fredag 8 april 2011
onsdag 6 april 2011
Träning
Irma och jag har haft ett eget träningspass tillsammans idag, man kanske kan kalla det för mamma-barn-intervallträning. Jag och barnen var själv hemma, Rickard renoverade (oväntat va?). Köket såg ut som ett bombnedslag och eftersom maten var avklarad så tidigt så var det ganska gott om tid innan det var läggdags. Så efter att barnen fått pyjamas på sig så tänkte jag försöka städa upp lite i köket innan jag la barnen. Irma ville hjälpa till. Det är bara det att vi inte kompletterar varandra så bra i köket - jag plockar in i diskmaskinen och hon plockar ur. Eller klättrar upp på luckan.
Så vi körde lite snabbhetsträning istället. För båda två. Jag lyfte in Irma i vardagsrummet där August satt och tittade på barnprogram, sprang till köket och började plocka in i diskmaskinen. Efter ungefär tre tallrikar, eller kanske 10 sekunder, var Irma där och plockade ut en kladdig sked eller så. Jag lyfte upp henne, släppte av henne i vardagsrummet och sprang tillbaka. Sköljde en kastrull, in i diskmaskinen, plockade bort Irma från luckan och lyfte in henne i vardagsrummet... Ja, ni fattar. Bra träning!
Så vi körde lite snabbhetsträning istället. För båda två. Jag lyfte in Irma i vardagsrummet där August satt och tittade på barnprogram, sprang till köket och började plocka in i diskmaskinen. Efter ungefär tre tallrikar, eller kanske 10 sekunder, var Irma där och plockade ut en kladdig sked eller så. Jag lyfte upp henne, släppte av henne i vardagsrummet och sprang tillbaka. Sköljde en kastrull, in i diskmaskinen, plockade bort Irma från luckan och lyfte in henne i vardagsrummet... Ja, ni fattar. Bra träning!
Trivsel
Häromdagen pratade jag och en kollega om det där med förskola, hur långa dagar barnen ska ha och lite så där. Hennes barn är i övre tonåren så hon har ju hunnit få lite distans till småbarnsåren, men hon sa en väldigt bra sak tcykte jag. Hon menade på att om föräldrarna trivs med hur det är ordnat, om de tycker att vardagen funkar, då har barnen det bra (självklart med vissa undantag och det gäller ju såklart i "friska" familjer). Och tänk, jag tror att det är så. I de familjer där båda föräldrarna jobbar heltid så är det kanske så att de oftast har barn som faktiskt fixar långa dagar för att deras vardag i övrigt flyter på så bra. Självklart är det väl inte önskvärt att barnen går 50-timmarsvecka i förskolan, men det är kanske inte så att man alltid behöver vända ut och in på sig själv för att få det att gå ihop. Vissa jobb funkar ju så att man har lika mycket arbetsuppgifter även om man går ner i tid, bara mindre tid att utföra det på och mindre lön för arbetet. Då kanske barnen mår bättre av föräldrar som har jobbat färdigt och att de får stanna en timme längre på förskolan, än att föräldern förtsätter stressa, ringa jobbsamtal och liknande under resten av eftermiddagen. Jag vet inte.
Jag är irriterad på att det sparas på förskola och skola, jag tycker att grupperna är för stora och jag blir arg när Annelie Hedberg (bildningsnämndens ordförande som jag just nu har en mailkonversation med) menar på att "det är ju så sällan som alla barn är där samtidigt". Men förutom det. Jag gillar förskolan! Det är ingenting jag "erkänner", för jag tycker inte att det är ett brott. Jag vill inte att mina barn ska gå superlånga dagar men jag vill inte heller vara hemmaförälder! Det jag ibland önskar är att jag hade ett jobb där jag ibland var ledig en förmiddag eller en hel dag i veckan för att få lite extra mystid, men till hösten kommer jag antagligen att jobba 8-14.30 och jag tycker att det är helt OK. Barnen kommer att börja vid frukosten och sluta vid mellis, det är inte toklånga dagar. Både Rickard och jag har dagtidsjobb måndag-fredag och då är det så läget är. Jag har inget intresse av att ha ett jobb där jag måste hålla på med saker hela kvällarna, jag vill vara ledig när jag går hem och kunna släppa jobbet till förmån från familjen. Och där kommer det in, det som min kollega sa. Vi är nöjda med den situationen!
