Och så glömde jag en sak igen:

imorgon ska jag och sköterskan på kortvården smaska choklad, det har hon lovat! Hon vet hur man hanterar sjukgymnaster hon...

Julig helg!

Vi har haft en aktiv, men inte stressig, helg. Mycket jul har det blivit och det började redan i torsdags egentligen. Då var det julfest med barnmusiken, August tog med sig pappa, mamma, mormor, farfar och farmor och de andra barnen hade också en del fans med sig. Det blev en mysig avslutning på terminen och alla barnen var så söta. Flera stycken var utklädda till tomtar, en var pepparkaksgubbe och August och ett par andra små gangsterkillar hade klätt upp sig med skjorta och toppat med tomteluva.

I fredags var hemma hos Rickards mormor och morfar och firade Rickards morfar som fyllde år, det var trevligt. Där går det undan när man bjuds på mat. På 1,5 timme hann vi med både stek med potatis och sås, efterrätt och kaffe och tårta. Puh!

Igår sprang jag långtur med klubben medan August och Rickard var hos Rickards föräldrar och tog reda på kött. Det var perfekt löparväder och Hasse som höll täten hade lagt upp en bra runda. Men jag undrar om människan kan hela sörmlandsskogen utantill. När vi var mitt ute i ingenstans ropar han "Det kommer ett litet hål i backen snart, akta så att du inte trampar ner där!". Och mycket riktigt, 50 meter senare är stigen lite trasig. Jag vet ju visserligen också hur terrängen ser ut på ett ungefär där jag springer ofta, men det här var på en pytteliten stig låångt ute i skogen. Ja ja, det är ju bara bra, känns tryggt att springa då.

På eftermiddagen var det dags för den stora julgodistillverkningen. Jag har prioriterat bort massor av "måsten" i år, har bestämt mig för att julstressen inte ska få fäste i mitt sinne, men julgodis ville jag göra. Resultatet blev 75 knäck (eller heter det knäckar i plural?), 75 marsmallowgodisar med kokos, choklad och bran flakes samt ca 65 stycken Mozartkulor (som enligt receptet skulle bli 30 stycken, hur stora gör man då?) Jag blev nöjd och godiset blev rätt så gott.

Vi fick besök igår kväll, det var vår kompis Hanna som hade med sig sin nya "vän" Janne. Vi gjorde sushi tillsammans och det blev supergott! (Och tack Hanna för att ingen i sällskapet riskerar tilltäppta bihålor det närmaste seklet...). Sedan spelade vi spel och åt marängsviss hela kvällen lång, kul!

Idag har vi varit i Lerbo och huggit julgran. Jag, som är lite perfektionist, hade svårt att hitta en fin gran. Jag tappade sugen och ville helst åka till Statoil och köpa en istället, där hade jag sett jättefina, men till slut hittade vi en som var mindre ful än de andra. Med lite glitter blir det nog bra. Nu står granen i källaren och vänjer sig vid att vara utan rot. Fast det kanske de inte gör, det är nog därför de barrar. Vilka barbariska jultraditioner vi har, det är allt möjligt som får sätta livet till...

Nu ikväll har jag varit på den bästa julkonstert jag någonsin sett. Den går nog nästan inte att beskriva i ord, man måste ha sett den. Men alla de bästa julsångerna var med och det var helt underbara musiker och skådisar med. Det var lokala artister med, eller rättare sagt; de kommer från trakterna från början men börjar nu närma sig större roller och scener. Niclas Strand, Sven Boräng, Tomas och Johanna Widén, Mia Poppe samt Agneta Welander är kanske bekanta namn för några bloggläsare. Niclas Strand hade jag som musiklärare en gång i tiden, nu har han bland annat gått Calle Flygares teaterskola och förra året medverkade han i julkalendern. Sven Boräng är ett par år yngre än mig och har spelat med i "Andra Avenyn" som kanske är känt för en del. Alla medverkande var utrustade med otroliga sångröster, en enorm utstrålning och massor av energi. Helt enormt! En toppenavslutning på en mysig helg, nu är jag redo för julen!

