"Mamma, bebisen heter inte krut-Matilda"
Jag: "Eh, nej...? Vad heter hon då?"
"Irma hela dan!"
...
Jag förklarade att man måste tvätta händerna när man kommer från dagis.
"Men mamma, jag tvättade händerna i söndags".
När jag sa att man ska tvätta händerna varje dag blev svaret:
"Men jag kanske tvättade dem i fredags också."
onsdag 10 februari 2010
Lite bilder:
Stolt kille med en del av sin fordonspark. Han har koll på exakt alla bilar och traktorer han har.
Fina blommor från grannen
Irmas midsommarkläder (min mamma har beställt sol och fint väder)
Lite av våra kort och presenter
Fina blommor från grannen
Tuff tjej i Gangstarkläder och den nya goda nappen
Irmas midsommarkläder (min mamma har beställt sol och fint väder)
Lite av våra kort och presenter
tisdag 9 februari 2010
Tack!
Vi har inte haft några besök än, men vänner, släktingar och bekanta hittar på egna sätt att uppvakta oss. Två av våra hyresgäster ställde blommor och kort i tvättstugan när vi hade tvättid, grannarna kom över med blommor och det dyker upp kort och små paket på posten titt som tätt. Min kära vän Sofie skickade en fin ask och ljuvliga små rosa angorasockor och min gammelmormor Iris (101 år!) skickade en söt tröja till Irma och liten leksak till August. Vi får kort med söta dikter och hälsningar och mina föräldrar (som såklart får komma och se sitt barnbarn) hade med sig midsommarkläder (!!) till Irma, superfina blommor till oss, fler Tomas Tåget-lok till Augusts järnväg samt en baddocka till August. Tack så mycket!
Idag var vi på syskonsången och då sjöng alla för August för att gratulera honom till hans lillasyster, gissa om han var stolt!
Vi har haft hembesök av BVC idag, egentligen inga nyheter eftersom det mesta är samma som när August var liten. Irma har i alla fall gått upp drygt 200 gram på nio dagar och det är ju bra. Konstigt vore det ju annars också, hon äter ju hela nätterna.
Imorgon går August sin sista dag på Hyddan, på måndag börjar han på en ny förskola. Han ville gärna gå till dagis den här veckan, han hade tröttnat på att vara hemma med oss. Det är ju bra också, han måste få ett ordentligt avslut innan han ska byta. Han hade längtat efter att byta dagis, tills han kom underfund med att personalen inte skulle flytta med för då blev han jätteledsen. Jag grät också då, för jag tyckte så synd om honom och kände mig så elak. Men han har ju sin nuvarande plats i helt fel del av stan och någon gång ska han ändå byta och jag tror att det är bättre att göra det nu innan han börjar få mer kompisar och vill följa med hem och leka och så. Sedan är det väl lite tokigt att det belv precis när han fick syskon och har andra förändringar i sitt liv, men nu är det som det är. Det är i alla fall med lite blandade känslor vi fixar en tack- och avskedspresent till personalen för både vi och han har trivts bra på Lasstorp. Men personalen på nya förskolan verkar jättebra och jag har bara hört positivt om den förskolan så det går förhoppningsvis bra.
Just det, Irma har fått en present av oss idag också: nappen som August köpte innan hon föddes. Det gick bra, hon sög fast den direkt. Jag ville inte börja för tidigt med napp eftersom det sägs störa amningen om man har otur. Men nu tänkte jag att det nog inte finns något som kan störa den tösens amning och så frågade jag min barnmorska (och hon jobbar på amningsmottagningen) idag när jag var där och hon tyckte att vi kunde prova. Kanske att antal amningstillfällen per natt kan bli färre än 20 nu?? Nej då, riktigt så illa är det inte, i natt sov hon nog nästan två timmar en gång. Värre var det för ett par nätter sedan, då åt hon nog en gång i halvtimmen + att det tog henne ungefär en halvtimme att äta klart = konstant amning...