Ibland kan jag bli lite avundsjuk på hemmaföräldrar. Inte för att de är hemma, för om jag verkligen ville så skulle väl vi kanske kunna vända ut och in på vår ekonomi, jag skulle kunna jobba kväll eller något annat, men för att de tycker att det är roligt (om de gör det?). Jag tycker det inte. Jag älskar mina barn, jag tycker om att vara föräldraledig och jag vill tillbringa mycket tid tillsammans med de två små finaste människorna jag vet - men det innebär inte att jag vill vara hemmamamma. Om någon tycker att jag säger emot mig själv så får ni göra det - jag tycker det inte! Jag vill träffa vuxna på andra ställen än öppna förskolan och liknande, jag vill träffa vuxna utan att det är barn med, jag gillar mitt jobb. Men de som är hemmaföräldrar och trivs med det har ju en situation som de trivs med, det är ju liksom lite det som är poängen med hela inlägget.
Dessutom så tycker jag att förskolan är bra och att det är bra att lära sig samspel i grupp ganska tidigt, barn är (tyvärr) ganska hårda och det är inte helt enkelt med de sociala koderna.
Men jag är absolut glad att vi har ekonomi nog att inte behöva skola in vid precis fyllda ett år. August var 20 månader när han började och Irma kommer att vara 19 månader. Med August var det precis lagom, han gillade de andra barnen och kunde prata och göra sig lite förstådd. Med Irma önskar jag att vi kunde vänta lite längre, hon är ju ganska sen i utvecklingen. Men vi har sparat lite dagar för att kunna ge barnen längre sommarlov och lite ledigt över jul och nyår. Hellre det än att ha dem hemma ett par månader extra och inte kunna ge dem mer än fem veckors semester varje år.
Nu känns det som att det här inlägget börjar bli väldigt ostrukturerat, men jag tror ändå att jag har fått sagt det jag ville (på ett ungefär).
Jag är irriterad på att det sparas på förskola och skola, jag tycker att grupperna är för stora och jag blir arg när Annelie Hedberg (bildningsnämndens ordförande som jag just nu har en mailkonversation med) menar på att "det är ju så sällan som alla barn är där samtidigt". Men förutom det. Jag gillar förskolan! Det är ingenting jag "erkänner", för jag tycker inte att det är ett brott. Jag vill inte att mina barn ska gå superlånga dagar men jag vill inte heller vara hemmaförälder! Det jag ibland önskar är att jag hade ett jobb där jag ibland var ledig en förmiddag eller en hel dag i veckan för att få lite extra mystid, men till hösten kommer jag antagligen att jobba 8-14.30 och jag tycker att det är helt OK. Barnen kommer att börja vid frukosten och sluta vid mellis, det är inte toklånga dagar. Både Rickard och jag har dagtidsjobb måndag-fredag och då är det så läget är. Jag har inget intresse av att ha ett jobb där jag måste hålla på med saker hela kvällarna, jag vill vara ledig när jag går hem och kunna släppa jobbet till förmån från familjen. Och där kommer det in, det som min kollega sa. Vi är nöjda med den situationen!
Ibland kan jag bli lite avundsjuk på hemmaföräldrar. Inte för att de är hemma, för om jag verkligen ville så skulle väl vi kanske kunna vända ut och in på vår ekonomi, jag skulle kunna jobba kväll eller något annat, men för att de tycker att det är roligt (om de gör det?). Jag tycker det inte. Jag älskar mina barn, jag tycker om att vara föräldraledig och jag vill tillbringa mycket tid tillsammans med de två små finaste människorna jag vet - men det innebär inte att jag vill vara hemmamamma. Om någon tycker att jag säger emot mig själv så får ni göra det - jag tycker det inte! Jag vill träffa vuxna på andra ställen än öppna förskolan och liknande, jag vill träffa vuxna utan att det är barn med, jag gillar mitt jobb. Men de som är hemmaföräldrar och trivs med det har ju en situation som de trivs med, det är ju liksom lite det som är poängen med hela inlägget.
Dessutom så tycker jag att förskolan är bra och att det är bra att lära sig samspel i grupp ganska tidigt, barn är (tyvärr) ganska hårda och det är inte helt enkelt med de sociala koderna.
Men jag är absolut glad att vi har ekonomi nog att inte behöva skola in vid precis fyllda ett år. August var 20 månader när han började och Irma kommer att vara 19 månader. Med August var det precis lagom, han gillade de andra barnen och kunde prata och göra sig lite förstådd. Med Irma önskar jag att vi kunde vänta lite längre, hon är ju ganska sen i utvecklingen. Men vi har sparat lite dagar för att kunna ge barnen längre sommarlov och lite ledigt över jul och nyår. Hellre det än att ha dem hemma ett par månader extra och inte kunna ge dem mer än fem veckors semester varje år.
Nu känns det som att det här inlägget börjar bli väldigt ostrukturerat, men jag tror ändå att jag har fått sagt det jag ville (på ett ungefär).
tisdag 5 april 2011
Åsikter
August: "Jag kan stänga av barnprogrammet nu, ni kan titta på skridskor istället"
Jag: "Är det skridskor på tv? Jaha, de spelar hockey"
August: "Heter det ishockey? Jag tycker att de ska sluta visa ishockey nu!"