Och så glömde jag

att säga att idag har August fått två pärlplattekossor av sin nya idol Challe. Tyvärr glömde jag dem på jobbet så jag kan inte lägga ut något foto här. Det var en SRB-ko och en SLB-ko (alltså en brunvit och en svartvit). Hon kan hon, Challe!

Juligt

Ja gud vad jag lät bitter i gårdagens inlägg... Fast ibland måste man få gnälla lite. Och jag vill förtydliga att det ju alltså inte är patienterna jag klagar på, utan avdelningspersonalen som inte bjuder. Men det är väl förmodligen för att de inte tänker på det, inte för att de är snåla. Hoppas jag. De allra flesta syrrorna och uskorna är ju faktiskt snälla och gulliga, det är bara en och annan surkart ;-).

Och idag på APM:en togs det upp att kökahanddukarna går åt alldeles för fort. Hmm, undrar vems fel det är?? Jag tog faktiskt på mig skulden, men påpekade att handdukarna kan hänga längre om man som sagt tvättar av sig lite innan man använder dem... Vi skulle visst få Torkypapper också.

Mycket jul och pyssel idag. August och jag har inhandlat de sista julklapparna idag, Rickard har kokat och griljerat skinka och nu fixar vi gardinerna i det sista rummet som är Renoverat. Hurra, nu är vi klara! Bara lite småplock kvar, som tavlor och annat "fix". Nu har vi riktigt fint hemma och det blev så rymligt! Sex rum har vi nu, jätteskönt! Visserligen två genomgångsrum, men ändå.

Nu ska vi nog provsmaka skinkan, alldeles för tidigt. Men eftersom vi åker till Rickards föräldrar dagen innan julafton, åker till mina föräldrar på julafton och stannar till annandagen så får man tjuvstarta tycker jag. Annars hinner vi inte äta någon skinka alls.

Ris och ros!

Och jag börjar med ros: jag har fått en julklapp och ett julkort som jag blev väldigt glad över idag. Julklappen var från min lilla vän Elin som jag brukar köra till simningen. Jag tycker mycket om Elin, hon är en toppentjej! Nu hade hon köpt en julklapp till mig och jag kunde inte vänta till julafton utan öppnade den genast. Jag fick en jättefin ljusstake som man sätter upp på väggen, passar perfekt nu när vi har massor av nya väggytor att pryda. Tack!

Jag och två kollegor har också fått ett julkort från en patient idag, mycket uppskattat!

Nu lite ris, jag kan ju varva lite. Lite klagomål alltså. Ibland blir jag så äcklad så jag nästan kräks när jag är i köket på jobbet. Jag har ju lite bacillskräck som uppkom då jag smittades av både salmonella och campylobacter på samma gång. Därför brukar jag springa och byta handdukar i köket titt som tätt. Handdukarna är alltid jätteskitiga och äckliga! Hur kan de ens bli det? Är inte själv tanken att man ska tvätta händerna eller diska disken innan man torkar händerna eller tallriken? Tydligen inte. Och det är vuxna människor som jobbar på mitt jobb. Bara kvinnor också (om nu det spelar någon roll). Så nu en efterlysning: VEM tror att handdukarna är istället för servetter? Och idag skulle jag ta ett glas och dricka vatten, då var det ett stort jäkla läppstiftsmärke på kanten. Vi har ju diskmaskin på jobbet, men tror folk att man kan ställa tillbaka odiskad disk i skåpet om det är fullt i maskinen? Och en sak till, jag har svårt att tro att spagetti, morötter och annat åker ner genom de små hålen i vasken om man blundar och lämnar det där...

