Vårsol och öppet fönster på jobbet

Vid varje mjölkpall

Hur kan ett tåg hinna stanna vid fem stationer på 50 minuter? Nu har jag snart sett varenda liten ort i Dalarna. Är på väg hem från Mora och det sker med tåg. En av killarna som var med och körde idag gjorde sitt sista lopp på Klassikern och då ville hans sambo komma upp och överraska honom så hon tog tåget upp på förmiddagen. Det gjorde att jag inte fick plats i bilen på hemvägen, därav tågresan.

Är grymt trött men himla nöjd med att ha avverkat 90 km skidor på 5,49 idag! Inga vurpor, ingen trasig utrustning och ingen kramp i magen. Strålande solsken också och gulliga hälsningar från mina små trollungar på tv-skärmar längs vägen.

Nästan äckligare än saffran...

Imorgon är det dags!

Som jag har längtat, 90 km skidåkning! Tyvärr råkade jag ut för en liten incident igår på vägen upp. Jag fick ett krampanfall i magen som satt i ett par timmar och efter det var jag rätt matt minst sagt. Tur i alla fall att det gav med sig, ett tag trodde vi att vi skulle få ringa ambulans. Inte bästa uppladdningen och magen är fortfarande öm. Dessutom är det svårvallat, men jag tycker ändå att det ska bli grymt kul!

Utebus

Kolhydratladdar lite...

Kvällsaktivitet

Har man inget särskilt för sig typ halv elva en torsdagkväll efter att man umgåtts med familjen, simtränat och vallat x antal skidor åt Tjejvasanåkare så kan man ju alltid testa spann på lite skidor hemma på köksgolvet...

Min dräng hade också en dräng...

Tänk er nio människor som ska åka något av loppen i Vasaloppsveckan. Fyra av dem kommer att valla ett eller flera par skidor inför loppen. En vallar skidor åt fyra stycken, en åt tre och en åt en - och bara den som vallar åt tre stycken vallar sina egna. Vem vallar år vem egentligen?

Helikoptrar i magen

Jag får verkligen nästan aldrig blåmärken, jag kan slå mig rätt rejält utan att det syns (vilket är bra eftersom jag är rätt klantig...), så gissa om jag höll mig på benen i gårdagens tävling eller inte. Fast jag är ju i gott sällskap, Emil Jönsson och Charlotte Kalla ramlar ju hela tiden. Men jag ramlar inte i nedförsbackar, jag står på näsan när jag, på betydligt mer envishet än teknik, sliter mig uppför backar.


Igår var det Tintomaraloppet i Ålberga, i tävlingen ingick också långa DM för Södermanland. Loppet var 42 km långt och kördes på en fyravarvsbana. När jag hade testat skidor innan start så var jag livrädd, det var isigt, knöligt och kuperat. Spåren var, ja vad ska man kalla dem, stökiga? Om det bara är isigt är det en sak, men här hade de verkligen inte lyckats med pistningen. Efter att nästan krockat med två aggressiva killar när jag testade skidorna och dessutom provåkt skaren utanför spåren var jag sannerligen inte sugen på att tävla. Faktum är jag grät lite... Att jag aldrig lär mig att jag inte ska skrämma upp mig själv innan start, när väl adrenalinet rinner till vid starten så går det ju bra. Men banan var förfärlig och jag har träningsvärk precis överallt idag! Det var många som bröt och hur många som helst som stod utefter spåret och skrapade is från klistret så jag är nöjd med att jag fullföljde även om de flesta tekniktränare förmodligen skulle ha gråtit blod om de sett mig under loppet... Att mitt slit sedan räckte till en tredjeplats i damklassen och ett DM-silver känns ju bra. Men som sagt, det var inga fjärilar i magen innan start - snarare helikoptrar...

Glad kille!

Igår åkte han för första gången själv i alla tre backarna i Båsenberga, gissa om han var stolt!

Irma och godiset

Lillasyster som hon är har hon stenkoll på det där med lördagsgodis. Redan på måndagen brukar hon börja chansa - "lördag idag kanske?" och när lördagen kommer har hon stora planer. Hon ska köpa mycket godis, jättemycket! Helst ska det vara lösgodis, fast det enda hon egentligen gillar är Ahlgrens bilar. Hon står framför den jättelika väggen med godissorter och ska välja, det mesta ratas. Till slut väljer hon kanske två eller tre sorter, ett par bitar av varje. Någon gång testar hon något nytt. Det skramlar lite på botten i den säckstora påsen, men när jag frågar om hon har jättemycket godis så nickar hon bestämt och vill ha hjälp att vika ihop påsen. I kassan kostar kalaset kanske fyra kronor eller så. Hon sparar godiset tills vi kommer hem, då ska hon hugga in. Den första biten var ganska god, fast den fastnade visst i tänderna så hon vill ha en tandpetare. Det funkar sådär, så hon bestämmer sig för att inte äta upp fler av den sorten. Hon provar en annan sort. Jättegod! Tills hon har ätit upp halva biten i alla fall, så kommer hon med den kladdiga andra halvan och säger att hon inte tycker om. Den tredje och sista sorten (alltid chokladlinser) knaprar hon i sig en eller två av innan hon tröttnar. Ofta hör vi hur det rasslar till i köket när hon tömmer ut resten av sina ungefär 50 gram godis i soporna. Ibland är hon nöjd så, ibland frågar hon efter bilar istället. Då kan hon få några stycken eftersom den senaste påsen vi köpte fortfarande är halvfull fast vi köpte den för kanske fyra lördagar sedan.

