Kollar sport

Kikar lite på Vinterstudion och därefter på Sportcentralen på tv4. Där intervjuas Amadeus Sögaard, son till Carola och Runar. Han intervjuas inte med anledning av sina föräldrar utan han ska medverka i ett nytt fotbollsprogram som ska följa Brommapojkarnas 15-åringar. Säga vad man vill om killens föräldrar, men de har gjort ett bra jobb med sin son. Trevlig, socialt kompetent, eftertänksam, ödmjuk och rolig.

Tröttis

Inte bara jag som sover mycket. Irma somnade halv åtta igår kväll och vaknade strax efter tio i morse! Till slut vågade jag inte ens titta in till henne för jag var rädd att hon inte andades eller något... Men det var prima liv i henne, fast hon sov som en stock klockan åtta nu ikväll igen.

Melissa

Lika jobbigt som terapi. Som bomull runt själen. Rysningar. Två timmars njutning och smärta. En konsert med Melissa Horn är inte som att skråla med till ett lättsamt sommarband, men oj vad behövde det här!
Åkte själv på konsert för att slippa prata och det ångrar jag inte! Vilade hela eftermiddagen innan konserten för jag var rädd att inte orka med, men Melissas musik stökar inte till det i min hjärna - trots att texterna går rakt in i hjärtat och manar till eftertanke. Tyvärr har jag svårt med koncentrationen just nu i mitt liv, så några gånger fladdrade tankarna iväg på annat håll - men större delen av tiden satt jag som trollbunden. Så häftigt att få en historia till låtarna som jag lyssnat på så många gånger. Och så många sinnen som jag upplever med när jag är på en konsert där jag känner igen varje ton, varje strof.

Sov gott farfar!

Så här jobbar jag...

Skynda fynda! SÅLDA

Kalas för Ebbe

Fredagsfrukost

Härligt med frukt och bär! Och så väljer jag att inte visa någon bild på havregrynen jag mosade ner i yoghurt till en god, men inte så snygg, röra. Men det är ju så på bloggar och Facebook, man visar väl bara det som gör sig bra på blid, eller?

Morgonfunderingar

Irma (medan vi går förbi vattentornet, typ 40 meter högt): "Om man tar en stege och klättrar upp där uppe och sitter och äter lite frukt, då får man inte hoppa ner sen för då blir man död. Fast...undrar hur man får med sig frukten upp?"

Jorå, visst...

Torsdag

Note to my self: börja aldrig med speedway! Verkar vara en helt sjuk sport! Undrar förresten om speedwaykillar kan bli pappor efter karriären, de sitter ju på ramen och skumpar runt när de kör...

Förresten så har jag väl sporter så det räcker ändå, fråga min sambo... Nu är siktet inställt på skidsäsongen och jag längtar efter tjäle och snö! Mitt mål för rullskidorna under hösten kommer jag inte att uppnå på långa vägar, men hittills har det blivit 30 mil i alla fall och det är ju faktiskt så att det inte alltid blir som man tänkt sig. Mina skidor (i alla fall två par av dem) börjar också vara redo för säsongen nu - de har varit i Skinnskatteberg och fått lite service. Ett par har fått ny bindning och ett par har åkt hotbox, ska bli spännande att se om glidet är bättre sen.

Den här veckan har jag tagit det lite lugnt efter min premiärmara, visserligen känns det bra i kroppen men jag har blivit lurad förut och vill inte dra på mig skador. Har kört tre pass simning bara, totalt 10 000 meter. Mycket tröskel och igår efter passet var jag som en urvriden trasa. Och vem i hela fridens namn hittade på namnet fjärilssim? Nu är det ju rent allmänt så att jag inte brukar känna mig som en fjäril, men jag gör det definitivt inte på typ tolfte hundringen medley och i ärlighetens namn ser inte elitsimmare heller särskilt fjärilslika ut när de simmar.

I övrigt har veckan lunkat på, lite påfrestande saker och ett par rätt spännande saker - ni kommer att få veta mer snart men det kan nog bli bra för triathlonsäsongen!

Alltid på en onsdag

Smoothie till mellis. Idag med äpple, hallon, jordgubbar och yoghurt. Barnen nöjda = mamman nöjd! Passar bra som uppladdning inför dagens simning också (även om telefonen gärna ville ha det till spinning...).

Maratonbloggen

Idag är jag Veckans Löpare på Maratonbloggen på SvD, spännande! Kika gärna på den bloggen, den är alltid läsvärd! Och till er som kommer hit via Maratonbloggen - Välkomna! Till höger finns en meny med bara tränings- och tävlingsinlägg om ni vill komma direkt till det. Lämna gärna en kommentar så jag kan jag kika in hos er sen.

Ha en bra dag!