Och när jag ändå är på gnällkärringshumör så fortsätter jag lite till (snart blir det trevligare tongångar igen). Vem mår inte bra av lite beröm? Speciellt när det vissa dagar känns som att jag hela dagen bara går och smörar för folk på jobbet för att få svar på frågor, hjälp med patienter och annat som krävs för att jag ska helt enkelt ska kunna sköta mitt job. Då kunde det ju vara trevligt att då och då få höra att någon är nöjd (OK, jag fick ett julkort idag - ska inte klaga). Och tydligen händer det att patienter och anhöriga är nöjda och lämnar en tårta eller en chokladask. Detta har jag nämligen aldrig sett röken av, men nu vet jag att det existerar. Mina kollegor har berättat och jag har misstänkt. MEN, tror ni att vi sjukgymnaster/arbetsterapeuter/dietister får smaka? Nej! Det är så himla viktigt att vi ska komma när avdelningspersonalen viftar med lillfingret (OK, nu är jag onödigt bitter, de flesta är jättegulliga, men nu är jag på gnällhumör) så då är det väl inte mer än rätt att man åtminstone någon gång skulle kunna få höra en replik liknande denna: "Hej Marie, det finns tårta i personalrummet om du vill ha. Det är från patienten på sal 22 som var så himla nöjd med vården här". Men det har aldrig hänt och det kan man ju tycka vad man vill om, jag kan tycka att det är lite dålig stil. Jag, och mina kollegor, lägger ju också ner en massa tid och energi för att patienterna ska må bättre. Och patienterna vet ju inte att vi sjukgymnaster inte är anställda uppe på avdelningen så det ju inte som att vi får en egen tårta eller så. Jag vet att det fungerar så här på andra avdelningar också. Varför? Jag tänker inte äta upp hela tårtan. Faktum är att jag inte så ofta är tårtsugen, men de kunde väl i alla fall fråga. Eller? I Norrköping där jag jobbade förut var det mycket som var mindre bra än på min nuvarande arbetsplats, men där blev vi i alla fall inbjudna till fikarummet. På vissa avdelningar blev till och med paramedicinarna bjudna på avdelningsfester. Det gör ju mycket för stämningen kan jag tycka.

Nog gnällt!

Vi har haft en toppenhelg! Pulkaåkning, snölöpning, Luciafirande i simhallen, bad i simhallen och så ett besök hos Matilda och Michael i deras sprillans nya hus i Linghem. I februari kommer deras bebis så Matilda har en jättefin bebismage!

Och nu fick jag en toppennyhet på sms: Matildas systers hjärntumör gick att operera bort helt vid sista operationen. Nu blev jag alldeles varm i magen och när man tänker på sådana saker så känns smutsiga handdukar och tårtor ganska oväsentligt.

Nöjesvecka

Jag blev lite full i skratt när jag läste kommentaren jag fick från ”Stockholms-Lisa” på mitt förra inlägg:

”Nej, berömd lär du inte bli. För genom att skriva (raljera) över berömdheten med de exempel du tagit upp så visar du bara på en fördomsfullhet och en slags insprängdhet. Att döma av det du skrev, så anser du dig nog vara liiite bättre än alla andra. Kändes som ett ganska omoget språk. En blogg skapar ju både negativa och positiva kommentarer, inte sant?”

Nog för att jag vet att det är svårare att uppfatta nyanser i skrivet språk än när man pratar med någon, men jag hade nog inte kunnat drömma om att någon skulle ta det jag skrev på fullaste allvar. Trodde nog att det var ganska uppenbart att jag var lite ironisk. Raljera kan man kalla det, själv skulle jag nog mer kalla det att driva med... Men jag är öppen för tolkningar, verkar bara vara lite jobbigt att reta upp sig på sådana här saker...

På barnmusiken har ”fröken” en liten apa som bor i en låda. När apan hälsar på så sjunger de ”Tänk om jag hade en liten liten apa, umpa umpa falleralera”. August har en jättestor mjukisapa här hemma, den har han fått av Johanna och Håkan. Han har inte varit så intresserad av den tidigare, men nu släpar han runt med den här hemma. När vi frågade vad den hette så svarade han ”Umpa umpa”. Så nu heter apan det, eller rättare sagt – August tror att apa heter ”Umpa”.

