igen ska man helst packa upp kassarna också, men då är det tur att det finns en sambo...

Ligan på Jaktstigen

Precis intill lekparken uppe vid oss har några föräldrar ordnat en isbana och kommunen står för lyse. Våra barn har aldrig åkt skridskor, tur att det finns bandyfrälsta på gatan som ser till att våra stackars barn också får glida omkring på skridskor. Igår blev det gemensam åkning med Augusts kompisar Emil och Nellie och deras familjer, jättemysigt!

 

August tyckte att det var hur kul som helst och bra gick det också!

 

Så här arg kan man bli när man måste gå hem igen.

Har jag missat nåt?

Jag vet att jag är lätt förvirrad, men snälla - säg att det inte är midsommar riktigt än? I så fall ligger jag efter med träningen...

Julen blommar fortfarande

Det här med siffror

I morse bad August mig att jag skulle fråga hur gammal han är.
Jag: "Hur gammal är du August"
August: "Halv tio"
Jag: "Nej, men det kan man väl inte vara, det är ju ett klocksslag?"
August: "Jo, jag är visst halv tio, för jag är fem år och det är halva tio"

Ja, det är ju det och han är sannerligen inte dum den killen. Eller som han själv säger ibland:
"Och så är jag ju väldigt smart också!"

Nyår och barnbyte

Och ja, med tanke på hur året slutade så kan det nya bara börja bättre. Det var sannerligen inget fel på varken sällskap eller mat under nyårsfirandet - vi var hemma hos de vi brukar vara hos på nyårsafton och det var tio vuxna och åtta barn i åldrarna två till åtta år - som det brukar vara. Vi har ju varit bortskämda med att det har gått så otroligt bra varje år, barnen har lekt hur bra som helst och allt har bara rullat på hela kvällen - så det är klart att någon gång borde ju undantaget komma. Det var det här året (eller ja, förra är det ju nu...) Jag hade varit vaken tre timmar med Irma på natten, kände av en annalkande förkylning och barnen hade varit gnälliga/tjafsiga/tjatiga hela dagen så mitt tålamod var på minus redan från början av festen. Det blev inte bättre vartefter kvällen gick och dessutom var Rickard och jag inte överens om hur länge vi skulle stanna. Efter ett utbrott från ett av barnen packade vi ihop och ringde in det nya året hemma, jag i myskläder och avsminkad. Vaknade med dundersnuva igår och barnen var ju inte jättepigga och glada. Det kändes som att man borde glida omkring i pyjamas och bara ta det lugnt på nyårsdagen, men då hade vi förmodligen kastat ut varandra genom fönstren eller något, så vi delade upp oss. August ville åka skidor så han och Rickard åkte till Båsenberga medan Irma och jag tog en promenad.

Sådant här händer ju i en småbarnsfamilj, bara att bryta ihop och gå vidare. Lite mysigt hade vi i alla fall igår, barnen myste och busade på kvällen. De tar inte på sig annat än onepiece när vi är hemma, mysigt men inte så snyggt och inte så roligt när garderoberna är fulla av fina kläder.

 

 

Idag har vi haft lite barnbyte. Rickards syster, Johanna, ringde i morse och frågade om vi ville med till badhuset. Det hade ju varit roligt, men jag skulle få besök av min kompis Ellen och hennes lilla Ester så det gick inte. Då gjorde vi så att Johanna lämnade av sin yngsta här och tog med sig August till badhuset, det funkade bra. Irma kände sig mycket stor och duktig när lillkusinen var här och hon ville gärna mata Elsa och styra upp allting. Så fort Elsa försökte ta något som inte Irma ville låna ut hytte Irma med pekfingret och sa "Appappappapp!" (Säger vi så till henne kan man ju undra då...). Efter en stund kom Ellen och Ester och det funkade riktigt bra med alla tre småtjejerna.

Nyårstjej!

Liten tjej i nyårskläder hon själv valt.

 

Här visar hon att det är glitterprickar på både hennes leggings och på strumporna, mycket viktigt!

 

 Jag tycker inte om att vara med på bild. I tävlingssammang och vid andra aktiviteter har jag vant mig och tycker att det är ok, men att vara med på bild bara för att är inget jag gillar. Men när vi upptäckte att Irma och jag hade nästan likadana kläder var vi tvungna att föreviga det. Dessutom är det ju inte mer än rätt att jag också är med på bild på bloggen, resten av familjen får ju ställa upp.

 

 

Kungen

Sitter och kollar på Året med kungafamiljen, fasen vad tråkigt det måste vara att vara kunglig! Sitta många timmar på middagar och kallprata och vara påpassad överallt och hela tiden. De får ju sannerligen inte vara så frispråkiga, då blir det ramaskri. Kungen fick frågan om vad han har fått för intryck av Madeleines pojkvän. Vad ska han svara på det liksom? Mer intetsägande svar än det han klämde ur sig får man leta efter.

Sedan skulle det väl vara kul att ha gott om ekonomiska resurser för att ha ett gäng hästar, en Porsche, lite fina väskor och så... Staten betalar... Men det skulle verkligen inte vara värt det! Bara tanken på att ha en blek sparris med midjeväska och sladd i örat hänga efter en hela dagarna...

Jag gillar vårt kungahus, har inte alls någon energi över för att irritera mig på vårt statsskick, men att vara kunglig - näe...