Teknikträning

Hur det är

De där små, små glimtarna när allt är precis som det ska vara. När man träffar, eller kommer att tänka på, någon av de där alldeles äkta människorna, de som får en att känna sig omtyckt oavsett. Oavsett vad man gör, säger eller hur man ser ut just där och då. De som alltid, alltid finns där. På något sätt.Som man kan längta efter. Som betyder trygghet. Ibland i formen av en expedit i en affär där man ofta handlar, en expedit som tar sig tid, som lärt sig vad man tycker om och som vet vad barnen heter. Ibland i form av en älskad vän, någon gång i form av en snäll farbror som man hälsar på varje morgon när han är ute och går med hunden. Klubbkompisar. Kusiner. Föräldrarnas grannar. Barnen. Älsklingsungar. När man inte behöver göra, bara vara.

Andra stunder, också perfekta, fast på annat sätt. Tävlingsrus. Prestationer. Härligt, just där och då. Betyder mycket för en stund.

De där stunderna när allt har ett sammanhang, när man har en plats i livet, en stadig grund, en trygg famn i tillvaron. När man bara är så säker på att allt är rätt.

Och så ibland, när världen är uppochner hur man än vänder den. När känslan av att stå på ett gungande isflak är starkare än någonsin. Man balanserar på en tunn, tunn tråd i rymden. När man verkligen inte är säker på att en enda människa finns där, på riktigt. När man blir osäker på alla livets val, också de som redan är gjorda och som inte går att ändra. När man grubblar över allt.

Det är nog det som är livet.

Så kul!

Vad kul jag har haft idag! Det passade mig utmärkt att köra olympisk distans, jag är nog mer uthållig än snabb. På simningen hade jag fint väder (fast då gör det ju nästan detsamma...) men mycket stora vågor. I övrigt regnade det rätt mycket så på cyklingen blev det väldigt halt, både underlaget och även styret på cykeln. Det var blodiga människor och ambulanser lite här och var så jag körde lite försiktigt. Banan var rätt knixig också, med hårnålskurvor och dåligt underlag, men jag lyckades nästan hålla 30 km/h i snitt i alla fall. Löpningen gick jättebra! Dock var det kortare än 10 km, men det kan ju se bra ut i resultatlistan att jag hade 34 min...

Jag slutade faktiskt på första plats i damernas motionsklass, hade kommit åtta om jag kört tävlingsklassen och jag hade snabbast löptid av alla (även i tävlingsklassen). Riktigt nöjd! Funderar dock på om jag hade kunnat köra ännu lite hårdare?

Rickard och Anders hejade på mig och faktiskt hade en kollega och hennes kompis letat sig ut på gatorna för att ge mg lite support också - tack för det!

 Mer bilder finns i vår stora kamera, kommer någon annan dag.

Tävlingsfrisyr. På ena sidan fläta, på andra sidan något odefinierbart, för just då skulle Anders växla från simningen så då fick jag bråttom att fläta klart.


Snart dags


Anders på väg mot cykel ut.

Om ett par timmar är det min tur!

Uppe med tuppen

Om nu tuppar vaknar så här dags, jag är tveksam. Idag går jag upp samma tid som jag gick och la mig när jag hade varit på Harrys i somras.

Förberedelser

TGIF!

Oj vad skönt med helg! Att jag sedan (frivilligt också...) ska gå upp klockan 04.00 på söndag väljer jag att förtränga en aning än så länge. Jag inledde helgen så här när vi hade kommit hem från Augusts friidrottsträning och han var placerad i soffan med popcorn.



Några ljuspunkter från veckan är:

• patienter som blir förälskade i varandra och tanter som glatt sjunger med i Loreens Euforia som munmotorikträning.
• att min minsta skrutta numera går till förskolan utan blöja.
• choklad!
• rullskidturer i hällregn, nästan vattenplaning - men jag börjar ju bli van vid vädret...
• att min älskade August är så härlig i sina funderingar: "mamma, någon gång när regnbågen är väldigt tydlig så vill jag försöka cykla till regnbågens slut - det vore nåt va?"
• att jag har Mons Kallentofts senaste bok liggandes bredvid sängen, alldeles orörd och ny. 