Det här är en riktig nöjesvecka för hela familjen. I tisdags hade vi julfest med jobbet, igår var jag och en kompis på julkonsert i Norrköping, ikväll är Rickard på julbord med jobbet, imorgon har vi Luciafirande på jobbet, på lördag ska hela familjen till min kompis Matilda som fyller år på söndag och på söndag eftermiddag ska jag och August på Luciafest med simklubben. Det känns ändå inte som att det är för mycket som händer eftersom det inte är hela familjen som flänger runt på allt.

Julfesten med jobbet förtjänar ett hedersomnämnande, jag har inte haft så roligt på länge! Vi samlades först på stationen och då trodde vi ju att vi skulle få åka någonstans med buss eller så, men så var det inte. Vi fick traska iväg i samlad trupp, men inte så långt. Utanför Sultans blev det stopp och så fick vi gå in i Blåa rummet, eller vad det nu heter. Då blev jag lite besviken, tänkte att det är väl inte jättekul att vara där hela kvällen. Men det var mysigt, vi fick cider och snacks och minglade runt lite. Till mat fick vi paj och sallad, skönt att slippa julmat.

Efter maten skrev vi banderoller... Vi skulle ha en slogan och vår (sjukgymnasternas) blev ”Böj, sträck, spänn!”, Arbetsterapeuterna valde ”Klä av dig – en aktivitet som passar alla"(hmmm...), kuratorerna tog ”Håll i – håll om!” och dietisterna ”Ropen skalla – mat åt alla! (fast de fick inte välja själva eftersom de var på julbord och kom sent). Sen fick vi gå över stan i demonstrationståg och ropa våra slagord.Gissa om folk tittade. Fast det är klart, det vimlar ju inte av folk klockan åtta en tisdagskväll i centrala Katrineholm...

Sen bar det av till bion där det visade sig att våra festarrangörer bokat en hel biosalong. Rekvisita och program delades ut och sedan blev det full fart till Mamma Mia – sing star version! Hur kul som helst, jag älskade det!! Vi dansade omkring i salongen, sjöng i våra silvermickar, viftade med sjalar, bananer (till Chiqutita), pengar (Money money såklart) och annat. Hur kul som helst! Efter bion avslutades kvällen och jag var mer än nöjd.

I går var jag i Norrköping tillsammans med min kollega Therese och hennes syster. Vi såg en julkonsert med Sonja Aldén, Shirley Clamp och Sanna Nielsen. Den var bra, men det kändes lite som att de glömde bort det där med julsångerna. Jag gillar ju deras schlagers också, men jag ville få lite julstämning. Lite julmusik blev det i alla fall.

Bilder kommer...

När jag nu ändå är igång och tjatar om allt han kan...

Så kan jag meddela att August är superbra på att göra grimaser när man tar fram kameran:


Och då kan jag dra några ord till:

• Sitta! (sägs som en order samtidigt som han strängt pekar på soffan bredvid sig, eller på stolen vid sängen när han ska sova)
• Botta (betyder borta och för extra effekt slår han ut med båda händerna och ser förvånad ut)
• Byssa (byxor)
• A Pu (Nalle Puh)
• Ju (Ru - känguruungen i Nalle Puh)

Ni får ursäkta om jag tjatar, men texten här är ju anteckningar som jag skriver om vårt liv och då vill jag komma ihåg så mycket som möjligt.

Då kommer jag också att tänka på en diskussion vi hade på jobbet om det där med att blogga. Vi som satt runt bordet delades in i två läger; bloggare och icke-bloggare. Det visade sig nämligen också att icke-bloggarna dessutom tillhörde kategorin anti-bloggare. Vi som bloggar fick frågan om varför man egentligen bloggar, vill man bli berömd eller vad handlar det om? Det gjorde att jag fick tänka till lite, varför bloggar jag?

Ja, inte är det för att bli berömd i alla fall. Då måste man ju antingen ha stora bröst, ligga med kändisar eller ha allvarliga problem av något slag. Eller i alla fall skriva roligt och bra och om något intressant som fångar okända människors intresse och det lever jag väl inte heller upp till. Det hela handlar nog mer om att jag gillar att skriva och att jag är en dokumentationsfanatiker, jag vill protokollföra träningar, presentlistor, upplevelser och så självklart Augusts framsteg. När jag ändå skriver så kan jag ju lägga ut det, om någon läser så är det en bonus. Jag vill ju såklart att folk ska läsa, jag är väldigt stolt över min familj och vill gärna berätta om dem, men jag orkar inte alltid hitta på roliga saker att läsa. Det blir lite om vår vardag och en del allmänna funderingar.

