Kompisar!

Det gick bra att åka pulka med Zandra och Clara, både August och jag höll humöret uppe och vi hade en jätterolig förmiddag! Men jag tyckte att det var lite konstigt att August var det enda barnet i hela sjukhusparken som hade hjälm på sig, jag har för mig att alla hade hjälm när jag var liten.


Idag har August och jag varit i Björkvik hos våra nya kompisar Maria och Alwin, ja och så var ju deras man/pappa Jörgen hemma också. Vi hade en jättetrevlig dag, en helmysig familj! Hoppas de vill komma och hälsa på oss också någon gång. Först var vi i deras stall och hälsade på katter, kaniner och hästar - August var helt lyrisk. Det fanns flera kattungar och de var ju hur söta som helst. Och snabba också, till Augusts stora förtret... August och Alwin red lite på ett litet charmtroll som heter Julle (tror jag?) och det tyckte August var jättemysigt.

Fast man ska ju ha hjälm när man rider...


August och Alwin fick också arbeta lite i stallet, det är ju inte gratis att rida, haha.

I bakgrunden syns några av Marias hästar

Alwin och August kollar in dammsugaren

Alwin trodde nog att August var ännu ett husdjur för han klappade på honom hela tiden...

Efter stallvisiten åkte vi hem till Maria, Jörgen och Alwin, där blev det lunch, lek, ett par tupplurar och fika - mysigt! Småkillarna lekte bra ihop när de var vakna samtidigt även om de var rätt intresserade av samma leksaker samtidigt. Men Alwin var snäll och lånade ut sina saker och August brukar vara ganska snäll mot andra barn. August blev väldigt imponerad av Alwins dammsugare, vill ha! På väg hem hade vi lite ärenden på stan och då passade vi på att titta efter en dammsugare på leksaksaffären. Tyvärr hade de slut på de billiga dammsugarna jag såg innan jul, så jag köpte ingen idag. Det får bli en annan gång.

Vinter

Nu ska jag och August ut och åka pulka med Zandra och Clara. August har sovit sju timmar i natt och jag har sovit fyra så det blir nog muntert...

Umpa

Jag tycker att det är gulligt med barn som har en snuttefilt, ett gosedjur eller något annat som de gärna har när de ska sova eller mysa. August har flera snuttefiltar och massor av gosedjur, men det har inte spelat honom så stor roll vad han har när han ska sova - bara det är något att plocka med. Men nu har han hittat sin kompis, nämligen Umpa. Umpa är en apa som är minst en meter lång och har världens klumpfot. Han (eller hon, jag är inte helt säker på det där) tar upp större plats än August gör i sängen. Men i sängen ska apan vara när August ska sova. Och jag behöver ju inte grubbla så mycket på det, bara han inte kräver att apan ska få sova i vår säng när August gör det...


Idag kom min mamma och morfar in och hälsade på. August lagade mat till dem och så fick min mamma äran att passa Umpa:

Friskus!

Våra grannar i villan tycker att August är en riktig friskus som sover ute i kylan på dagarna. Han verkar tycka att det är lika skönt som vanligt, inbäddad i flera fårskinn och med en tjock filt uppe på suffletten är han lagom varm om både fingrar och tår (och resten av kroppen) när han vaknar. De tror att han kommer att bli frisk av sig när han får så mycket frisk luft. Ja, vi kan ju alltid hoppas - snart kommer dagisbacillerna...

Om en vecka börjar det: inskolningen! Som Rickard tror är mest till för mamman och det kanske stämmer... August ska börja på avdelningen Hyddan på förskolan Lasstorp. Det var ju fullt på alla fyra förskolorna som ligger i vårt område, men det hade vi blivit förvarnade om för rätt så längesen. Lasstorp känns helt OK, tror inte det tar mer än 20 minuter att promenera dit. För promenera har jag tänkt att göra. Cykel blir bökigt, då måste vi ha vagnen på dagis jämnt och bil känns ännu bökigare.

Jag tycker inte att det ska bli så kul att lämna bort August till okända människor, han är lite för liten känns det som. Men det går säkert bra, jag måste i alla fall intala mig det så att jag inte påverkar honom negativt i frågan... Han måste ju börja nu. Vi hade väl kunnat ha honom hemma några månader till, men då har vi inga dagar kvar att använda för längre sommarlov och sådant senare. August tycker ju att det är väldigt roligt med nya människor nu och speciellt barn, så det kan nog bli roligt för honom. Och jag har blivit tvungen att gå ner i tid till 65% ett par månader eftersom landstinget sparar, så det blir inte så långa dagar för honom.