Rakt på sak

Irma: "Varför är din farfar död mamma?"
Jag: "Han var väldigt gammal och sjuk så hans hjärta stannade."
Irma: "Jaha! Men varför ska du gräva ner honom?"
Jag: "Ja alltså, det är ju inte just jag som ska gräva ner honom..."
Irma: "Men jag vill i alla fall hjälpa till att gräva ner honom!"
 

Kackel ända in i hjärnan

Alltså, det här med kören. Det är skönt att sjunga och det är krävande låtar som upptar tanke och kropp helt och fullt, jag måste försöka vara fokuserad. Men. Det är väldigt mycket folk där. Många tanter. Och de pratar, hela tiden. En ljudnivå utan dess like innan vi börjar sjunga. Jag vill egentligen vara med på advent, men min hjärna klarar inte det där sorlet. Får ta en repetition i taget.

Söndag

Jo men alltså. Gå upp klockan 04.45, springa ett maraton, basta och bada bubbelpool, vara vaken 21 timmar, en plastflaska med innehåll, en hjärna som inte är helt i fas, några glas vin med Sprite, massor med folk, glömma bort att äta maten, fest på toaletten, deep talk ute i novembernatten, musik, utspillda glas.

Det kan bli katastrof. Eller succé. Det kändes som det sistnämnda. Fast sådär idag vet jag inte... Tydligt är det i alla fall att jag har en tendens att gå all in i allt jag gör - släpper sällan på kontrollen men om jag gör det så blir det rejält.

Kallar mig inte för helnykterist (särskilt inte efter igår) men eftersom det mesta med alkohol inte smakar så gott och eftersom jag är rätt noga med att ta hand om mig själv för att få ut optimalt av träning och tävling så dricker jag mycket sällan, knappt en gång om året. Men igår kände jag verkligen för att vara precis där och då, slappna av totalt och inte tänka så mycket.

Fast visst, inte jättekul idag. Men senast jag var lite "dagen efter" var förra sommaren när vi dansade på Harrys så är det inte oftare än så så kan det kanske vara rätt ok att vara lite trött och inte göra mycket alls en dag då och då.

Premiär

Idag har jag stått på startlinjen till mitt livs första maratonlopp! Loppet var Vintermaran på norra Djurgården och jag var nervös! Dels så har jag inte riktigt haft kraft att förbereda mig rent mentalt och dels så har jag, delvis på grund av föregående anledning, inte riktigt tränat optimalt för loppet. Men jag gillar att springa på hösten och tänkte att jag provar.

Banan var på sex varv och alla varven, utom det första som var lite längre, var cirka 7 km. Jag hade hoppats på lite blandat grus och asfalt och lite småkuperat, men det var enbart asfalt och backarna var sega och tråkiga... Att springa flera varv på en bana har både för- och nackdelar. Det som är bra är att det är lätt att lägga upp loppet, man vet vilka backar som kommer och hur man ska springa. Det som är mindre bra är att det lätt blir tråkigt om man inte gillar banan och det gjorde inte jag. De tre första varven var rätt ok och kändes som att de var snabbt avverkade, men sen kom det fjärde varvet. Det var jobbigt! Dels mentalt, för det kändes som att jag hade sprungit långt redan, men jag visste ju att det ändå var två varv kvar sen, men även rent fysiskt. Jag var tröttast i benen på det varvet och så mådde jag så illa att jag var rädd att jag skulle behöva kräkas. Jag tuggade på lite saltgurka och det hjälpte litegrand. När jag kom in på femte varvet kändes det faktiskt något lättare och när jag passerade 30 km-skylten visste jag att jag "bara" hade 12 km kvar och det skulle jag fixa! Eller alltså, jag tvivlade aldrig på att jag skulle klara loppet, men eftersom jag aldrig kan gå in i något på ett normalt och avslappnat sätt så hade jag ju såklart rätt hårda tidsmål uppsatta.

När jag gick ut på sista varvet var jag trött i benen och hade ont i en vad. Jag har aldrig fått kramp i någon muskel under aktivitet, men nu var jag rädd att det höll på att komma. Bara att bita ihop och mata på och med 4 km kvar kände jag att det fanns lite reservkrafter att sätta in. Trots att jag var jättetrött så kändes det riktigt bra och när jag gick i mål visade min klocka 3,08, vi får se vad den officiella tiden blir sen. Det räckte till en femteplats och jag är mer än nöjd med min maratondebut!

Några som är mindre nöjda är mina ben, de protesterar rätt rejält faktiskt... Men det kan det vara värt.

Min hud och jag är inte heller helt överens, det känns som att den jobbar hårt med att hitta potentiella skavsårsställen. Jag trodde jag hade lärt mig alla, men med tejpade och plåstrade fötter, vaselin i ljumskar och runt alla sömmar på sport-bh:n så lyckades jag dra på mig vätskande spruckna blåsor på höftbenen - det sved som satan när jag duschade!