Däremot så hoppas jag att ingen tror att det här är min privata dagbok, för då bli ni besvikna. Min policy är att min chef och min mamma ska kunna läsa bloggen utan att jag (eller de) ska behöva skämmas. Jag skriver inget ingående om vårt privatliv och jag berättar inte om djupare funderingar, svackor som jag har ibland och annat. Det lämnar jag inte ut till okända och dessutom så anar jag att det finns folk som jag har noll förtroende för som läser bloggen. Jag lägger heller inte ut nakenbilder på August eller skriver om hans toalett(läs: blöj)vanor, han ska också kunna läsa det jag skrivt när han blir större.

Nu till något helt annat. Idag spelade vi undervattensrugby på simträningen. En fullkomligt livsfarlig sport om ni frågar mig. Tänk er själva: elva par hårda simfenor som sprattlar hysteriskt och som man kan få en spark av över näsan, i magen, över fingrarna eller någon annanstans där det gör jätteont. Elva hårda skallar som lätt slår ihop. En boll som ligger nere på botten på fyra meters djup. Elva tävlingsmänniskor. Resten får ni räkna ut själva. Fast kul var det!

Det verkar ta på krafterna att vara arg på nätterna. I natt sov August nästan tolv timmar i sträck i sin egen säng. Behövde nog både han och vi.

Nu ska jag lägga mig, läser massor för tillfället och har flera böcker som väntar.

Imorgon är det måndag igen...

Min jobbarkompis ägnar sig åt en hobby som, enligt mig, är den just nu coolaste: pärlplattor! Och då pratar vi inte om runda pärlplattor med typ varannan blå, varannan rosa och så byte av färg till nästa varv. Nej, här snackar vi luciatåg, Super Mario, giraffer och annat smått och gott. och det bästa är; man kan önska sig en! August har önskat sig en pärlplattetraktor och här är en bild på resultatet:

http://challizzz.blogg.se/2008/december/lordagskvall.html?_tmp=12b5c45ef90a3a90286566342a27494d61d2bafa

Vad glad han ska bli när han får den!

Måste ju dra några nya framsteg (om ni tröttnar kan ni ju bara scrolla förbi...):

Nya ord:

pista (pasta)

ästa (häst)

uss (ljus)

toto (tomte)

Han kan ju äta fint med sked, men nu har han också lärt sig att man kan skrapa av undersidan av skeden på kanten av tallriken när man äter till exempel fil eller gröt. Det ser jättegulligt ut!

Han verkar ha kommit in i en riktigt trotsperiod just nu, han känner sig missförstådd och orättvist behandlat mest hela tiden. Att vi bara inte kan fatta att Teletubbies borde stå på på TV:n nonstop både dag och natt, att det inte är konstigt alls om man vill dricka vatten ute i köket typ 20 gånger per natt och att det inte alls är lika gott med vattnet i glaset i sovrummet och att maten faktiskt smakar allra bäst om man får äta den ståendes på en köksstol eller åkandes på Bobbycaren. Och att det inte är något särskilt med att vilja gå ut i sandaler när det är regn och typ 2 plusgrader, eller att gråta av ilska när man får en ny mössa. Ja, om Rickard och jag bara ställde upp på de här små enkla sakerna och några till, så skulle livet, enligt August, bli så himla mycket enklare.

Han är så sabla envis också, något som han nog (tyvärr) ärvt från mig. Det gör att han kan hålla ut hur länge som helst om det är något han känner att han vill strida för. I natt till exempel, var han vaken och arg mellan halv tolv och halv tre. Och så vaknade han kvart i sju och blev omedelbart arg igen eftersom vi inte gick upp genast och följde med honom till TV:n... Han var ganska billig i natt...