Ikväll har operation märkning pågått här hemma och nu är nog i stort sett alla Augusts kläder, skor och väskor märkta, antingen med märkpenna eller med små "stryka på-lappar". Det är bara strumpor, vantar och jeans kvar, men det har min mamma erbjudit sig att märka. De plaggen ska få lappar som sys på. Jag hade först tänkt strunta i småvantar och strumpor, men min mamma (som är förskolelärare) sa att det är sådant som är svårast för personalen att hålla reda på så det är bra att märka. Och eftersom hon erbjöd sig så... Hon har ingen aning om hur många par strumpor min son har...

Bloggberoende?

Jag har känt att jag skulle vilja ha lite fler rolga och intressanta bloggar att följa. Nu satt jag nyss och organiserade i favoriter och när alla bloggar jag följer hamnade i en mapp så var det 22 stycken. Mycket tveksamt om jag verkligen behöver följa fler...

Söndag

Idag har jag sjukt ont i kroppen, mest nacken och ryggen - känner mig nästan lite halvt inavlidiserad. Gissar att det kan bero på den lilla olyckan jag råkade ut för igår... Bedömer att det bara rör sig om vanlig muskelvärk så det går nog över på ett par dagar, men jag höll på att backa på en lykstolpe förut när jag inte kunde vrida på huvudet...

Idag var det lite för kallt för att åka pulka, nästan 20 minusgrader, så vi åkte till badhuset på förmiddagen, det var trevligt och mysigt. På eftermiddagen åkte vi en sväng till Vingåker där vi inhandlade lite "att ha under overallen på dagis"-kläder på Factory Outlet. Randiga PO.P-underställ och fina Labanbyxor för inte mycket pengar alls. Vi fick dessutom eftermiddagsfika och kvällsmat hos mina föräldrar så vi gick nog nästan på plus.

Nu ska Rickard få en premiärvisning av Mamma Mia. Fast han har ju sett den som musikal förstås.

Härlig utedag!

I morse snöade det när vi vaknade och sedan fortsatte det hela förmiddagen, härligt! Det känns ju som att det är lite mer mening med kallt väder om det finns snö, och kallt ska det bli hela veckan verkar det som.

Vid halv tio klädde vi på oss allihopa för att ge oss ut i vintervädret. Jag skulle på träningspass med löparklubben och August och Rickard skulle åka pulka. Mitt träningspass gick jättebra, vi var sex stycken som lufsade omkring 15 km i skogen - jättekönt! Hela min kropp tyckte om den mjuka snön; inte minsta benhinna gav sig tillkänna. Lite ont har jag dock i armbågen nu och det beror faktiskt på underlaget. Jag brukar alltid hävda att det är lättare att halka när man går raskt än när man springer eftersom kraften kommer mer rakt uppifrån när man springer. Eftersom jag aldrig har ramlat på en löparrunda trots att jag tränar i alla väder så verkar resonemanget stämma, men idag var det alltså dags. Vi visste ju att det skulle vara halt just där eftersom det alltid är blött där när det är plusgrader, men ändå halkade de två första i ledet iväg över isen (dock på fötterna) och sedan kom jag farande. Innan jag hann tänka såg jag mina fötter framför mig i luften och så PANG, låg jag platt på rygg och försökte känna efter om jag levde fortfarande. Det såg nog lite otäckt ut eftersom ingen skrattade, alla frågade mest hur det gick. Jag måste ha haft tur, för jag hade bara lite ont i ena armbågen och där har jag nu fått ett snyggt blåmärke.

Det snöade också rätt mycket så jag fick fina små istappar i ögonbrynen och ögonfransarna. Hmm, jag som inte tyckte att jag hade så buskiga ögonbryn, men tillräckligt för att bygga istappar i alla fall.

På eftermiddagen, när August sovit klart, gick vi ut tillsammans hela familjen. Vi hade köpt en pulka till eftersom vi bara hade en småbarnspulka. Nu har vi en vanlig också så jag och Rickard kunde åka lite tillsammans med August. När vi var nöjda i backen gick vi en promenad, August satt i pulkan. Vi passade också på att gå till affären och handla lite. August skrek av besvikelse när han upptäckte att det bara fanns minimorötter till provsmakning idag, han är van vid att det alltid finns vindruvor och körsbärstomater... På hemvägen packade vi August i en pulka och maten i den andra, perfekt att slippa bära kassarna. (Precis som att vi jätteofta promenerar till affären och kånkar hem varorna efteråt...)

Award

Jag har fått en award av Ulrika, tack så mycket! Ulrika är en blind tjej som bloggar om sin vardag med sin familj och framför allt sin supergulliga son Jens. Nu skulle jag vilja göra en fin länk där det skulle stå Ulrika, men eftersom jag inte vet hur man gör så får ni hela bloggadressen som länk:

http://mittmirakel.blogg.se/

Det är också meningen att jag ska länka till mina favoritbloggar och ge dem en award, men det får bli senare.

