Livstecken

Tänkte bara säga att jag lever, men ett längre inlägg får ni vänta lite till på.

Status hemma: febrig lilltjej (dock tillräckligt pigg för att ideligen leta reda på toalettborsten...), rastlös storebror, nystädat hem - julen är förpassad till kartonger på vinden, nya skidor äntligen hemkomna och provade några varv i Forssjöspåret nu ikväll.

Nu: Paradisask och Snabba Cash (på film alltså, men jag hade inte tackat nej till ett extra tillskott i kassan - fast helst inte knarkpengar...)

Lugn

Bloggtorka, återkommer snart. Förmodligen redan imorgon, jag har sällan längre pauser. Har en lugn kväll - barnen sover och Rickard är på takstolskalas. Idag har Irma fått sin tredje tand.

Bildserie: bebis som släpps lös i köksskåp

Och så såklart en bild på den älskade storebrorsan som visar upp en del av sin stolthet: järnvägen med tillbehör. 

Irma och Ludwig

Lite suddiga bilder, men man ser ju helt klart hur kära de blev i varandra! När Ludwig blev sjuk sist vi skulle träffas så började arbetet med att hitta en ny dag som passade och det var inte så lätt. Men nu hade den 3/1 varit inbokad i flera veckor så det var bara att hålla tummarna för att alla skulle hålla sig friska (och att SJ skulle sköta sig skapligt). Och det funkade, så tack för en mysig dag Hanna och Ludwig!

Men hörrni,

nu får ni väl rycka upp er lite ur jul- och nyårskoman? Idag har jag haft 64 unika besökare och bara en kommentar, är det verkligen rättvist att bara jag ska skriva? ;-)

Just det!

Jag har ju glömt att berätta att Irma kan krypa nu! Eller krypa och krypa, jag vet inte vad man ska kalla det. Schimpansstilen kanske? Hon hasar sig inte fram på rumpan heller utan hon har händerna i golvet som när man kryper. Ena benet har hon under sig och så skjuter hon ifrån med den andra foten. Nu börjar hon få upp farten och är faktiskt ganska lik en liten shimpans. Hon har definitivt blivit nöjdare nu, men hon kommer till sin stora frustration fortfarande inte över badrumströskeln eftersom den är så hög. Men hon får väl öva vidare...

En vit jul?

Det har skrivits mycket, bland annat på Facebook, om barns rättigheter till en vit jul - alltså en alkoholfri sådan. Jag håller absolut med om att det är oerhört tragiskt att det finns barn som inte får uppleva en fin jul på grund av alkoholens negativa effekter, julen är ju en tid som ska fyllas av glädje, trygghet och gemenskap - inte oro och obehag. Tyvärr tror jag inte att sådana här kampanjer leder till någon större förändring - de föräldrar som dricker för mycket kommer att göra det ändå. Jag har funderat fram och tillbaka på det här sedan det började cirkulera på Facebook. Generellt tror jag att folk bara slentrianmässigt klickar på sådana här saker utan att tänka så mycket på det, sedan kan man läsa på deras status att "XX kommer att delta i En vit jul" och jag är i många fall dessutom tveksam till att de verkligen kommer att göra det. 

Efter att ha grubblat på frågan ett bra tag så har jag kommit fram till följande:

Jag lider verkligen med de barn som upplever detta! Själv har jag inga problem med om några i sällskapet vill ta en öl och/eller en snaps till julmaten till exempel, men det är väl för att jag själv aldrig behövt uppleva onyktra föräldrar. Jag vet ju att de vuxna drack lite till maten och så när vi firade midsommar, hade kräftskiva och liknande, men det måste ju ha varit måttligt eftersom jag inte har några minnen av att det skulle ha varit obehagligt. Däremot så vill jag att åtminstone en av oss (Rickard och mig) alltid ska vara helt nykter och körbar för att det inte ska finnas någon risk att man brister i uppmärksamhet på grund av alkohol. För även om man dricker måttligt så finns ju risken att man blir lite påverkad. Jag har mycket svårt för folk som är onyktra i barns sällskap och jag själv dricker inte när mina barn är med, däremot så skulle jag inte låta bli att åka på en middag där det serveras alkohol och när vi har gäster bjuder även vi på öl, vin eller liknande. Dock så skulle jag kunna dra mig för att ta med barnen till en middag om jag visste att någon av gästerna hade tendens att dricka för mycket och jag skulle definitivt åka hem om jag på en middag eller en fest upplevde någon som obehagligt alkoholpåverkad.