Idag var vi på syskonsången och då sjöng alla för August för att gratulera honom till hans lillasyster, gissa om han var stolt!
Vi har haft hembesök av BVC idag, egentligen inga nyheter eftersom det mesta är samma som när August var liten. Irma har i alla fall gått upp drygt 200 gram på nio dagar och det är ju bra. Konstigt vore det ju annars också, hon äter ju hela nätterna.
Imorgon går August sin sista dag på Hyddan, på måndag börjar han på en ny förskola. Han ville gärna gå till dagis den här veckan, han hade tröttnat på att vara hemma med oss. Det är ju bra också, han måste få ett ordentligt avslut innan han ska byta. Han hade längtat efter att byta dagis, tills han kom underfund med att personalen inte skulle flytta med för då blev han jätteledsen. Jag grät också då, för jag tyckte så synd om honom och kände mig så elak. Men han har ju sin nuvarande plats i helt fel del av stan och någon gång ska han ändå byta och jag tror att det är bättre att göra det nu innan han börjar få mer kompisar och vill följa med hem och leka och så. Sedan är det väl lite tokigt att det belv precis när han fick syskon och har andra förändringar i sitt liv, men nu är det som det är. Det är i alla fall med lite blandade känslor vi fixar en tack- och avskedspresent till personalen för både vi och han har trivts bra på Lasstorp. Men personalen på nya förskolan verkar jättebra och jag har bara hört positivt om den förskolan så det går förhoppningsvis bra.
Just det, Irma har fått en present av oss idag också: nappen som August köpte innan hon föddes. Det gick bra, hon sög fast den direkt. Jag ville inte börja för tidigt med napp eftersom det sägs störa amningen om man har otur. Men nu tänkte jag att det nog inte finns något som kan störa den tösens amning och så frågade jag min barnmorska (och hon jobbar på amningsmottagningen) idag när jag var där och hon tyckte att vi kunde prova. Kanske att antal amningstillfällen per natt kan bli färre än 20 nu?? Nej då, riktigt så illa är det inte, i natt sov hon nog nästan två timmar en gång. Värre var det för ett par nätter sedan, då åt hon nog en gång i halvtimmen + att det tog henne ungefär en halvtimme att äta klart = konstant amning...
lördag 6 februari 2010
August och lillasyster
August tycker att det är lite dålig fart på lillasyrran, hon har ju knappt öppnat ögonen sedan hon föddes. Så idag när hon var vaken en liten stund mitt på dagen sprang han glädjestrålande runt och ropade:
"Äntligen! Hon har vaknat! Jag har blivit storebror!"
Hon höll sig vaken och fick för första gången sitta med vid matbordet i mitt knä. Då kom nästa kommentar (med sträng röst):
"Mamma nu kladdar du inte ner min gulliga bebis!"
Nu har hon en kort liten vakenstund igen och Rickard har genast satt igång hårdträning.
"Titta häråt Irma!" "Bra, nu tittar vi åt andra hållet." "Det där är laaampan!
...
"Äntligen! Hon har vaknat! Jag har blivit storebror!"
Hon höll sig vaken och fick för första gången sitta med vid matbordet i mitt knä. Då kom nästa kommentar (med sträng röst):
"Mamma nu kladdar du inte ner min gulliga bebis!"
Nu har hon en kort liten vakenstund igen och Rickard har genast satt igång hårdträning.
"Titta häråt Irma!" "Bra, nu tittar vi åt andra hållet." "Det där är laaampan!
...
fredag 5 februari 2010
Lycka är att ha fått en lillasyster!
Och tja, hon ska väl ha sin beskärda del av baciller...
Inte är hon vaken mycket, men här orkade hon hålla ögonen öppna en liten stund.