 

Men godis ska hon ha...

Robban 40 år

Igår fyllde min storebror 40 år (herregud, jag är ju bara åtta år yngre...) och eftersom vi inte skulle komma dit samtidigt som de vi köpt present tillsammans med så skulle vi ha med en blomma hade jag tänkt. Jag och barnen (Rickard var på kryssning) funderade lite och till slut blev det en hemmagjord kaktus till en storebror som är väldigt förtjust i grönt.

Kusinmys

Alla hjärtans dag

Visst, man kan se det som en kommersiell dag som handeln hittat på, eller så kan man passa på att gosa och skämma bort varandra lite extra. Vi valde det senare, det är väl mysigt med hjärtan, godis, blommor och mys en vanlig torsdag.

 

Blandade samtal

På Kulturskolan, föräldrar som pratar med varandra och i telefon:
"Ja jag har möten så det räcker imorgon"
"Vad sorgligt, det är hemskt med cancer"
"Ja vi kunde åka dit imorgon, de är bara lite snoriga"

Och så väller det ut glada och färdigsjungna fem- och sexåringar.

När chefen bjuder så...

Älsklingsfrukt

Kvällsmusik

Ikväll var det en liten dam som hade svårt att komma till ro, vi hann ända till S på skivan med Majas alfabetssånger. Vissa kvällar sitter vi en stund vid datorn innan läggdags och lyssnar på Irmas spellista på Spotify och tittar på fina bilder. På hennes lista finns den här låten med - den är så rofylld även om den är ganska melankolisk, men jag gillar Gustav Fröding.

Från Kristinaloppet

Jag med nummer 44. (Foto: Jörgen Hjerpe, bilden lånad från Engelbrektsloppets hemsida)

Söndag

Idag skulle vi gå till simhallen, hela familjen. Det reducerades dock till halva styrkan eftersom August inte kändes helt pigg, han och Rickard var hemma och tittade på dinosaurieprogram istället. Framåt kvällen tog vi beslutet att August får en hemmadag imorgon, han har visserligen ingen feber men han känns inte helt hundra så vi får se hur han är imorgon. Han får vara hemma med bossig lillasyster på förskolan, annars blir det inte mycket vila och hon har längtat dit sedan i fredags.

Hemsk mamma

Jag antar att man verkligen inte bör skratta när ens barn ramlar ur sängen. Men när han gör det med en baklängesvolt, inlindad i täcket och utan att vakna så kanske det inte är så farligt om man råkar fnissa lite?

Kristinaloppet

Igår klev vi upp tidigt och for mot Kristinaloppet i Norberg. Generellt så är jag inte så förtjust i "tjejvarianter" av tävlingar (gäller även viss utrustning som till exempel blommiga "lättåkta" skidor) som liksom förutsätter att kvinnor bara klarar av en tredjedel av det män kan genomföra. Nu är jag ju inte helt konsekvent eftersom det här bara gäller sport - jag är helt nöjd med att inte kunna något om bilmotorer och annat som män förväntas kunna allt om. Ja det här blev ju en parentes, det jag ville komma fram till var att jag, efter moget övervägande, har kommit fram till att det nog skulle vara rätt trevligt att slippa trängas med hundratals brölande (jo faktiskt, det är sant) karlar som svär och kör över folk just vid skidtävlingar. När jag tävlar löpning blir jag mer stressad av att det bara är tjejer i startfältet. Dessutom ville jag ha en tävling som var lite kortare och då passade Kristinaloppet, Engelbrektsloppets damvariant rätt bra.Det kändes lagom med 30 km den här helgen och det verkade vara ett trevligt lopp. Drygt 600 damer anmälda och lagom många i tävlingsklassen för att det inte skulle bli så trångt i starten.

Jag sov som en stock hela vägen dit och väl framme såg vädret lovande ut, några minusgrader och mulet. Tyvärr visade det sig snart att spåren blåst och snöat igen under natten och jag var inte direkt avundsjuk på de tre gubbar som fick tolka efter en skoter hela banan runt före start för att vi skulle ha åtminstone något att åka i. Det blev tungåkt och tiden inte alls vad jag hoppats på. Jag var dock nöjd med loppet och åkte in på 11:e plats. Tyvärr var väl inte priserna så mycket att hurra för - jag fick välja på en leopardmönstrad tröja, en virkad duk, en träningsoverall modell säck i stl L och en liten filt med dalahästar på. Men det är ju kul att vara placerad så jag får väl vara nöjd med det.