Fredagsmys

Bokstäver och ord

Hade tänkt läsa, har flera böcker som väntar. Men min hjärna ville inte ta in bokstäverna, den ville få ut orden själv. Därför skriver jag. Inte här, det ska ni inte tro tyvärr. Jag skriver viktiga brev, långa berättelser, minnen och genomtänkta tankar.

Men vet ni, imorgon ska jag göra något nytt och spännande. Några vet, men jag tänker inte basunera ut det här, vill ha det lite för mig själv så jag kan koncentrera mig. Sen får ni veta. Och imorgon kväll är det fest! Simklubben fyller 90 år och nästan 90 personer blir vi. Fränt!

Fredagsflicka

Tröttsam torsdag

Just nu skulle jag bara behöva lite pepp! Det är konstigt hur vissa saker kräver så enormt med energi. Men imorgon är en ny dag och jag hoppas få lite pepp redan ikväll av Gunde...

Plötsligt händer det...

Köket är fyllt av tända ljus, barnen leker tillsammans och är sams (och är inte så högljudda...) och min hjärna klarar av två saker samtidigt så därför snurrar Melissa Horns nya album på Spotify. Frid.

Fast nu blev köksgolvet ett badhus, så nu är det slut på lugnet. Men de är fortfarande sams!

Here we go again...

Tisdagstankar

Alltså, hur ska man kunna äta när en unge vilt kastar sig över bordet hela tiden och den andra sjunger Laleh och visar upp tillhörande koreografi - sittandes på stolen bredvid mig så att jag plötsligt har en gaffel en halv centimeter från ögonen? Jag bara undrar... Mitt tålamod är ju verkligen på topp för tillfället också... Annars har det väl varit något mindre tjafs idag än vissa andra dagar ändå - skönt!

Jag har funderat på om jag ska utöka min lunchrepertoar med något annat än surdegsbröd med avocado, men tills jag har funderat klart fortsätter jag nog äta det.

Nu skulle jag skriva något långt och genomtänkt, men eftersom min hjärna inte är vad den borde vara så har jag glömt det och har nog koncentrerat mig färdigt för idag så det får räcka här. Tur att jag inte håller på med orientering eller någon tankekrävande idrott, då hade jag väl fått kortslutning i hjärnan. Visserligen kan det vara nog så svårt att räkna till 16 när jag ska simma 400-ingar, men jag simmar ju inte vilse i alla fall och när jag ska springa följer jag stigen ;-)

Alla vet allt...

Alltså, jag har faktiskt inte skrivit rakt ut på bloggen att jag är sjukskriven. Visserligen kan man nog rätt lätt lägga ihop ett plus ett och så, men rakt ut har jag inte skrivit det. Men vad sägs om den här kommentaren här på bloggen:

Hej!

Jag jobbar med uppsökande kundtjänst för AFA Försäkring och såg att du skriver att du är sjukskriven.

Du kan ha rätt till ersättning från oss om du jobbar på en arbetsplats som har kollektivavtal (och 90% av alla anställda i Sverige täcks av kollektivavtal).

Här kan du läsa mer om vår sjukförsäkring: www.afaforsakring.se/sjukforsakring

Ring oss på 0771-88 00 99 mellan 8-17 på vardagar så kan vi hjälpa dig vidare.

Vill du veta mer om uppsökande kundtjänst och hur vi hittade dig kan du läsa det här:
www.afaforsakring.se/uppsokande_kundtjanst

Vänliga hälsningar
Gustav
AFA Försäkring

Kändes lite creepy faktiskt, snacka om "storebror ser dig". Men när jag surfade in på deras hemsida såg jag att de fått pris för den här idén, så det kanske är en bra grej i alla fall. Tanken är ju verkligen god, men jag blev lite överrumplad.

Omtänksam kille!

Det värmde!

Tänk att det finns de som vet precis vad man behöver! Internt, visst, men det hamnade på en speciell plats i hjärtat.

Söndag

Kvällens Solsidan gav inte mer än en klump i magen och en känsla av irritation, hoppas att Bron uppfyller mina förväntningar bättre. Är helt utmattad efter kvällens körsång, det var ansträngande. Jag skulle sjunga andra sopran, men satt bredvid altarna och ärligt talat är det lättare att sjunga första sopran - i alla fall i kvällens låtar. Men att ge upp är ju inte riktigt min melodi, så jag ska nog få till min stämma också.Är inte så uthållig i hjärnan just nu, blir fort uttröttad, men det är väl bara på´t igen?

Något som däremot gett energi i helgen var ett besök hos Martina i Västervik. Jag körde dit i fredags eftermiddag och var hemma vid lunchtid igår, men så otroligt mycket vi hann prata och vilken energiboost det var - precis vad jag behövde!

Lunch i Vingåker

Lilla Iris

Halloweenbilder

 

Fredagsmys