Och om det är folk som känner för att ringa men inte vågar, så ring! Vi säger ifrån om vi inte har tid eller inte orkar prata. Vissa kvällar lägger vi oss halv åtta och andra klockan tio, det kan ju inte ni veta. Vi låter bli att svara om det inte passar. Vill ni föreslå ett besök så samma sak där, vi säger ifrån om vi inte vill. Det känns lite pressande om vi förväntas ringa runt och rapportera och bjuda in folk. Vill ni träffa oss så får ni gärna bjuda hem oss, jag känner att jag orkar det bättre än att ha folk här hemma (eller ja, det gäller väl kanske inte er som bor typ 15 mil härifrån...).
Inte är hon vaken mycket, men här orkade hon hålla ögonen öppna en liten stund.
Och om det är folk som känner för att ringa men inte vågar, så ring! Vi säger ifrån om vi inte har tid eller inte orkar prata. Vissa kvällar lägger vi oss halv åtta och andra klockan tio, det kan ju inte ni veta. Vi låter bli att svara om det inte passar. Vill ni föreslå ett besök så samma sak där, vi säger ifrån om vi inte vill. Det känns lite pressande om vi förväntas ringa runt och rapportera och bjuda in folk. Vill ni träffa oss så får ni gärna bjuda hem oss, jag känner att jag orkar det bättre än att ha folk här hemma (eller ja, det gäller väl kanske inte er som bor typ 15 mil härifrån...).
torsdag 4 februari 2010
Lugn
Dagarna tuffar på i sakta mak här hemma, vi gör inte så mycket. Jag tar igen och har bestämt mig för att inte göra samma misstag som med August, då jag hade mycket svårt att ta det lugnt. Det straffade sig också för det blev alldeles för mycket, men då var det sommar och svårt att bara sitta hemma och ta dagen som den kom. Nu vilar jag, ligger och tittar på Irma när hon sover, myser med killarna och gör inte så mycket mer. Fogarna är bättre men känns av en del så några långpromenader är det för tidigt för. Irma äter mycket på nätterna så jag blir ganska trött så det gäller att passa på att vila på dagarna.
En liten utflykt till sjukhuset är alldeles lagom vad jag klarar av och jag är faktiskt lite stolt över att jag klarar av att inte göra så mycket. Blogga har jag inte känt för förrän idag och därför har jag struntat i det. Jag känner inte alls för besök så därför tänker vi inte ta emot några än. Det känns i så fall lättare att åka hem till någon annan om vi vill visa upp henne, då bestämmer vi ju själva när vi ska åka hem igen.
Idag har vi varit på sjukhuset hela förmiddagen. Först skulle Irma träffa barnläkaren och det gick bra. Hon blev "godkänd" och vikten var OK, hon väger exakt lika mycket som när hon föddes; 3500 gram. I tisdags vägde hon 3440 gram så hon gick ju inte ner så mycket.
Efter en fika var det Augusts tur, han skulle till logopeden eftersom att han stammat lite de senaste månaderna. Hon tyckte inte att det verkade så oroande och att det förmodligen kommer att växa bort. Tydligen är det ganska vanligt hos barn i den här åldern som är tidiga med talet och vi fick lite råd om vad som är bra att tänka på.
August och Rickard har varit ute och grävt i snön i flera timmar idag på eftermiddagen och då passade jag på att sova lite tillsammans med Irma. Jag måste trots allt träna lite på att ta det lugnt, det går inte av sig självt, så jag är nöjd när det funkar. Killarna hade haft jätteroligt i all snön, vi har nog närmare 70 cm på vissa ställen.
En liten utflykt till sjukhuset är alldeles lagom vad jag klarar av och jag är faktiskt lite stolt över att jag klarar av att inte göra så mycket. Blogga har jag inte känt för förrän idag och därför har jag struntat i det. Jag känner inte alls för besök så därför tänker vi inte ta emot några än. Det känns i så fall lättare att åka hem till någon annan om vi vill visa upp henne, då bestämmer vi ju själva när vi ska åka hem igen.