Men han är hjälpsam i alla fall, den lilla busen. Här vill han spackla!

Men på förmiddagen var vi till badhuset och då var han världens goaste igen, inget tjurigt då inte. Vi hade hur mysigt som helst och när jag sa att vi skulle gå upp så tog han mig i handen och traskade iväg till omklädningsrummet.

I helgen har vi öppnat upp mellan lägenheterna och flyttat in i den nya delen. Nu är det bara det sista genomgångsrummet kvar att fixa och det har Rickard spacklat idag. Snart klart, vad skönt det ska bli! August tycker att det är toppen att vi har så stort nu, han springer fram och tillbaka mellan rummen hela tiden. Han leker till och med i sitt nya rum fast Rickard och jag är i köket, i andra änden av lägenheten. Här är en smygbild på hans nya rum, fler före- och efterbilder kommer. Han har i alla fall en fondtapet från Sandbergs "Kaspar och Saga"-kollektion, resten av väggarna är målade i en färg som jag kallar olivgrön, men som inte heter det. Röda detaljer, som gardiner och matta, piggar upp det hela. Jag är jättenöjd!

Augusts nya lekskåp i ett av genomgångsrummen. Det är för att han ska ha lite närmare till leksakerna om vi är i köket eller vardagsrummet.

Gullunge!

Uppdaterad ordlista:

mamma
pappa
titta
tutte
mommo (mormor)
offa (morfar)
affa (farfar)
ammo (farmor)
taktojj (traktor)
Hajjå (hallå eller hej då)
ojojoj
aah (varmt)
dä (där)
ocka (klocka)
appa (lampa)
kicka (trycka)
koka (räkor)
gacka (jacka)
tiss (kiss, kissa)
uuuu (när han ser en ko)
kisse (katt)
pippi (fågel)
kudde
bista (lastbil)
öttärs (köttfärs)...
nej (och skakar på huvudet)
Titta här!
Titta där!
August
Tattatt (tack)



Han kan också bland annat:

• Ta på sig skor, stövlar och mössa själv


• Äta med sked


• Äta ett helt äpple med skal


• Trycka igång musik på sin cd-spelare


• Vet att man kissar på toaletten (men gör det inte)


• Vet att man kan vinka i fönstret när någon går iväg


• Vinka och säga hej då


• Pussas och kramas om man ber honom (fast inte alltid, bara när han känner för det)


• Vet att man kan använda fjärrkontrollen om det är något tråkigt på TV:n...


• Kan koppla ihop lika saker från olika ställen. Till exempel så springer han och visar krokodilbilden på kylskåpet om han ser en krokodil i en bok eller om man sjunger om krokodilen.


• Kommer ihåg vart han har gömt saker


• Kan låtsasleka med docka, servera kaffe mm.


• Kan höra på ljudet om det kör förbi en traktor eller lastbil.


• Hitta på massor av bus!


• Gå uppför alla trapporna till lägenheten alldeles själv.


• Vet hur man smörjer in sig med hudlotion och smörjer gärna mammas ben...


• Vet hur man kammar sig och hjälper gärna till att kamma andra.


• Älskar att gömma sig och tränga in sig i små, trånga utrymmen.


• Vill gärna få små uppdrag, till exempel att springa och hämta en handduk till pappa, hjälpa till att plocka upp tvätten, stå beredd och lämna fram klädnypor när man ska hänga tvätt.


• Är jättebra på att klättra (till mammas stora förskräckelse)


• Simmar helt själv med puffar, kan ”koka kaffe” och snurra runt, runt i vattnet när han badar i simhallen.


• Tycker om att rita med kritor och vattenfärger.


• Kan peka ut många kroppsdelar, bland annat: huvud, öron, ögon, mun, näsa, tänder, mage, armar, händer och fötter. Han kan peka ut dem på sig själv, på andra och på dockan.


• Och så kan han ju såklart en massa annat också!!

Och förutom att han kan en massa saker så är han ju världens finaste unge, helt oavsett om han kan saker eller inte!