Trevlig helg!

Man kan inte ha roligt jämt...

Ikväll har jag fått en kurs i att mecka cykel. Jag har fått lära mig att laga punka, vilket även innefattade att plocka av och på hjulet och lite annat krafs. Det var förmodligen en av de tråkigaste kvällarna jag varit med om, jag är så fruktansvärt ointresserad av att skruva och fixa. Egentligen borde jag kanske inte hålla på med materialsporter eftersom jag inte tycker att det är kul att sköta om utrustningen, men det finns det ju andra som gör. På söndag måste jag dock kunna laga en eventuell punka själv så då är det ju bra om man åtminstone vet hur man plockar loss hjulet... Jag har tränat hela kvällen, men jag måste träna mer för det känns långsamt att det tar 4 minuter att fixa en punka (och det var ändå min bästa tid...).

Nu sovdags!

Det har visst blivit nån miss här...

En annorlunda måndag

Den här veckan började på ett omtumlande sätt, minst sagt. När jag lämnade Irma i morse tog en av pedagogerna mig åt sidan och berättade att en annan ur personalen hade dött. Hon har varit sjuk under sommaren, men det var inte särskilt länge sedan hon jobbade och jag visste inte att hon var så sjuk som hon var. Irma har inte haft så mycket kontakt med henne, men August har träffat henne desto mer så jag har ju pratat med henne dagligen och jag tyckte om henne.

En ur personalen skulle, under förmiddagen, gå ner till Pandan och prata med barnen som gått på Örnen tillsammans med en av pedagogerna som följt med barnen från Örnen till Pandan. Det hade tydligen gått bra och jag tycker att personalen har skött det hela väldigt fint och tagit hand om barn och föräldrar på bästa sätt trots att de förlorat en kollega. Det är så tragiskt när en människa dör alldeles för tidigt och det har varit lite för mycket av det den senaste tiden.

August har inte haft så mycket funderingar än så länge, men hans kompis Emil var ledsen och det var flera barn, både på Pandan och Örnen, som berättade för mig vad som hänt när jag hämtade barnen. Skönt att personalen är så raka och berättar för barnen, de har ju rätt att få veta vad som hänt.

Jag har känt mig lite dämpad idag och tänkt en hel del på kvinnans familj.

Allt går att sälja?

Var inne en sväng på Nävertorpskyrkans barnklädesförsäljning och kikade. Jag skulle inte ha något särskilt, egentligen ville jag mest kolla om det jag hade lämnat in hade blivit sålt. När jag ändå var där gick jag ett varv i rummet där de sålde leksaker och där kunde man fynda - en röd...jättekondom i velour? Undrar om den blir såld? Om någon vet vad det egentligen är så är jag nyfiken.

Det gäller inte bara oss

August har, de senaste månaderna, varit i en minst sagt svajig period. Jag vill inte lämna ut honom här genom att detaljerat beskriva hur det yttrar sig, men jag läste just kapitlet om sexåringar i Trotsboken och genast känns livet lite, lite lättare.

I gruvan

Vi har en lagmedlem som är besatt av geocaching och det för oss ofta till lite udda ställen, den här gången till en gruva. Det var inte öppet för guidade turer idag, men eftersom det inte stod att det var förbjudet att gå in och det dessutom gick bra att klättra över det ganska höga staketet, så gick vi in.



Är det Johannes eller är det en ängel?

En bild till

 

Den här bilden tillhör en av de få som är tagna på träning och tävling som jag faktiskt tyckte blev helt OK, den är tagen i¨går på min sträcka på stafetten. Jag sprang mellan Risberg och Evertsberg, en sträcka på 12,4 km och det kändes ganska lagom. I början är det ganska lerigt, man springer en del på spänger och det är halt och slipprigt. Det började med att jag trampade ner mig till knäet och ramlade, men det tog inte många sekunder så det var ingen fara.