Idag har vi varit på sjukhuset hela förmiddagen. Först skulle Irma träffa barnläkaren och det gick bra. Hon blev "godkänd" och vikten var OK, hon väger exakt lika mycket som när hon föddes; 3500 gram. I tisdags vägde hon 3440 gram så hon gick ju inte ner så mycket.
Efter en fika var det Augusts tur, han skulle till logopeden eftersom att han stammat lite de senaste månaderna. Hon tyckte inte att det verkade så oroande och att det förmodligen kommer att växa bort. Tydligen är det ganska vanligt hos barn i den här åldern som är tidiga med talet och vi fick lite råd om vad som är bra att tänka på.
August och Rickard har varit ute och grävt i snön i flera timmar idag på eftermiddagen och då passade jag på att sova lite tillsammans med Irma. Jag måste trots allt träna lite på att ta det lugnt, det går inte av sig självt, så jag är nöjd när det funkar. Killarna hade haft jätteroligt i all snön, vi har nog närmare 70 cm på vissa ställen.
Lite om förlossningen:
Någon väldigt detaljerad berättelse blir det nog inte men jag antar att det finns folk som är nyfikna så jag ska berätta en hel del i alla fall.
Jag kan konstatera att hon gjorde ett bra val att komma ut i helgen, igår när hon var beräknad var det inte körvänligt väglag. I lördags förmiddag däremot var det otroligt vackert ute!
Det har visst uppkommit vissa oklarheter kring tider och annat och jag kan avslöja att ja, jag gjorde allt för att mörka att vi var inne på förlossningen. Det gick inte så fort att jag satt hemma och bloggade om filmer fyra timmar innan hon föddes, jag upptäckte att det fanns internet på datorn som satt i ett hörn av förlossningssalen och gjorde ett litet inlägg på bloggen när det ändå inte hände så mycket. Så nu vet ni hur det ligger till...
I lördags hade vi tänkt att åka till Båsenberga för att åka skidor, men när termometern visade -20 grader när vi vaknade så fick vi tänka om. August blev väldigt besviken och ville inte lyssna på oss, så vi fick ringa mina föräldrar för att de också skulle förklara för honom att det var för kallt. Då ville han åka till dem och bygga järnväg istället så vi bestämde att vi skulle göra det. Vi tog en ganska sen frukost och just när jag var inne på det sista av gröten knäppte det till i magen och började rinna vatten. Jag kände igen det hela eftersom Augusts förlossning startat likadant, så jag ringde förlossningen. Det var lite oklart hur jag skulle agera eftersom bebisen inte var fixerad, men till slut bestämde de sig för att eftersom jag varit upprätt när vattnet gått så borde bebisen flyttat ner sig lite, men jag skulle ändå gå och lägga mig tills jag kände att det rörde sig i magen och därefter kunde jag få gå upp och duscha. Rickard packade lite mer saker till August än vad som vad tänkt från början och så skjutsade honom till Vingåker. Jag duschade och fixade lite och runt lunch var vi på väg till Nyköping.
Väl framme tog de en del prover eftersom värkarna inte direkt kommit igång och man alltid kollar efter infektioner då om vattnet gått. De tog en kurva och bebisen mådde bra. Eftermiddagen blev seg, det kom lite små värkar då och då men inget som blev regelbundet. De ville ändå ha oss kvar så Rickard åkte iväg och köpte lite mat till sig och vi tillbringade eftermiddagen med att äta, fika, läsa och spela lite improviserat luffarschack. Vid sjutiden hade jag så pass mycket värkar att de vill kolla om det hänt något. Det hade det inte. Inte alls, jag var inte öppen ett dugg och det kändes som att det skulle kunna ta låång tid...