Det var ett kul lopp som gav mersmak och det blir nog upprepning nästa år. Om inte annat som seeding för Tjejvasan, som jag i sin tur tänker använda som seeding för Vasaloppet. En kollega frågade "Varför då?!" När jag sa att jag tänkte köra både Tjejvasan och Vasaloppet nästa år. Ja varför då? För att det är så vansinnigt kul! Fast jag skulle behöva hitta en sponsor...

Testning av valla (och spårning av spåren...)


Innan start


Starten (bild lånad från Engelbrektsloppet)

Lördag

Idag när jag skulle kolla om tidningen hade kommit fick jag den direkt i handen av tidningsbudet. Nu drar vi mot Norberg i snöyran.

Härlig människa

Jag har länge sagt att jag skulle bli kär i Petra Mede om jag var lesbisk. Nu är jag inte lesbisk, inte hon heller för den delen, men jag undrar om jag inte är lite kär i alla fall. I vilket fall som helst så tycker jag att hon är rätt fantastisk, så himla självklar på något sätt. Jag beundrar henne skarpt.

Fredagsmys i garaget

Fredagsmys

Lycka en fredag kan vara att varken gå till badhuset, biblioteket eller pulkabacken, utan att få skrota runt hemma i valfria kläder eller pyjamas och bara leka helt ostört i ett rörigt (kreativt...) lekrum.

Ovanlig torsdag

Massage, lång bastu, grundligt stretchingpass. Så brukar inte mina torsdagskvällar se ut. Men det är nog någon nytta med det också.
Skidorna ligger och härdar, är pulvervallade och rillade enligt konstens alla regler, jag har gjort vad jag kunnat (nåja, idag i alla fall...) för att krånglig höft och öm skuldra ska orka med att göra sitt bästa på helgens tävling. Fasen så kul det ska bli, tänk om jag fick tävla för jämnan!

Klantfia

Nu har jag tappat bort ett glas med Cola, hur går det till? Vet inte om det är värre än när jag, förra helgen, tappade bort två chokladbitar när jag satt framför tv:n. De återfanns när jag skulle resa mig upp när filmen var slut, då satt jag fast i soffan...
Tror inte att läsken är i soffan, men var sjutton är den då? Det är nog sovdags nu...

Vardagslyx!

Alla mammor som går ut i garaget när ni vill ha lite egentid kan räcka upp en hand!

Träningsvärk

Idag har jag träningsvärk! På bra ställen tror jag, det känns som att min teknik har förbättrats åtminstone litegrand. Igår var vi ett gäng som körde Wadköpingsloppet i Ånnaboda, en härlig tävlingsdag med strålande sol. Dryga 40 km avverkade jag på 2,34 och det räckte till en sjundeplats i damklassen.

Dagens i-landsproblem big time:

När tjejen i Top Model gråter i timmar och vägrar ställa upp på att byta frisyr med argument som att hon aldrig mer kommer att bli glad och att ingen kille vill ha en korthårig tjej...

Dagens finaste stund

Morgontrötta barn med ännu tröttare mamma, småtjafs vid påklädning, två vilt tjattrande barngrupper på Plask & Lek och allt annat som gör det en aning luddigt i min hjärna bara försvinner när det är dags att krypa ner bredvid liten varm treåring i stor säng. Hon lindar sina små armar runt min hals, jag har mitt ansikte mot hennes kind, hon pillar mig lite i håret. Jag känner doften av hennes nytvättade hår och hör när hon viskande pekar ut alla kroppsdelar på sin lilla luddiga hund. Vi lyssnar på Majas alfabetssånger. Så småningom rullar hon ihop sig i fosterställning med ryggen mot min mage, andetagen blir jämnare och långsammare, hon sover.

 

Goddag yxskaft?

Vi är på väg till simhallen och Irma klagar över att det är blött i hennes stol.

Jag: "Det är för att du klev i stolen med snö på skorna, nu har du suttit på snön och så har den smält till vatten".
Irma: "Va?"
Jag: "Det är för att du klev i stolen med snö på skorna, nu har du suttit på snön och så har den smält till vatten".
Irma: "Va?"
Jag: (med lite trött röst) "Det är för att du klev i stolen med snö på skorna, nu har du suttit på snön och så har den smält till vatten".
Irma: "Är det glass i mössan"

Ehh...

Note to myself:

Komma ihåg att sänka ljudet på Augusts cd-spelare så att jag slipper bli väckt av Tommy Körberg vid fyratiden i natt (apropå lite oväntade händelser i livet...).

Irma 3 år