Alla sprang bra, vi hade kul och jag är jättenöjd med helgen!

Bilder Vasastafetten

Innan start


Mål!





8 av 10 lagmedlemmar


Glasspaus på hemvägen

En sådan här skylt måste man ju bara gå förbi så man får veta hur det ser ut längre bort...

Laddade för dagens aktivitet

Och nu är frågan:

är det äta eller springa vi ska göra?

Mjukstart

Det var ju lite kämpigt att gå upp i måndags, men veckan visade sig bli en mjukstart på höstterminen. Efter två dagar med jobb och förskola vaknade vi natten till onsdag av ett av de värsta ljud jag vet: ljudet av ett barn som kräks... Irma kräktes tre-fyra gånger under natten, dock utan att verka särskilt sjuk (men skenet kan bedra, båda våra barn brukar vara rätt pigga när de är magsjuka och så smittar de ner oss föräldrar som är desto mindre pigga när kräksjukan härjar). Rickard fick stanna hemma med barnen och idag var det min tur eftersom 48-timmarsregeln såklart gäller på förskolan. Eftersom Irma var helt pigg och åt som vanligt redan igår morse har det blivit som ett par extralediga bonusdagar (fast lite dyra dagar förstås...) och idag har vi varit på stranden. Där August blev getingstucken efter 10 minuter...


Jag har storstädat idag och tagit reda på en del tvätt, resten fixade Rickard igår medan jag storhandlade. I helgen ska jag upp till Sälen med klubben och springa Vasastafetten så jag ville ju gärna att det ska vara så lite hemmajobb som möjligt när Rickard ska vara själv med barnen.

Förutom att det är tungt att gå upp tidigt på mornarna så är det ganska skönt att komma tillbaka i rutiner igen. Och det är alldeles förskräckligt skönt att hitta på, laga till och sedan sanera köket efter frukost, mellanmål, lunch, mellanmål och middag varje dag.

Efter varje ledighet hamnar jag lätt i funderingar på livet, om jag gör det jag vill, om jag skulle vilja ha det på något annat sätt och om jag i så fall orkar göra något åt det hela. Oftast kommer jag nog ändå fram till att fördelarna överväger:

• Jag gillar att ha ett jobb där jag är helt ledig när jag går hem.
• Visserligen skulle jag gärna ha någon ledig dag ibland eller en ledig förmiddag, men det förutsätter oftast att man istället jobbar någon helg och det är jag inte så sugen på - alltså är jag nöjd med att jobba dagtid måndag - fredag.
• Jag tycker att barnen har det bra på förskolan och jag skulle faktiskt inte vilja vara hemma med dem på heltid.
• Jag gillar mitt jobb även om jag just nu tycker att det är alldeles för svajigt och kort om folk, men det ska ju förhoppningsvis reda upp sig.
• Dessutom ska jag, från och med oktober, ta ut en föräldradag i veckan (fredagar) och det ska bli jättemysigt!

Nu är det sovdags och imorgon hinner jag lagom fredagsfika och jobba en stund innan det bär iväg mot Sälen. Barnen är hemma med Rickard för förskolan har planeringsdag så jag kan sova en timme längre - hurra!

Samma lika

Vi byter tandborstar ofta i vår familj, så det var en ren slump att vi just nu kör fyra nyanser av blått...

Förskolebarn

Framförhållning!

Väskorna packas kvällen innan, en till varje barn och en till mamman. Kläder läggs fram, matlåda och frukt förbereds. Godnatt!

Tillbaka till vardagen

Imorgon är det slut på sommarlovet! Visserligen har den senaste veckan inte varit så himla vilsam när jag har varit själv med barnen, men det har ju ändå varit sovmorgon - vi har sovit till efter åtta hela sommaren och nu kommer min klocka att ringa halv sex på mornarna, hu!

Det är skönt att jag redan har lämnat extrakläder, regnkläder, blöjor och lite annat på respektive förskola så vi slipper släpa på allt sådant imorgon. Vi har en pirrig femåring här hemma som inte riktigt kan somna, det är stort att börja ny förskola. Mamman och pappan har gömt godis bakom soffan för att inte barnet ifråga ska upptäcka att det äts godis en söndagskväll - är det normalt eller?