Jag fick in en boll att sitta på och växlade mellan den och att vara uppe och gå för att den envisa ungen skulle flytta ner sig lite, för fixerat sig hade hon inte gjort. Jag fick så småningom börja med lite lustgas för att jag började få mer ont och när läkaren kom och undersökte mig klockan 23.00 så var jag öppen 3 cm och han tyckte jag skulle få ryggbedöving, en EDA. Narkosläkaren tillkallades, men var lite upptagen så det dröjde en stund. Jag hade superont, det var inte längre någon paus mellan värkarna. Barnmorskan anade oråd och undersökte mig igen, 8 cm öppen. Några minuter senare var det helt öppet och någon EDA skulle det inte finnas tid för men de tänkte att jag skulle kunna få en spinalbedövning för att få vila lite. Men då gick hjärtljuden ner och helt plötsligt fanns det två läkare, två barnmorskor, en student och en uska i rummet. Bebisen behövde ut, men hon var fortfarande inte fixerad vilket gjorde att jag kände det som att alla fogar skulle spricka och svanskotan skulle gå av. En barnmorska hävde sig på min mage och läkaren förberedde för klipp och tång, men sedan ville de att jag skulle försöka krysta ut henne själv och efter några krystvärkar var hon ute. Hon mådde jättebra direkt och jag fick upp henne på magen omedelbart.
Sedan blev det lite pyssel efteråt, jag mådde inte jättebra och hade väldigt ont, men det är en annan historia. Lilla Irma hade kommit till världen med dunder och brak, en timme efter jag var öppen 3 cm var hon född. Snabbt och bra kanske det låter, men jag önskar nog inte min värsta fiende den förlossningen faktiskt. Det positiva är väl att när allt väl lugnat ner sig så var jag rätt pigg, jag blev rätt skakig av ryggbedövingen när jag födde August och nu fick jag ju ingen bedövning alls.
Vi hade i alla fall tur och prickade nog in all bra personal de hade på förlossningen och BB under våra dygn där, vi blev otroligt väl bemötta och barnmorskan som förlöste mig var helt fantastisk!
Om fullmånen gjorde sitt ska jag låta vara osagt, för det var i alla fall inte många andra som födde i helgen. Dagen innan föddes det två barn, det var bara Irma som föddes i söndags (och hon föddes ju 11 minuter erfter midnatt så sedan var det lugnt över ett dygn) och dagen efter henne föddes det bara ett barn.
Det var nog fotmassagen som jag tvingade Rickard att ge mig på fredagskvällen som gav resultat...
Jag kan konstatera att hon gjorde ett bra val att komma ut i helgen, igår när hon var beräknad var det inte körvänligt väglag. I lördags förmiddag däremot var det otroligt vackert ute!
Det har visst uppkommit vissa oklarheter kring tider och annat och jag kan avslöja att ja, jag gjorde allt för att mörka att vi var inne på förlossningen. Det gick inte så fort att jag satt hemma och bloggade om filmer fyra timmar innan hon föddes, jag upptäckte att det fanns internet på datorn som satt i ett hörn av förlossningssalen och gjorde ett litet inlägg på bloggen när det ändå inte hände så mycket. Så nu vet ni hur det ligger till...
I lördags hade vi tänkt att åka till Båsenberga för att åka skidor, men när termometern visade -20 grader när vi vaknade så fick vi tänka om. August blev väldigt besviken och ville inte lyssna på oss, så vi fick ringa mina föräldrar för att de också skulle förklara för honom att det var för kallt. Då ville han åka till dem och bygga järnväg istället så vi bestämde att vi skulle göra det. Vi tog en ganska sen frukost och just när jag var inne på det sista av gröten knäppte det till i magen och började rinna vatten. Jag kände igen det hela eftersom Augusts förlossning startat likadant, så jag ringde förlossningen. Det var lite oklart hur jag skulle agera eftersom bebisen inte var fixerad, men till slut bestämde de sig för att eftersom jag varit upprätt när vattnet gått så borde bebisen flyttat ner sig lite, men jag skulle ändå gå och lägga mig tills jag kände att det rörde sig i magen och därefter kunde jag få gå upp och duscha. Rickard packade lite mer saker till August än vad som vad tänkt från början och så skjutsade honom till Vingåker. Jag duschade och fixade lite och runt lunch var vi på väg till Nyköping.