Storsta´n

Nyårsaftonen blev mycket trevlig. Fem småbarn i åldern fyra månader till fyra år gjorde dock att vi vuxna inte satt ner samtidigt en enda gång, men då blir det ju å andra sidan inte stelt och tråkigt...

August somnade gott vid åttatiden och så långt var allting väl. En timme senare vaknade han dock och var alldeles otröstlig. När han lugnat ner sig var han pigg och leksugen och fick vara med de "stora" killarna och leka. Han var uppe i varv och det var inte att tänka på att försöka få honom att sova så länge vi var kvar där vi var. Vi bestämde oss för att stanna kvar så länge August var nöjd och sedan åka hem när han blev alldeles för trött. Timmarna gick och till slut blev det nytt år, August var fortfarande vaken. Direkt efter raketer och nyårsskål packade vi dock in oss i bilen och åkte hem. Väl hemma somnade August som en stock och vi trodde att han kanske skulle sova lite längre än vanligt dagen därpå, någon timme i alla fall. Men tji fick vi, halv sju vaknade han och var arg och klarvaken - det var bara att kliva upp. Rickard tyckte dock att jag kunde få gå och lägga mig en stund till, jag hade nämligen varit vaken till tre. Det berodde på att en av våra hyresgäster tydligen tyckte att han spelade så bra musik att han gärna ville dela med sig till resten av huset också...

På förmiddagen gick jag och August till sjukhusparken så att Rickard fick vila lite. Det var strålande sol, men kallt. Trots att min son inte sovit mer än totalt sex-sju timmar på natten så var han pigg och glad.

August i lekparken

Efter lunch somnade han dock som en stock och sov i tre och en halv timme! Lite att ta igen... Trots den långa middagssömnen somnade han klockan åtta igår kväll. Han sov hela natten i sin egen säng och i morse väckte jag honom klockan sju. Vi skulle nämligen på äventyr!

Klockan åtta satt vi på tåget på väg till Stockholm, spännande! August tyckte att det var jättekul att åka tåg och när vi passerade Södertälje och kunde titta på alla bilar och lastbilar så tjöt han av glädje! När vi anlände till Stockholm så mötte Sofie oss när vi klev av tåget. Sofie kan man lita på i alla väder, hon hade redan kollat upp alla hissar på centralen samt köpt remsa till t-banan. Det var bara att följa den rekade vägen och så klev vi på t-banan mot Gullmarsplan. Där bytte vi till buss mot Årsta. Innan vi gick hem till Sofie besökte vi två lekparker och hade jätteroligt alla tre. Eftersom jag och Sofie inte hade overall på oss så började vi frysa och tröttna innan August gjorde det, men han följde snällt med oss hem. Hemma hos Sofie och Per (fast Per var inte hemma) lekte vi lite och August åt lunch, sedan gick vi en liten promenad. August somnade och Sofie köpte hem lite ingredienser till lunchen. När vi kom tillbaka ställde vi ut August på balkongen och där sov han gott i nästan två timmar. Under tiden hann vi (eller Sofie, jag var mest i vägen) laga lunch och äta upp den, perfekt!

Klart man ska ha en resväska när man är ute och reser!

August vaknade pigg och glad och vi lekte och åt mellanmål. Sofie försökte enträget få August att försöka säga Sofie, men han bara skrattade, skakade på huvudet och sa "Pä" (Per)... Så småningom packade vi ihop och tog en promenad till t-banan och åkte till centralen. Där tog vi en fika innan vi alla tre hoppade på tåget hemåt. Sofie hade nämligen bestämt sig för att hälsa på sina föräldrar i Katrineholm, så vi fick sällskap hela vägen hem.

August poserar med sin underbara gudmor Sofie!

Sofies Per har lite större fötter än August...

Nu sover August, trött efter en lyckad dag, och jag ska också snart krypa ner i sängen.

Topless?

Tydligen har det uppstått en debatt om huruvida det är rätt av Facebook att förbjuda bilder på mammor som ammar. Bilderna ifråga är alltså närbilder på bebisar och därmed också mammans bröst. Upprörda människor menar att amning är naturligt. Naturligtvis är amning naturligt! Men varför vill man lägga ut bilder på sina bröst? Om man har en liten bebis som man vill visa upp bilder på så har väl de allra flesta en massa bilder på sina barn, varför välja en där man själv visar bröstvårtan? Jag tycker att det känns lite som att de som lägger ut sådana bilder gör det för att provocera och sedan blir de upprörda och känner sig diskriminerade när någon klagar.