Och om det där med de nya rönen om att man ska kunna dricka ett eller två glas vin när man ammar; det må så vara att inte barnet blir alkoholpåverkat av det, men om jag drack två glas vin så skulle jag definitivt inte vara lämplig att bära omkring på en bebis! Jag dricker så sällan att jag absolut skulle bli påverkad, men det spelar ingen roll för jag har ändå nolltolerans mot alkohol vid amning - oavsett vad socialstyrelsen än säger.

Här kommer den: Min nyårskrönika 2010!

2010. En ny liten människa föddes in i vår familj - Irma kom till världen, en annan lämnade jordelivet - min älskade gammelmormor (av alla kallad mormor Iris) somnade in för alltid. Jag läste i en bok om en kvinna som reflekterade över att hon, innan hennes mormor dog, var nummer tre i ledet, sedan blev hon nummer två. Jag var nyss nummer fyra och mina barn var femte generationen, nu är jag helt plötsligt nummer tre och har inte längre någon släkting med prefixet "gammel-", betyder det att jag håller på att bli gammal? År 2010 var i alla fall året då jag för sista gången fyllde "tjugo och någonting" och jag får lite lätt svindel när jag tänker på tiden, den tid som gått och den tid som kommer - framtiden.

Nu är det 2011, men jag ska skriva om 2010. Det var ett år som var väldigt omtumlande. Det inleddes med att jag var ganska trött och less, men förväntansfull. Trött och less på att må illa och ha ont och inte kunna njuta av och utnyttja den vackra (men kalla) vintern, men förväntansfull inför mötet med vår nya familjemedlem - Augusts lillasyster. I och med årsskiftet kändes det som att hon var välkommen att komma när som helst och hon valde, till min stora lättnad, att komma några dagar innan den planerade ankomsten. Hon gjorde storstilad entré med buller och bång, sov som en prinsessa nästan dygnet runt i tre månader och meddelade därefter att hon är en dam med bestämda åsikter om saker och ting.

2010 var året då det kändes som att vi blev en familj, innan kändes det som att vi var två vuxna med ett barn. Vi blev också varse att två inte är lika med dubbelt så mycket som ett - det känns som att allt blir väldigt mycket mer med två barn än med ett. Mångdubbelt med nattliga uppvaknanden, sjukdagar, gnäll, tvätt och planering men också mycket mer skratt, bus, kramar, kärlek och stolthet.

2010 var året då det hände mycket, både här i Sverige och ute i världen. Alldeles i början av året var det dags för vinter-OS, Irma och jag satt som klistrade framför tv:n och följde ett OS som inleddes alldeles ofattbart tragiskt med ett dödsfall. Det hann bli fler tårar innan de olympiska spelen avslutades, men då av glädje över alla underbara idrottsinsatser.

I juni var världens blickar riktade mot Sverige och det stundande kronprinsessbröllopet, självklart tittade även vi. Så fort bröllopet var över flyttades svenska mediers fokus till det stundande valet, ett val som fick ett otäckt resultat som får åtminstone mig att tänka efter och som även uppmärksammades utanför Sverige.

2010 var året då världen skakades av kraftiga jordbävningar som har drabbat oerhört många människor och vi har kunnat följa kampen för de instängda gruvarbetarna i Chile. En isländsk vulkan orsakade kaos i flygtrafiken i stora delar av världen, en före detta högt uppsatt person inom polisen här i Sverige dömdes för grova sexbrott, i Malmö sköts flera människor och i Stockholm hittades en man död, en man som senare visade sig vara en självmordsbombare.

Om vi ska återgå till vår familj så var 2010 året då vi för första gången på länge inte hade några renoveringar på gång. Då vi med två småbarn kuskade runt två veckor med husvagn i somras och provade på att, i 35-gradig värme, få punktering på husvagnen mitt i semestertrafiken. Jag blev av mina foglossningsbesvär, började träna och tävla löpning igen och vann en liten triathlontävling. August blev storebror, bytte förskola, blev blöjfri, slutade sova middag och ställde upp i några löpartävlingar.

2010 var året då lilla Irma gick från att vara pyttebebis till att bli en liten tjej med mycket stor vilja och enorma röstresurser! Vi har gråtit, skrikit, bråkat, skrattat, pussats och kramats - precis som det ska vara! Det var året då familjens klippa Rickard fortsatte att stå pall för resten av familjens humörsvängningar men även kastade en korv genom köket en dag då lillprinsen testat pappas tålamod lite för länge...