Väl framme tog de en del prover eftersom värkarna inte direkt kommit igång och man alltid kollar efter infektioner då om vattnet gått. De tog en kurva och bebisen mådde bra. Eftermiddagen blev seg, det kom lite små värkar då och då men inget som blev regelbundet. De ville ändå ha oss kvar så Rickard åkte iväg och köpte lite mat till sig och vi tillbringade eftermiddagen med att äta, fika, läsa och spela lite improviserat luffarschack. Vid sjutiden hade jag så pass mycket värkar att de vill kolla om det hänt något. Det hade det inte. Inte alls, jag var inte öppen ett dugg och det kändes som att det skulle kunna ta låång tid...
Jag fick in en boll att sitta på och växlade mellan den och att vara uppe och gå för att den envisa ungen skulle flytta ner sig lite, för fixerat sig hade hon inte gjort. Jag fick så småningom börja med lite lustgas för att jag började få mer ont och när läkaren kom och undersökte mig klockan 23.00 så var jag öppen 3 cm och han tyckte jag skulle få ryggbedöving, en EDA. Narkosläkaren tillkallades, men var lite upptagen så det dröjde en stund. Jag hade superont, det var inte längre någon paus mellan värkarna. Barnmorskan anade oråd och undersökte mig igen, 8 cm öppen. Några minuter senare var det helt öppet och någon EDA skulle det inte finnas tid för men de tänkte att jag skulle kunna få en spinalbedövning för att få vila lite. Men då gick hjärtljuden ner och helt plötsligt fanns det två läkare, två barnmorskor, en student och en uska i rummet. Bebisen behövde ut, men hon var fortfarande inte fixerad vilket gjorde att jag kände det som att alla fogar skulle spricka och svanskotan skulle gå av. En barnmorska hävde sig på min mage och läkaren förberedde för klipp och tång, men sedan ville de att jag skulle försöka krysta ut henne själv och efter några krystvärkar var hon ute. Hon mådde jättebra direkt och jag fick upp henne på magen omedelbart.
Sedan blev det lite pyssel efteråt, jag mådde inte jättebra och hade väldigt ont, men det är en annan historia. Lilla Irma hade kommit till världen med dunder och brak, en timme efter jag var öppen 3 cm var hon född. Snabbt och bra kanske det låter, men jag önskar nog inte min värsta fiende den förlossningen faktiskt. Det positiva är väl att när allt väl lugnat ner sig så var jag rätt pigg, jag blev rätt skakig av ryggbedövingen när jag födde August och nu fick jag ju ingen bedövning alls.
Vi hade i alla fall tur och prickade nog in all bra personal de hade på förlossningen och BB under våra dygn där, vi blev otroligt väl bemötta och barnmorskan som förlöste mig var helt fantastisk!
Om fullmånen gjorde sitt ska jag låta vara osagt, för det var i alla fall inte många andra som födde i helgen. Dagen innan föddes det två barn, det var bara Irma som föddes i söndags (och hon föddes ju 11 minuter erfter midnatt så sedan var det lugnt över ett dygn) och dagen efter henne föddes det bara ett barn.
Det var nog fotmassagen som jag tvingade Rickard att ge mig på fredagskvällen som gav resultat...
måndag 1 februari 2010
Nu är lillasyster Irma här!
Hon kom den 31 januari klockan 00.11, var 49 cm lång och vägde 3500 gram. Vi fick åka in på lördagen den 30:e, på förmiddagen för då hade vattnet gått. Ska skriva mer om det hela när jag orkar och får tid, nu vill jag bara mysa med hela familjen. Vi mår bra i alla fall och jag tror att vi har fått ett till barn som ärvt mammans temperament...
Irma Astrid Matilda Siverskog
Lycklig storebror!
Irma Astrid Matilda Siverskog
Lycklig storebror!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