Imorgon kickstartar veckan med jobb, simträning och tränarmöte med simklubben - yeay!

Soffmys med nyvaken tjej

Mamman är också nyvaken, det är härligt att sova middag!

Glassutflykt

Om man läser de senaste inläggen skulle man lätt kunna tro att dagen har varit helt igenom hemsk, men riktigt så är det inte. Nog för att barnen inte har visat sig från sin mest charmerande sida (och inte mamman heller...) och tvååringens utbrott har varit oräkneliga, men vi har haft ganska mysigt också. Vi åt jätteglassar på Smultronstället och sedan åkte vi ett rundturståg som verkligen var värt pengarna! Det får bli fler utflykter till Söderköping för det finns mycket mysigt att se. August var fascinerad över att få se Linus-Idas hus.
Barnen valde glass helt själva, det här var Irmas:


Min glass rök av kolsyreis


Den här glassen tyckte jag att August skulle beställa, men han ville inte ha den.





Han valde en dinosaurieglass istället. Att vi sedan fick köpa till en extra liten röd plastdinosaurie till Irma för att de andra gästerna på stället inte skulle bli döva är en annan historia...

En vanlig lördagkväll...

Eller hur var det?

Stolt kille!

August räknar in sina medaljer, han är väldigt stolt över dem. På många tävlingar är det medalj till alla deltagare och det är populärt!

Fredag

Mina fina blommor som jag fått den här veckan, en i tisdags och en igår.


Idag har vi varit en sväng på Pandan, Augusts nya förskola där han ska härja runt med 50 andra femåringar det närmaste året. Han var lite nervös innan, men när han fick leka en stund och upptäcka att en hel del av hans kompisar redan har börjat där så släppte osäkerheten. Vi hängde upp regnkläder och lämnade extrakläder på hans hylla så nu känner han sig hemmastadd. Allt gick bra förutom att Irma bröt ihop totalt när vi skulle gå hem - hon trivdes jättebra hos alla femåringar som gullade med henne, skjutsade henne på cykel, höll henne i handen  och lydde hennes minsta vink...

Jag har varit ute på en tur med rullskidorna på eftermiddagen, 24 km blev det idag och nu har jag kört 5 av de 35 mil som är höstens målsättning - bara att staka på... Inget blodvite sedan jag kraschade mitt i Köpingsvik inför ett par hundra semesterfirare och nu börjar jag bli riktigt modig och tycka att det är roligt!

Imorgon får det nog bli en välförtjänt vilodag efter veckans bravader, eventuellt blir det en tripp till Söderköping. Inte för att deras glass är godare än på andra ställen, men lite häftigare (och dyrare...)

Triathlon

Jo det är klart att det är ett nöje, det är ju jätteroligt! Det är bara det att timmarna innan jag ska tävla (i synnerhet hemma i Katrineholm) så är jag alltid så laddad att det inte ens är kul. Jag fick ont i halsen efter KK-joggen och när jag var ute och joggade i onsdags kändes det verkligen sådär, men igår var det lite bättre så det fick bli start.



Simningen gick OK, men det märks att jag mest har tränat distans och alldeles för lite intervaller i simning det senaste året - jag fick superhög puls direkt. Sedan hade jag ett ganska dåligt byte till cyklingen, men jag ville få i ordning på det mesta för att nästa byte skulle gå snabbare. Jag är ju ingen cyklist så efter cyklingen låg jag på 8:e plats, men efter att jag sprang snabbast av alla damer (trots ytterligare ett ganska långsamt byte som räknades in i löptiden) så blev slutplaceringen en 3:e-plats. Självklart ville jag helst vinna, men jag är nöjd med mitt lopp, det kändes bra i kroppen och jag vet lite vad jag ska putsa på för att bli lite snabbare till nästa gång. Tjejerna som var före mig var ju bättre helt enkelt, men jag kände att jag gjorde det jag kunde - och det var kul!