Jag: "Varför?"
August: "Jamen, det är ju inte vinter längre"
Såklart.
Och vet ni. Jag tycker att han har rätt! För det är väl ändå ingen som vill se hockey nu? Jag menar, Brynäs har ju spelat klart för längesen...
Jag: "Är det skridskor på tv? Jaha, de spelar hockey"
August: "Heter det ishockey? Jag tycker att de ska sluta visa ishockey nu!"
Jag: "Varför?"
August: "Jamen, det är ju inte vinter längre"
Såklart.
Och vet ni. Jag tycker att han har rätt! För det är väl ändå ingen som vill se hockey nu? Jag menar, Brynäs har ju spelat klart för längesen...
måndag 4 april 2011
söndag 3 april 2011
Status hus...
August poserar framför rishögen som jag har släpat ihop i trädgården. Och ändå är det mycket mer som ska grävas/klippas/sågas bort...
Vårt nya stora badrum...
Vårt lilla badrum (lägg märke till att det är öppet in till garaget...)
Köket
Jag måste ju erkänna att jag med flit har valt rätt hemska bilder, men det är faktiskt så här det ser ut just nu. Men Rickard är nöjd, arbetet går bra och nu är allt utrivet som ska rivas och arbetet med att bygga upp och göra fint är har påbörjats. Taken är bytta på huset och garaget, den väggen på garaget där det hade runnit ner vatten är utbytt, de nya fönstren är beställda och väntas komma till veckan, nya köksluckor är beställda, badrummen är snart uppreglade och det är bilat för nya avlopp, de nya inerdörrarna är på väg, gamla tapeter är bortrivna och ja, jag är inte lika panikslagen som förra helgen - det blir nog bra det här, så småningom...
August och jag åkte en sväng till huset idag när Rickard kom hem. Vi gick omkring och tittade i huset och i trädgården och så gick vi gatan upp och ner, tittade på husen och pratade om vilka som bor där (jag vet vilka som bor i en del av husen). Det var så mysigt, gatan är så lagom stor (12 hus och återvändsgata) och trots att det ser ut som en soptipp i och vid vårt hus så kände jag lyckopirr i magen - här ska vi bo!
Söndag
Idag har Irma gått tre små steg alldeles själv och jag har varit i badhuset själv med båda barnen utan att få ett sammanbrott - det ska firas!
Vi har också sett vårens första citronfjäril!
Vi har också sett vårens första citronfjäril!
lördag 2 april 2011
Lillskrutta
Vår dammsugartokiga dotter (som här använder dammsugarens utblås som hårfön) lär sig massor av nya saker hela tiden, det är jättekul! Nu börjar det komma lite ord, vi är inte helt säkra på om hon kan säga mamma och pappa men ibland låter det som det. Nej (ee - uttalas som två korta e) och hej (samma som nej, men man märker på situationen hon menar - och skulle man inte fatta så kan man ju få en ledtråd när hon skakar på huvudet när hon säger nej och höjer ena handen när hon säger hej) kan hon säga och så säger hon upp (app, app) när hon vill bli upplyft. Vi tror att hon säger titta och "ä dä?" också, men jag vet inte riktigt. Ibland när hon ser datorn pekar hon och säger "atto", men jag hoppas att det är en slump för det vore ju inte så jättekul om hon säger dator innan hon säger mamma och pappa... Häromdagen sa hon något som skulle kunna tolkas som August också, men nu kommer jag inte ihåg hur hon sa.
Hon får bättre och bättre balans och kan snart resa sig upp från golvet. Hon kan stå lull ganska långa stunder och idag stod hon lull, satte sig på huk och reste sig sedan upp igen. Om hon inte var så himla försiktig så skulle hon nog kunna börja gå vilken dag som helst, men det kommer väl när hon känner sig redo. Nu är jag i alla fall inte orolig för hennes utveckling längre, det händer saker hela tiden. Men jag ska ärligt erkänna att det vore skönt om hon började gå, för jag tror att hon skulle bli lite nöjdare då - nu kräver hon högljutt att någon ska gå och hålla henne i ena handen ungefär hela tiden...
Körslaget
Jag tippar nog rätt bra, trodde nämligen att Team Ann-Louise eller Team Casper skulle åka idag. Katrineholmskören var bäst, det märks att de har egen koreograf och de är så himla synkade, men jag tycker att Lisa Miskowsky var den av körledarna som var bäst. Jag älskar Lady Stardust, det är Irmas och min alldeles speciella låt, och jag tycker att Lisa gjorde den fantastiskt bra mitt i sin kör. Både Andreas och Lisa var bättre än Gabriel, men Team Gabriel var ändå helt outstanding - precis som förra veckan.
fredag 1 april 2011
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