Nu bilckar vi framåt mot 2011 och ser vad det nya året har att erbjuda och på vilket sätt vi kommer att ta vara på tiden och alla dagar som vi får.

Nyårsfirandet

Vi hade det så himla bra igår kväll, ett jättelyckat nyårsfirande! Hela familjen utom jag sov middag på eftermiddagen och var pigga och laddade när vi skulle åka. Medan de sov passade jag på att fixa och dona lite, packa lite saker och göra mig i ordning i lugn och ro. Jag målade tånaglarna, rakade benen och tog en lång dusch. Eftersom jag varken skulle vara barbent eller barfota så var det ju knappast någon som skulle se varken mina nyrakade ben eller nymålade tånaglar, det är bara det att det är sådant som gör att jag känner mig fräsch och iordninggjord.

Vi åkte iväg strax före fem och var först på plats, bra eftersom vi hade ansvar för välkomstdrinken. De andra familjerna droppade in, förutom en familj som låg hemma med vinterkräksjukan, och till slut var det tre treåriga killar, sexåriga Timmy som är värdparets son och så bebisarna Irma och Maja. Killarna började leka direkt och hade jättekul trots att de aldrig lekt alla tillsammans förut. Timmy var jättesnäll med småkillarna och det funkade hur bra som helst! Förutom lite pauser för maten så lekte de i stort sett självständigt hela kvällen, inte förrän vid tiotiden var det två av killarna som blev lite oense - men då hade de lekt i fem timmar! De hade tillgång till film i ett sovrum så att de kunde koppla av lite, men mest for de runt och lekte.

Irma hade lite svårt att komma till ro, men strax efter åtta sov både hon och Maja i ett varsitt sovrum i källaren, Irma fick vi sedan väcka när det var dags att åka hem. Jag trodde aldrig hon skulle sova så bra, hur skönt som helst!

Alla killarna höll sig vakna till tolvslaget och de hade väntat och väntat på fyrverkerierna. Jag är inte jätteförtjust i fyrverkerier; jag är rädd att de ska fara iväg åt fel håll så att någon blir skadad eller att det börjar brinna och så mår jag lite dåligt vid tanken på alla tungmetaller som bara skjuts iväg rakt ut i miljön liksom. Det är ju fint med fyrverkerier, det kan jag inte förneka, men jag skulle aldrig köpa det själv. Vid tolvslaget gick vi ut allihopa (utom bebisarna såklart, de fick vara inne och sova med babyvakterna), skålade och såg alla fyrverkerier. Familjens hund var hur cool som helst (han var också kvar inne, med radion på) och det var ju skönt.

Sedan var det dags för oss att åka hem, vi kände att både August och vi behövde komma i säng. Irma såg oroväckande pigg och glad ut när hon blev väckt så jag var rädd att hon inte skulle kunna somna om när vi kom hem. Det gick dock jättebra, lite amning och speldosa så sov hon sött sedan. August somnade nog i samma ögonblick som han lade huvudet på kudden och sov till elva (!) i morse, han vaknade bara en kortis vid halv sju och flyttade in till oss. Irma var dock inte lika morgontrött, hon hade ju sovit ungefär som vanligt och vaknade av August vid halv sju och ville inte somna om så hon och jag fick gå upp och morgonmysa i soffan. Jag passade på att sova lite med henne på eftermiddagen nu istället.

Idag har vi haft en jättemysig dag! Jag har varit ute på årets första löppass, annars har vi mest lodat runt här hemma och fixat med lite allt möjligt, bland annat så åkte granen ut. Lite tomt blev det, men ganska skönt eftersom den barrade en del. Och jag har dessutom varit lite allergisk mot den så nu kanske mina ögon kommer att må bättre.

Jag har vissa funderingar på att skriva en liten nyårskrönika, tänkte stjäla idén från en annan blogg jag brukar läsa. Vi får väl se om jag orkar ikväll, tills dess får ni nöja er med lite bilder från gårdagen:

Killarna minglar med välkomstdrink och snacks

 Det visade sig att Maja har nästan samma röstresurser som Irma så middagen blev ganska livlig...

 Avkoppling framför Lilla Röda Traktorn

Gott Nytt År!

Fyrverkerier (och lite regndroppar på linsen)

Victoria

Idag tänder jag ljus och sänder en tanke till Victoria som skulle ha fyllt 21 år idag, lilla skruttan.